Helt plötsligt var det dags för halvårsbesök på CI-teamet i Lund. Kallelsen damp ner i postlådan för några veckor sedan, visserligen kändes det som att vi var nere för bara någon månad sedan men det där CI-teamet brukar ha rätt bra koll.
Gårdagen bjöd på fantastiskt sommarväder med en något dimmig inledning. Vyn från Glumslövs backar ut över Landskrona och sundet var magisk, en tät dimma låg över marken så att endast toppen av vindmöllorna syntes. Som svävande propellrar i ett hav av vitt fluff flöt de runt.
Efter traditionsenlig frukost på restaurangkedjan vars namn tecknas på samma sätt som Skottland och whisky parkerade vi traditionsenligt i ena änden av Skånes Universitetssjukhus och traskade till den andra änden, där CI-teamet huserar. Traditionsenligt gick vi in för att anmäla oss i receptionen där vi brukar. Det visade sig att reception och ingång till audiologen hade flyttat. Traditionsenligt hade vi inte läst kallelsen ordentligt. Varför liksom? Vi vet ju var vi ska.
Hur som haver, efter att vi hittat den nya ingången, anmält oss i den nya receptionen och knatat upp för en trappa hamnade vi slutligen i samma gamla invanda väntrum. Henry konstaterade ännu en gång att det inte fanns en enda bil att uppbåda i detta väntrum. Tillslut fick han ta fia-med-knuffpjäserna och köra runt med dem. Tydligen inte lika bra som bilar med hjul.
Att gå på regelbundna besök på CI-teamet är lite som en lisa för själen. Personalen vet vem vi är, de stannar upp och byter ett ord eller två. Personer som inte träffat Henry på ett par besök konstaterar att "oj vad stor du blivit!" Vid besök hos logoped, tekniker och audionom känns det som att det finns all tid i värden att sitta och småprata kring allt som har med CI att göra. Hur det går för Henry. Att det är bra att det kommer fler konkurrenter in på CI-marknaden. Vad som händer med uppgraderingar av processorer. Vad vi tänker kring skola. Allt det där som rör hörsel och teknik och skolval och teckenspråk.
Kontentan av dagen blev iallafall ytterligare ett kvitto på att allt arbete vi lagt på Henrys språkliga kommunikation gett resultat. Hos logopeden testade vi hans engelska istället för svenskan, mest för att vi var nyfikna hur han ligger till i förhållande till normalhörande barn. Testet han gjorde (kan aldrig komma ihåg vad det heter. Personen har fyra bilder framför sig och ska peka ut rätt bild utifrån det ord som läses upp) visade att han ligger helt åldersadekvat i engelskan. Sjukt häftigt tycker åtminstone jag! Svenskan får han överallt: på förskolan, med kompisar, med sin syster och med mig. Engelskan får han från sin daddy och diverse engelsktalande vänner, från TV och film (vi har svenskaförbud på alla filmer förutom om kompisar som inte kan engelska också tittar) och böcker. En gnutta får han från mig eftersom hans daddy och jag bara pratar engelska med varandra. Ganska imponerande att med de förutsättningarna vara såpass duktig som han är.
Logopeden testade också hans förmåga att uppfatta och återge påhittade ord. De var ganska långa och ganska komplicerade och vansinnigt roliga. Han klarade galant av att återge vartenda ord, nästan helt perfekt. Det enda han missade lite på var ett ord som när logopeden sa det fick mig att halvt krevera.
Det känns som att Henry har riktigt goda förutsättningar inför sin framtida skolstart. Han ligger inte efter språkligt utan snarare tvärtom. Med den skola vi kommer att välja får han små klasser, teknik som fungerar, utbildad personal, teckenspråk och en massa andra bra saker.
Men attans vad långt det blir för honom att åka. Oh well, vuxenproblem antagligen.
Visar inlägg med etikett logoped. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett logoped. Visa alla inlägg
onsdag 7 september 2016
tisdag 17 mars 2015
En dag i Lund
Jag la ut en status på Facebook för en liten stund sedan som ganska väl sammanfattar dagen:
Storasyster var lagom imponerad imorse, ska ni äta frukost på McDonalds? Det är inte rättvist. Livet är inte alltid rättvist och som nästan sexåring är detta ett jobbigt koncept. Millimeterrättvisa bör råda enligt henne och att lillebror skulle få pannkakor till frukost medan hon fick nöja sig med förskolefrukost föll inte riktigt i god jord. Vi pratade lite om att vi behövde åka tidigt på morgonen, att de här besöken till Lund är något som Henry behöver göra lite då och då, att daddy och jag gör detta tillsammans men Henry och att vi vill att det ska vara en positiv och rolig upplevelse.
Efter pannkakorna var det dags att träffa audionom, ingenjör, logoped och läkare. Underbara människor som alla bryr sig om Henry, hur det går för honom och hur det går för oss. De tar sig tid att småprata lite i korridoren, de gläds med alla framsteg och de gör verkligen sitt bästa.
Fick höra att det äntligen börjar röra på sig lite gällande uppgradering av gamla processorer. Fortfarande finns det barn inom Region Skåne som har en processor som släpptes på marknaden 2005. Barn, som verkligen behöver den bästa teknologin för att kunna tillgodogöra sig ljud på bästa sätt, går runt med tio år gammal teknologi! Teknologi med tio år på nacken......Gammal teknologi när det finns nya moderna processorer tillgängliga. Processorer som tål fukt, som är mindre och lättare, som ger oändligt mycket bättre ljudåtergivning. Varför denna gamla teknik då? Politikerna som bestämmer hur pengarna inom Region Skåne ska fördelas ser inte längre framåt än operationen. De förstår inte att ett CI är ett livslångt åtagande, ett åtagande som kräver underhåll i form av nya processorer, som kräver regelbundna återbesök, som till och med kommer att kräva reimplantatoperationer vad det lider.
