Det landade en inbjudan från hörselenheten i vår brevlåda för ett par veckor sedan, på allmän begäran bjöds det in till föräldramöte för barn födda mellan 2004 och 2012 med dubbelsidig hörselnedsättning. Med på mötet var en dam från SPSM, specialpedagogiska skolmyndigheten, som i dialog med alla föräldrar pratade om vad vi som föräldrar kan förvänta oss av myndigheter, kommun och landsting. I Skåne ligger mycket av ansvaret på kommunerna vilket jag kan tycka kan slå ganska orättvist beroende på var man råkar bo och hur mycket man som föräldrar orkar ligga på och tjata.
Två timmar inklusive paus gick snabbt och det var väl värt att köra ner till Lund, nedslående och upplyftande på samma sätt. Det känns som att myndigheter och landsting inte har så mycket att sätta emot kommunerna när kommunerna inte vill öppna pengakistan, och pengakistan känns som att den ofta är mer stängd än öppen.
Några punkter som togs upp och som är lätt chockerande, vissa av dem iallafall:
- Mer än 10.000 barn mellan 0-20 är inskrivna på landets olika hörselenheter
- Över 1,3 miljoner svenskar har någon form av hörselnedsättning
- Var femte elev med hörselnedsättning når inte kunskapsmålen i årskurs 9
- Ungdomar med hörselnedsättning är underrepresenterade vid högskolor och universitet
- 10-15% läser vidare jämfört med riksgenomsnittet på 45% (Antonsson 2009)
För fullt teckenspråkiga elever gäller inte denna nedslående statistik, jag kan bara anta att det beror på att de är fullt inkluderade i den teckenspråkiga världen samt kan få ut det mesta från en tolksituation. Barn med hörselnedsättningar hamnar ofta mittemellan två världar, de är inte hörande och de är inte döva. De deltar inte i den hörande världen på hörandes villkor och kanske inte heller i den döva världen på dövas villkor. Någonstans finns ett limbo där jag kan tänka mig att personer med hörselnedsättning kanske ofta befinner sig, inte fullt hemma här men inte heller där. Mitt jobb som förälder blir att skapa medvetenhet och verktyg för att kunna bygga broar mellan den hörande och den icke-hörande världen, genom talutveckling, genom teckenspråk, genom kunskap hos Henry, genom kunskap hos oss som familj och framförallt genom kunskap hos de personer som ska utbilda Henry, som ska se till att han får samma förutsättningar till lärande och kunskap som barn utan funktionsnedsättningar. Ingen lätt uppgift.
Framgång då? Vad krävs för att ett barn med hörselnedsättning ska få en utbildning på lika villkor?
- Skolans värdegrundsarbete
- Pedagogernas kompetens och förhållningssätt
- Skolledningens och arbetslagets kompetens och förhållningssätt
- Ljud och ljusförhållanden
- Teknik
Lätt som en plätt. Eller?
