Förskolesuckochstön

I två veckor varade det, lugnet som kommit med en fantastiskt enkel och smidig inskolning. På en middag i lördags med min mammagrupp inklusive respektive snackade det givetvis om förskolor och andra spännande ämnen och helt plötsligt säger någon "men vet ni att Xxxx inte ska flytta till den nya förskolan? Det ska en annan förskola göra" och där gick proppen ur. Här har vi valt förskola med vetskapen om att den just nu befinner sig i temporära lokaler men snart ska flytta till ett nybygge med en mycket bättre ljudmiljö.

Fan!

Jag mailade givetvis förskolechefen och ställde en rak fråga om detta rykte är ogrundat eller om det faktiskt stämmer. Fick ett dravlande svar om att ljudmiljön i baracken har blivit jättebra och att de är väldigt nöjda med vad som gjorts (följt av ett utropstecken och en smiley...) och att det viktigaste nu är att fokusera på att pedagogerna ska lära känna Henry och så vidare och så vidare in absurdum. Jag mailade tillbaka och skrev att jag endast ser till Henrys bästa.

Idag hämtade jag, för första gången på länge, barnen efter jobbet och kunde själv konstatera att ljudmiljön alls inte blivit så mycket bättre. Författade ett nytt mail till förskolechefen där jag i korta ordalag undrade hur vi går vidare med detta. Att vi som normalhörande kanske kan uppleva en minimal förbättring men att Henry inte kommer att kunna uppleva den lilla förbättring. Hörapparater och CI'n fungerar inte som vanliga välfungerande öron men det verkar inte förskolechefen ha förstått.

När vi träffade henne för första gången berättade vi för henne, lite skämtsamt, att vi nog kan vara besvärliga föräldrar. Nu är det dags att vara besvärlig.