Jag blir så arg över att Henry och andra barn enligt Region Skåne ska behöva ha samma processor i runda slängar 8-10 år. Vem sjutton går runt med en mobil som är 10 år gammal? Hur många har en 10 år gammal TV? Ändå tycker politikerna att det är ok att gå runt med gammal teknologi i de hjälpmedel som hjälper dig att höra, som ger dig möjlighet till deltagande i den värld du känner till. Så jädra kortsiktigt!!!
Iallafall, nu var det inte Region Skånes snålhet jag skulle prata om utan vår dag på CI-teamet. Henry började med ett hörseltest och för första gången fick kossan sova och klossarna jobba. Han var extremt lättolkad tyckte audionomen och jag håller verkligen med, vid varje detekterat ljud åkte ögonbrynen upp, leendet kom fram och klossen fick lekas med. Vi hann med att testa både hörapparatsörat, CI-örat och helt utan hjälpmedel. Henry är nog ganska omedveten om hur lite han hör utan hjälpmedel men oj vad märkligt det är att sitta där och lyssna på de toner som han faktiskt uppfattar. Det är inte direkt de tysta ljuden han uppfattar utan audionomen får klämma i ordentligt innan han uppfattar något.
Efter hörseltestet var det dags för kontroll av CI't tillsammans med ingenjör och audionom. CI't kopplas upp till mjukvara som kollar igenom alla elektroder, att allt fungerar som det ska. Inga justeringar behövdes göras. Skönt.
Innan logopedbesöket hanns med med att lekas lite i väntrummet. Även inlastning av de sista pannkaksresterna och äppeljuicen från frukosten hanns med. Logopeden var en annan än Henrys vanliga som just nu är pappaledig. Hon var väldig trevlig och väldigt påläst om vem Henry är och hur hans audiologiska bakgrund ser ut. Idag inledde vi med ett litet spel för att bryta isen, sedan ett uttalstest och ett språkförståelsetest. Uttalstestet visar att han har ungefär samma uttal som alla andra ungar i hans ålder. S och F är svårt i början av ord, K blir T och G blir D. Helt normalt och inget vi behöver direkt göra något åt. Vi testade även Lings ljud med bara hörapparat utan avläsningsstöd (m, a, i, o, s, sch), de ljud som man behöver kunna uppfatta för att kunna uttala ord, och de återgavs utan problem. Sssssssss....det är faktiss svårt att säga sa unge herrn med perfekta s-ljud...
Språktestet visade att han har dragit ifrån lite jämfört med tidigare testtillfällen, tidigare har han alltid legat runt medel jämfört med hörande barn utan hörselnedsättning men idag fick han en sjua på Stanineskalan. Helt okej med andra ord! Det känns skönt att vår språkstrategi betalar sig, vi är mycket medvetna om hur vi kommunicerar och vad vi säger. Vi jobbar utifrån en plan och en tanke (utan att har specifika träningstillfällen. Allt sker hela tiden. Alltid.)
Efter logopedbesöket hade vi dagens sista träff, med läkaren Karolina. Vi pratade lite snabbt om läget efter hörseltesterna och konsensus råder helt och hållet. Som läget är idag blir det inget andra CI. Skulle omständigheterna ändras ställs givetvis det hela i en annan dager. Vi pratade också om hur viktigt det är för oss att vi använder teckenspråk för att Henry själv en dag ska kunna välja kommunikationsform utifrån situation, och från Karolina upplever vi ett genuint och äkta stöd i detta beslut. Jag har hört talas om familjer som avråds att använda teckenspråk och jag är så glad att vi inte mött denna attityd. Inte för att det gjort någon skillnad.
Dagen avslutades med lunch och ett litet, inte helt billigt besök på The English Shop i Malmö. Bra dag helt enkelt.
Halvårskontroll hos CI-teamet i Lund och jag är så tacksam. Tacksam över att de finns, att de ser oss och att de lyssnar. Tacksam över att det går så bra för sonen, tacksam över att användandet av tsp uppmuntras. Helt enkelt tacksam. Fin känsla det där.
Storasyster var lagom imponerad imorse, ska ni äta frukost på McDonalds? Det är inte rättvist. Livet är inte alltid rättvist och som nästan sexåring är detta ett jobbigt koncept. Millimeterrättvisa bör råda enligt henne och att lillebror skulle få pannkakor till frukost medan hon fick nöja sig med förskolefrukost föll inte riktigt i god jord. Vi pratade lite om att vi behövde åka tidigt på morgonen, att de här besöken till Lund är något som Henry behöver göra lite då och då, att daddy och jag gör detta tillsammans men Henry och att vi vill att det ska vara en positiv och rolig upplevelse.
Efter pannkakorna var det dags att träffa audionom, ingenjör, logoped och läkare. Underbara människor som alla bryr sig om Henry, hur det går för honom och hur det går för oss. De tar sig tid att småprata lite i korridoren, de gläds med alla framsteg och de gör verkligen sitt bästa.
Fick höra att det äntligen börjar röra på sig lite gällande uppgradering av gamla processorer. Fortfarande finns det barn inom Region Skåne som har en processor som släpptes på marknaden 2005. Barn, som verkligen behöver den bästa teknologin för att kunna tillgodogöra sig ljud på bästa sätt, går runt med tio år gammal teknologi! Teknologi med tio år på nacken......Gammal teknologi när det finns nya moderna processorer tillgängliga. Processorer som tål fukt, som är mindre och lättare, som ger oändligt mycket bättre ljudåtergivning. Varför denna gamla teknik då? Politikerna som bestämmer hur pengarna inom Region Skåne ska fördelas ser inte längre framåt än operationen. De förstår inte att ett CI är ett livslångt åtagande, ett åtagande som kräver underhåll i form av nya processorer, som kräver regelbundna återbesök, som till och med kommer att kräva reimplantatoperationer vad det lider.
Jag blir så arg över att Henry och andra barn enligt Region Skåne ska behöva ha samma processor i runda slängar 8-10 år. Vem sjutton går runt med en mobil som är 10 år gammal? Hur många har en 10 år gammal TV? Ändå tycker politikerna att det är ok att gå runt med gammal teknologi i de hjälpmedel som hjälper dig att höra, som ger dig möjlighet till deltagande i den värld du känner till. Så jädra kortsiktigt!!!
Iallafall, nu var det inte Region Skånes snålhet jag skulle prata om utan vår dag på CI-teamet. Henry började med ett hörseltest och för första gången fick kossan sova och klossarna jobba. Han var extremt lättolkad tyckte audionomen och jag håller verkligen med, vid varje detekterat ljud åkte ögonbrynen upp, leendet kom fram och klossen fick lekas med. Vi hann med att testa både hörapparatsörat, CI-örat och helt utan hjälpmedel. Henry är nog ganska omedveten om hur lite han hör utan hjälpmedel men oj vad märkligt det är att sitta där och lyssna på de toner som han faktiskt uppfattar. Det är inte direkt de tysta ljuden han uppfattar utan audionomen får klämma i ordentligt innan han uppfattar något.
Efter hörseltestet var det dags för kontroll av CI't tillsammans med ingenjör och audionom. CI't kopplas upp till mjukvara som kollar igenom alla elektroder, att allt fungerar som det ska. Inga justeringar behövdes göras. Skönt.
Innan logopedbesöket hanns med med att lekas lite i väntrummet. Även inlastning av de sista pannkaksresterna och äppeljuicen från frukosten hanns med. Logopeden var en annan än Henrys vanliga som just nu är pappaledig. Hon var väldig trevlig och väldigt påläst om vem Henry är och hur hans audiologiska bakgrund ser ut. Idag inledde vi med ett litet spel för att bryta isen, sedan ett uttalstest och ett språkförståelsetest. Uttalstestet visar att han har ungefär samma uttal som alla andra ungar i hans ålder. S och F är svårt i början av ord, K blir T och G blir D. Helt normalt och inget vi behöver direkt göra något åt. Vi testade även Lings ljud med bara hörapparat utan avläsningsstöd (m, a, i, o, s, sch), de ljud som man behöver kunna uppfatta för att kunna uttala ord, och de återgavs utan problem. Sssssssss....det är faktiss svårt att säga sa unge herrn med perfekta s-ljud...
Språktestet visade att han har dragit ifrån lite jämfört med tidigare testtillfällen, tidigare har han alltid legat runt medel jämfört med hörande barn utan hörselnedsättning men idag fick han en sjua på Stanineskalan. Helt okej med andra ord! Det känns skönt att vår språkstrategi betalar sig, vi är mycket medvetna om hur vi kommunicerar och vad vi säger. Vi jobbar utifrån en plan och en tanke (utan att har specifika träningstillfällen. Allt sker hela tiden. Alltid.)
Efter logopedbesöket hade vi dagens sista träff, med läkaren Karolina. Vi pratade lite snabbt om läget efter hörseltesterna och konsensus råder helt och hållet. Som läget är idag blir det inget andra CI. Skulle omständigheterna ändras ställs givetvis det hela i en annan dager. Vi pratade också om hur viktigt det är för oss att vi använder teckenspråk för att Henry själv en dag ska kunna välja kommunikationsform utifrån situation, och från Karolina upplever vi ett genuint och äkta stöd i detta beslut. Jag har hört talas om familjer som avråds att använda teckenspråk och jag är så glad att vi inte mött denna attityd. Inte för att det gjort någon skillnad.
Dagen avslutades med lunch och ett litet, inte helt billigt besök på The English Shop i Malmö. Bra dag helt enkelt.
onsdag 15 oktober 2014
Inskolning
Vi har nu klarat av dag två av inskolningen på nya förskolan och än så länge känns det fantastiskt bra. Lyhörd och engagerad personal och en förskolechef som ser till Henrys behov snarare än våra arbetstider. Han får här rätt att vara på förskolan under de timmar pedagogerna jobbar med barnen i utvecklingsgrupperna, under den tid som är avsatt för att arbeta inom olika områden och där personalen har möjlighet att verkligen arbeta med barnet. Dessa tillfällen missade Henry varannan vecka på gamla förskolan eftersom vistelsetiderna var stelbent styrda efter våra arbetstider. Visserligen ska barnets behov ligga i fokus, vilket det gjorde i några månader då Henry faktisk fick vara med. Av oklar anledning fick vi efter några månader veta att det var uteslutet för Henry att vara med eftersom det inte stämde överens med våra arbetstider. Icke förhandlingsbart. Punkt.
Det ska bli spännande att se hur Henry utvecklas på nya förskolan med tanke på deras sätt att arbeta. Unge herrn har ju som bekant ett åldersadekvat språk och vi vill givetvis se att den här trenden håller i sig. Han låg riktigt bra till för ett halvår sedan och han ligger fortfarande helt åldersadekvat men inte riktigt med samma marginal som tidigare. Min förhoppning är givetvis att trenden vänder aningens så att han har en möjlighet att behålla sin goda språkutveckling.
Det enda smolket i bägaren med nya förskolan är att ingen i personalen tidigare använt tecken. Eftersom vi inte valt en hörselförskola (då det inte finns någon inom rimligt avstånd) kan vi inte heller begära att personalen ska kunna använda sig av teckenspråk eller åtminstone TAKK men jag skulle hemskt gärna se att de börjar försöka väva in lite tecken i verksamheten. Jag får väl skicka förskolechefen en länk till en av Specialpedagogiska skolmyndighetens utbildningar i TAKK och på så sätt så ett litet frö.
På tal om något helt annat. Jag fick ett kort litet meddelande från en medförälder idag: Jag fick din blogg som lästips av vår hörselpedagog idag.
Stolt?
Japp!
Det ska bli spännande att se hur Henry utvecklas på nya förskolan med tanke på deras sätt att arbeta. Unge herrn har ju som bekant ett åldersadekvat språk och vi vill givetvis se att den här trenden håller i sig. Han låg riktigt bra till för ett halvår sedan och han ligger fortfarande helt åldersadekvat men inte riktigt med samma marginal som tidigare. Min förhoppning är givetvis att trenden vänder aningens så att han har en möjlighet att behålla sin goda språkutveckling.
Det enda smolket i bägaren med nya förskolan är att ingen i personalen tidigare använt tecken. Eftersom vi inte valt en hörselförskola (då det inte finns någon inom rimligt avstånd) kan vi inte heller begära att personalen ska kunna använda sig av teckenspråk eller åtminstone TAKK men jag skulle hemskt gärna se att de börjar försöka väva in lite tecken i verksamheten. Jag får väl skicka förskolechefen en länk till en av Specialpedagogiska skolmyndighetens utbildningar i TAKK och på så sätt så ett litet frö.
På tal om något helt annat. Jag fick ett kort litet meddelande från en medförälder idag: Jag fick din blogg som lästips av vår hörselpedagog idag.
Stolt?
Japp!
måndag 29 september 2014
Halvårskontroll av robotöra
Dags igen för halvårskollen idag, ett par månader för tidigt känns det som men får vi komma oftare än var sjätte månad är det bara en bonus.
Dagen började som vanligt med pannkakor och juice på den stora hamburgerjätten, vi har sedan första besöket i Lund alltid ätit frukost där och Henry gillar konceptet skarpt. Vilken unge gillar i och för sig inte att börja dagen med ett happylmeal?
I barnväntrummet satt en familj och väntade på att deras barn skulle bli inkopplat och påbörja sin CI-resa. För nästan två år sedan var det vi som satt där och väntade på att Henry skulle inleda sin resa, nervösa och försiktigt optimistiska.
Så här två år senare har vi en son som efter logopedbedömning har ett åldersadekvat språk men där prepositioner, pronomen, färger och långa instruktioner är lite luriga. Kan du ta den långa röda pennan och lägga i lådan? fungerade bra men Kan du peka på bilden där polisbilen jagar den blåa lastbilen? inte riktigt gick hem.
Så här två år senare har vi en son som sitter helt själv på sin stol när audionomen gjorde nya avtryck till både hörapparat och CI. Som ett proffs satt han och pysslade med leksaksbilarna medan audionomen först tittade i hans öron, sedan petade en in liten skumgummiplopp längst in i hörselgången, det kittlar fick vi höra, och efter det sprutade in rosa lera i örat. Som ett proffs satt maken vid sidan av och tillverkade studsbollar av lermassan och som de proffs vi är satt vi och diskuterade Henrys hörsel. På två år har vi verkligen blivit proffs på hans hörsel och det är en fantastiskt skön känsla att få vara det. Det är vi som han koll på hur han hör och i vilka situationer hörseln fungerar som bäst och i vilka situationer det kanske inte fungerar lika bra. Vi är trygga i vår nya värld och vi har nog funnit oss väl tillrätta här i Holland. Jag tror till och med att vi trivs här.
Dagen började som vanligt med pannkakor och juice på den stora hamburgerjätten, vi har sedan första besöket i Lund alltid ätit frukost där och Henry gillar konceptet skarpt. Vilken unge gillar i och för sig inte att börja dagen med ett happylmeal?
I barnväntrummet satt en familj och väntade på att deras barn skulle bli inkopplat och påbörja sin CI-resa. För nästan två år sedan var det vi som satt där och väntade på att Henry skulle inleda sin resa, nervösa och försiktigt optimistiska.
Så här två år senare har vi en son som efter logopedbedömning har ett åldersadekvat språk men där prepositioner, pronomen, färger och långa instruktioner är lite luriga. Kan du ta den långa röda pennan och lägga i lådan? fungerade bra men Kan du peka på bilden där polisbilen jagar den blåa lastbilen? inte riktigt gick hem.
Så här två år senare har vi en son som sitter helt själv på sin stol när audionomen gjorde nya avtryck till både hörapparat och CI. Som ett proffs satt han och pysslade med leksaksbilarna medan audionomen först tittade i hans öron, sedan petade en in liten skumgummiplopp längst in i hörselgången, det kittlar fick vi höra, och efter det sprutade in rosa lera i örat. Som ett proffs satt maken vid sidan av och tillverkade studsbollar av lermassan och som de proffs vi är satt vi och diskuterade Henrys hörsel. På två år har vi verkligen blivit proffs på hans hörsel och det är en fantastiskt skön känsla att få vara det. Det är vi som han koll på hur han hör och i vilka situationer hörseln fungerar som bäst och i vilka situationer det kanske inte fungerar lika bra. Vi är trygga i vår nya värld och vi har nog funnit oss väl tillrätta här i Holland. Jag tror till och med att vi trivs här.
måndag 11 augusti 2014
Engelska
Den senaste veckan har spenderats här, i undersköna grevskapet Cumbria i norra England. Tre av barnens kusiner bor i grevskapet, de resterande fyra bor på olika platser i Australien, så barnen träffas tyvärr inte så ofta.
För barnens engelska gör det underverk att befinna sig i en ren engelskspråkig miljö, hade det inte varit för att jag gärna pratar svenska med dem hade de inte hört någon svenska alls på en vecka. Storasyster kommunicerar nästan endast på engelska med sin daddy, kan hon inte ett ord tar hon gärna ett svensk och lägger ett engelskt uttal på det hela. Låter intressant men hon försöker verkligen.
Henrys aktiva engelskförråd är inte alls lika stort, givetvis. Han är tre i november och är ju faktiskt yngre än sin syster. Han har däremot inga problem alls att förstå engelska, han klarar även av att förstå olika dialekter och accenter. Daddy och faster pratar en ganska mjuk australiensisk engelska, storkusinen pratar brittisk engelska utan någon direkt dialekt (flyttade mycket inom och utanför landet fram till hon var ungefär åtta), mellankusinen pratar ganska mycket dialektal brittisk engelska, lillkusinen pratar mest bebis och det är ganska universellt och farbror pratar på utpräglad dialekt. Ganska imponerande kan jag tycka.
Väl hemma från ett halvregnigt och halvkallt England låg ett litet brev från handläggaren som har hand om vårdbidragsansökan. Jag pratade med henne per telefon innan vi åkte och under veckan som gått damp det ner ett brev där hon noterat det vi pratade om. Om det var något jag ville ändra skulle jag höra av mig innan fredagen 8 augusti. Vi kom hem från England strax innan midnatt i fredags så aningens sent på det hela. Det är egentligen bara ett ord jag skulle vilja ändra på, istället för "hörande" skulle jag vilja ändra det till "han hör". Får se om jag kan få tag på henne imorgon.
Imorgon är det dags för ny hörapparat för allas vår Henry och på onsdag är det logopedbesök i Lund, runt dessa tider fortsätter vi vår semester ett par veckor till.
För barnens engelska gör det underverk att befinna sig i en ren engelskspråkig miljö, hade det inte varit för att jag gärna pratar svenska med dem hade de inte hört någon svenska alls på en vecka. Storasyster kommunicerar nästan endast på engelska med sin daddy, kan hon inte ett ord tar hon gärna ett svensk och lägger ett engelskt uttal på det hela. Låter intressant men hon försöker verkligen.
Henrys aktiva engelskförråd är inte alls lika stort, givetvis. Han är tre i november och är ju faktiskt yngre än sin syster. Han har däremot inga problem alls att förstå engelska, han klarar även av att förstå olika dialekter och accenter. Daddy och faster pratar en ganska mjuk australiensisk engelska, storkusinen pratar brittisk engelska utan någon direkt dialekt (flyttade mycket inom och utanför landet fram till hon var ungefär åtta), mellankusinen pratar ganska mycket dialektal brittisk engelska, lillkusinen pratar mest bebis och det är ganska universellt och farbror pratar på utpräglad dialekt. Ganska imponerande kan jag tycka.
Väl hemma från ett halvregnigt och halvkallt England låg ett litet brev från handläggaren som har hand om vårdbidragsansökan. Jag pratade med henne per telefon innan vi åkte och under veckan som gått damp det ner ett brev där hon noterat det vi pratade om. Om det var något jag ville ändra skulle jag höra av mig innan fredagen 8 augusti. Vi kom hem från England strax innan midnatt i fredags så aningens sent på det hela. Det är egentligen bara ett ord jag skulle vilja ändra på, istället för "hörande" skulle jag vilja ändra det till "han hör". Får se om jag kan få tag på henne imorgon.
Imorgon är det dags för ny hörapparat för allas vår Henry och på onsdag är det logopedbesök i Lund, runt dessa tider fortsätter vi vår semester ett par veckor till.
onsdag 7 maj 2014
På besök hos CI-folket
Två gånger om året åker vi på kontroll till CI-teamet i Lund och till dessa fantastiska människor som jobbar med målsättningen att Henry ska kunna höra så mycket som möjligt. Igår var det dags för vårens besök med ett fullspäckat schema på pappret som i verkligheten blev lite mer fullspäckat i och med ett litet möte med läkaren också.
Morgon började med avresa vid sextiden för att hinna med den traditionsenliga frukosten på den amerikanska snabbmatkedjan innan första inbokade besöket kvart över åtta. Efter lite inledande lek i väntrummet fick Henry träffa den dansande kon inne hos audionomen. Vi började med att testa hörapparatörat och sedan CI-örat utan att motsvarande örat hade något hjälpmedel. Resultaten visade att hörapparatörat ligger inom talområdet på de högre frekvenserna men inte riktigt räcker till i basen. CI't visade på en hörsel mellan 25-30 decibel i diskanten och lite sämre i basen men fortfarande inom talområdets frekvenser.
Den dansande kon? Vad i hela världen menade jag med det? Jo, hörseltesten Henry gjort hittills (förutom de i narkos) är så kallade ljudlokalisationstest. Han får sitta mellan två högtalare och när han reagerar på en ton tänds en tittlåda upp och i denna låda finns en dansande ko. Jag märkte idag att audionomen börjar att styra honom mot ett lekaudiogram där han istället för att se en dansande ko trär en träring på en pinne när han hör pipet. Idag blev en komination av tittlåda och sedan träringen.
Efter audiogrammet var det dags att göra nya insatser till hörapparaten och CI't. För de som eventuellt är intresserade har vi testat en mängd olika material och nu fastnat för THERMOtech (se sid 10). Henry var ganska avvaktande till att börja med, inte helt nöjd med att audionomen ville titta i hans öron med en spetsig ficklampa men efter att ha tittat i nallens öra och lyst genom mitt finger med lampan köpte han konceptet och satt helt stilla. Han accepterade att få in den lilla skumgummiploppen längst in i hörselgången, skrattade lite och sa att det kittlade. Han accepterade att audiomen sprutade in en mjuk illrosa lera i örat och han bara satt där stilla och väntade på att avtrycket skulle torka. Så imponerad av min duktige lille skruttunge. Audionomen tyckte också att vi ska testa en hörapparat med lite mer kräm i, hon skulle be vår audionom i Helsingborg fixa det hela så att vi slipper åka till Lund för utprovning och programmering. Mycket skönt att kunna använda oss av både Lund och Helsingborg.
Audionomen var inte helt klar med oss utan hon följde med oss in till CI-ingenjören som stod som nästa programpunkt i körschemat. Som vanligt kollade han CI't funktionalitet och bytte ett litet filter till mikrofoningången. Han höjde också upp volymen lite i basen för att få en jämn och fin linje på audiogrammet. Som vanligt satt Henry stilla och lekte med alla fantastiska bilar som finns att leka med. Hos ingengören passade vi på att nämna att vi tyckte det var dags att kanske börja tänka på att testa att använda slinga och installera vibrerande och blinkande brandlarm. Vi hade ställt in oss på att få tjata och argumentera men kom därifrån med en beställning på en rumsslinga, en blinkande dörrklocka samt ett vibrerande och blinkande brandlarm som allt kommer att installeras hemma hos oss av en tekniker från Region Skåne.
Ingengören ändrade också lite i prgrammeringen, från att CI't tidigare haft samma volym hela tiden känner det nu av ljudet runt om kring och justerar sig efter den rådande ljudmiljön. Befinner sig Henry i en tyst miljö höjs volymen och vice versa. Det ska bli spännande att se om vi märker någon skilland eller om hans hjärna bara accepterar nymodigheten direkt. Ser också fram emot hans reaktion när slingan väl kopplas i, det blir något helt annorlunda för honom att få in ljudet direkt in i CI och hörapparat. Kommer han att gilla det? Vem vet.
Efter morgonträffen med audonomen och ingengören hade vi en liten lek- och yoghurtpaus innan vi skulle in och träffa logopeden för lite språkbedömning. Tio minuter före den utsatta logopedtid kom ingengören förbi och berättade att läkaren också ville träffa oss en liten stund. Läkaren frågade lite hur saker och ting gick och frågade oss sedan hur vi ställer oss till ett CI till. Tydligen tycker de att Henry hör så pass dåligt med hörapparatörat att de eventuellt skulle erbjuda ett CI till. Vi förklarade hur vi känner inför detta, att vi upplever hans hörsel utan hjälpmedel att vara för bra för att vi ska gå in och göra honom helt döv. Väljer vi CI nummer två gör vi faktiskt vår son helt döv och detta är vi inte redo för. Hade vi inte kunnat kommunicera med honom utan hörapparat eller om audiogrammet hade visat extremt dålig hörsel hade vi inte tvekat men det gör vi nu. Eller, vi tvekar inte utan vi säger nej tack just nu. Däremot kom vi fram till att vi kommer att ha den här diskussionen en gång om året bara för att inte släppa frågan helt. Snart kommer Henry själv också kunna beskriva lite mer om hur han hör, skulle han om något år komma och säga till oss att hörapparaten inte alls hjälper sätter det saker och ting i en annan dager. Men, där är vi inte nu.
Sista programpunkten för dagen var hos logopeden. Henry började bli ganska trött vid det här laget men vid gott mod, på ett ypperligt strålande humör och därmed relativt samarbetsvillig. Logopeden satte direkt igång med ett språkförståelsetest. Henry fick se fyra bilder och skulle peka ut rätt bild till det ord logopeden sa. Många ord kunde han med ord som kvadrat, romb och borg gick han miste på. Konstigt, vi som konstant pratar om romber i den här familjen... Kontentan av testet var iallafall att han inom årsgruppen amerikanska hörande barn mellan 2 år och 7 månader till 2 år och 8 månader ligger helt i mitten. 50% av hörande amerikanska barn förstår mindre än Henry och 50% förstår mer. Alldeles lysande kan jag tycka.
Vi kom fram till att vi fortsättningsvis kommer att träffa logopeden var tredje månad istället för var sjätte eftersom vi från och med snart kommer att avsluta AVTn vi haft med Henrys specialpedagog under snart två år. Det känns skönt att fortfarande ha regelbundna kontoller eftersom det är svårt för oss som träffar Henry dagligen att märka om hans talutveckling skulle stanna av. Vid nästa tillfälle tänkte vi testa honom på samma sätt som gårdagens test fast på engelska istället, lite för skojs skull.
Efter en sådan här dag slås jag åter igen av tacksamheten av att bo i detta land där allt bara ges till oss. Visst får vi kämpa och slåss för Henry i vissa avseenden men trots allt är det så oändligt mycket vi bara får. Jag hittade nyligen en facebooksida om en pojke i Sydafrika där föräldrarna inte haft råd till en sjukförsäkring och därmed måste betala ALLT ur egen ficka. De lyckade samla ihop tillräckligt för ett CI och i detta nu jobbar de för att få ihop pengar till ett andra CI.
Jag är tacksam.
Morgon började med avresa vid sextiden för att hinna med den traditionsenliga frukosten på den amerikanska snabbmatkedjan innan första inbokade besöket kvart över åtta. Efter lite inledande lek i väntrummet fick Henry träffa den dansande kon inne hos audionomen. Vi började med att testa hörapparatörat och sedan CI-örat utan att motsvarande örat hade något hjälpmedel. Resultaten visade att hörapparatörat ligger inom talområdet på de högre frekvenserna men inte riktigt räcker till i basen. CI't visade på en hörsel mellan 25-30 decibel i diskanten och lite sämre i basen men fortfarande inom talområdets frekvenser.
Den dansande kon? Vad i hela världen menade jag med det? Jo, hörseltesten Henry gjort hittills (förutom de i narkos) är så kallade ljudlokalisationstest. Han får sitta mellan två högtalare och när han reagerar på en ton tänds en tittlåda upp och i denna låda finns en dansande ko. Jag märkte idag att audionomen börjar att styra honom mot ett lekaudiogram där han istället för att se en dansande ko trär en träring på en pinne när han hör pipet. Idag blev en komination av tittlåda och sedan träringen.
Efter audiogrammet var det dags att göra nya insatser till hörapparaten och CI't. För de som eventuellt är intresserade har vi testat en mängd olika material och nu fastnat för THERMOtech (se sid 10). Henry var ganska avvaktande till att börja med, inte helt nöjd med att audionomen ville titta i hans öron med en spetsig ficklampa men efter att ha tittat i nallens öra och lyst genom mitt finger med lampan köpte han konceptet och satt helt stilla. Han accepterade att få in den lilla skumgummiploppen längst in i hörselgången, skrattade lite och sa att det kittlade. Han accepterade att audiomen sprutade in en mjuk illrosa lera i örat och han bara satt där stilla och väntade på att avtrycket skulle torka. Så imponerad av min duktige lille skruttunge. Audionomen tyckte också att vi ska testa en hörapparat med lite mer kräm i, hon skulle be vår audionom i Helsingborg fixa det hela så att vi slipper åka till Lund för utprovning och programmering. Mycket skönt att kunna använda oss av både Lund och Helsingborg.
Audionomen var inte helt klar med oss utan hon följde med oss in till CI-ingenjören som stod som nästa programpunkt i körschemat. Som vanligt kollade han CI't funktionalitet och bytte ett litet filter till mikrofoningången. Han höjde också upp volymen lite i basen för att få en jämn och fin linje på audiogrammet. Som vanligt satt Henry stilla och lekte med alla fantastiska bilar som finns att leka med. Hos ingengören passade vi på att nämna att vi tyckte det var dags att kanske börja tänka på att testa att använda slinga och installera vibrerande och blinkande brandlarm. Vi hade ställt in oss på att få tjata och argumentera men kom därifrån med en beställning på en rumsslinga, en blinkande dörrklocka samt ett vibrerande och blinkande brandlarm som allt kommer att installeras hemma hos oss av en tekniker från Region Skåne.
Ingengören ändrade också lite i prgrammeringen, från att CI't tidigare haft samma volym hela tiden känner det nu av ljudet runt om kring och justerar sig efter den rådande ljudmiljön. Befinner sig Henry i en tyst miljö höjs volymen och vice versa. Det ska bli spännande att se om vi märker någon skilland eller om hans hjärna bara accepterar nymodigheten direkt. Ser också fram emot hans reaktion när slingan väl kopplas i, det blir något helt annorlunda för honom att få in ljudet direkt in i CI och hörapparat. Kommer han att gilla det? Vem vet.
Efter morgonträffen med audonomen och ingengören hade vi en liten lek- och yoghurtpaus innan vi skulle in och träffa logopeden för lite språkbedömning. Tio minuter före den utsatta logopedtid kom ingengören förbi och berättade att läkaren också ville träffa oss en liten stund. Läkaren frågade lite hur saker och ting gick och frågade oss sedan hur vi ställer oss till ett CI till. Tydligen tycker de att Henry hör så pass dåligt med hörapparatörat att de eventuellt skulle erbjuda ett CI till. Vi förklarade hur vi känner inför detta, att vi upplever hans hörsel utan hjälpmedel att vara för bra för att vi ska gå in och göra honom helt döv. Väljer vi CI nummer två gör vi faktiskt vår son helt döv och detta är vi inte redo för. Hade vi inte kunnat kommunicera med honom utan hörapparat eller om audiogrammet hade visat extremt dålig hörsel hade vi inte tvekat men det gör vi nu. Eller, vi tvekar inte utan vi säger nej tack just nu. Däremot kom vi fram till att vi kommer att ha den här diskussionen en gång om året bara för att inte släppa frågan helt. Snart kommer Henry själv också kunna beskriva lite mer om hur han hör, skulle han om något år komma och säga till oss att hörapparaten inte alls hjälper sätter det saker och ting i en annan dager. Men, där är vi inte nu.
Sista programpunkten för dagen var hos logopeden. Henry började bli ganska trött vid det här laget men vid gott mod, på ett ypperligt strålande humör och därmed relativt samarbetsvillig. Logopeden satte direkt igång med ett språkförståelsetest. Henry fick se fyra bilder och skulle peka ut rätt bild till det ord logopeden sa. Många ord kunde han med ord som kvadrat, romb och borg gick han miste på. Konstigt, vi som konstant pratar om romber i den här familjen... Kontentan av testet var iallafall att han inom årsgruppen amerikanska hörande barn mellan 2 år och 7 månader till 2 år och 8 månader ligger helt i mitten. 50% av hörande amerikanska barn förstår mindre än Henry och 50% förstår mer. Alldeles lysande kan jag tycka.
Vi kom fram till att vi fortsättningsvis kommer att träffa logopeden var tredje månad istället för var sjätte eftersom vi från och med snart kommer att avsluta AVTn vi haft med Henrys specialpedagog under snart två år. Det känns skönt att fortfarande ha regelbundna kontoller eftersom det är svårt för oss som träffar Henry dagligen att märka om hans talutveckling skulle stanna av. Vid nästa tillfälle tänkte vi testa honom på samma sätt som gårdagens test fast på engelska istället, lite för skojs skull.
Efter en sådan här dag slås jag åter igen av tacksamheten av att bo i detta land där allt bara ges till oss. Visst får vi kämpa och slåss för Henry i vissa avseenden men trots allt är det så oändligt mycket vi bara får. Jag hittade nyligen en facebooksida om en pojke i Sydafrika där föräldrarna inte haft råd till en sjukförsäkring och därmed måste betala ALLT ur egen ficka. De lyckade samla ihop tillräckligt för ett CI och i detta nu jobbar de för att få ihop pengar till ett andra CI.
Jag är tacksam.
torsdag 23 januari 2014
AVT på upploppet
Henry och maken har under hela hösten gått på AVT varannan vecka och nu under vårterminen minskas det ner till en gång per vecka för att sedan fasas ut helt. Andra barn behöver få hjälp av vår fina specialpedagog och Henry gör framsteg på framsteg.
Det känns lite läskigt och vemodigt att inte längre regelbundet hänga i hörselenhetens lokaler där på andra våningen i bankhuset mitt i Helsingborg. Vem ska nu hålla koll på att talutvecklingen går framåt? Visst kommer vi att ha kontakt med specialpedagogen genom förskolan och olika träffar men det blir nog inte på samma sätt. Henry kommer också att träffa logopedjonas i Lund en gång per halvår och skulle det behövas mer finns det logopeder knutna till både förskola och hörselenheten. Vi är med andra ord inte på något sätt övergivna.
Henry själv älskar sin specialpedagog och tycker att AVT är skojigt som bara den. I förra veckan var jag med på vårterminens första AVT och vilken glädjestund det är! Det är helt omöjligt att inte ryckas med, det sjungs och klappas och leks och efter en timma i det där rummet känns livet lite lättare och lite mer skimrande.
måndag 29 april 2013
CI-kontroll
Idag var det dags för CI-kontroll igen. Professionen var osäker om vi skulle se det som en försenad 3-månaderskontroll eller en tidig 6-månaderskontroll så vi kom fram till att kalla det för en mittemellankontroll. Hörseltest, logopedbesök och ingenjörsbesök på programmet.
Vår vana trogen körde vi frukost på McDonalds. Vi vill att Henry ska koppla besöken i Lund till något lite speciellt och då passar pannkaksfrukost alldeles ypperligt. Jag kommer ihåg hur speciellt jag tyckte det var när mamma och jag gick på café efter besök hos ögonläkaren på sjukhuset i Halmstad och jag hoppas att Henry ska känna något liknande. Han kände definitivt igen sig och blev mycket nöjd när han fick sina pannkakor utan sylt.
Till Henrys stora förtret hann vi bara precis in i väntrummet när audionomgunilla kom och mötte oss. Henry hade hoppats på lite lektid men så blev det inte utan vi gick direkt in och gjorde ett audiogram, den här gången med endast CI't. Utan hjälpmedel ligger Henry på ett medelvärde runt 80dB och idag
visade audiogrammet på en nästan normal hörsel med CI't. (Och i en knäpptyst miljö. Bara för att Henry kan uppfatta låga volymer i en extremt tyst miljö innebär inte att han har en normal hörsel. Det innebär bara att har bra förutsättningar att kunna höra så mycket som möjligt. Henry kommer aldrig att ha normal hörsel så som en hörande definierar bra hörsel.)
Efter hörseltestet var det dags att träffa logopedjonas vilket inte alls var populärt. Tårar delux! Efter ett litet tag tinade han upp men körde mest sitt eget räjs. Trots att Henry inte var direkt samarbetsvillig lyckades han skrapa ihop tillräckligt mycket ordförståelse för att ligga i mitten av sin åldersgrupp, en mitt som är baserad på normalhörande barn. Det är glädjande att se hur allt arbete vi lägger ner ger resultat. Att han sen valde att inte visa hur mycket han faktiskt kan gör inte så mycket.
Sist på programmet var besök hos ingenjöranders och enligt Henry dagens höjdpunkt. Att sitta vid ett bord och leka med en hel låda bilar tillsammans med audionomgunilla medan vi andra pratade om tråkiga saker och satte fast snören i CI't var definitivt en hit. Han var inte helt okej med att lämna alla dessa underbara bilar när vi skulle hem. Inte helt okej alls.
Nästa lundabesök blir i augusti någon gång och då får vi se hur CI och hörapparat överlevt sommaren; vatten och sand är inte jättebra kompisar med hörselteknik.
Vår vana trogen körde vi frukost på McDonalds. Vi vill att Henry ska koppla besöken i Lund till något lite speciellt och då passar pannkaksfrukost alldeles ypperligt. Jag kommer ihåg hur speciellt jag tyckte det var när mamma och jag gick på café efter besök hos ögonläkaren på sjukhuset i Halmstad och jag hoppas att Henry ska känna något liknande. Han kände definitivt igen sig och blev mycket nöjd när han fick sina pannkakor utan sylt.
Till Henrys stora förtret hann vi bara precis in i väntrummet när audionomgunilla kom och mötte oss. Henry hade hoppats på lite lektid men så blev det inte utan vi gick direkt in och gjorde ett audiogram, den här gången med endast CI't. Utan hjälpmedel ligger Henry på ett medelvärde runt 80dB och idag
Efter hörseltestet var det dags att träffa logopedjonas vilket inte alls var populärt. Tårar delux! Efter ett litet tag tinade han upp men körde mest sitt eget räjs. Trots att Henry inte var direkt samarbetsvillig lyckades han skrapa ihop tillräckligt mycket ordförståelse för att ligga i mitten av sin åldersgrupp, en mitt som är baserad på normalhörande barn. Det är glädjande att se hur allt arbete vi lägger ner ger resultat. Att han sen valde att inte visa hur mycket han faktiskt kan gör inte så mycket.
Sist på programmet var besök hos ingenjöranders och enligt Henry dagens höjdpunkt. Att sitta vid ett bord och leka med en hel låda bilar tillsammans med audionomgunilla medan vi andra pratade om tråkiga saker och satte fast snören i CI't var definitivt en hit. Han var inte helt okej med att lämna alla dessa underbara bilar när vi skulle hem. Inte helt okej alls.
Nästa lundabesök blir i augusti någon gång och då får vi se hur CI och hörapparat överlevt sommaren; vatten och sand är inte jättebra kompisar med hörselteknik.
onsdag 10 april 2013
Härmapa
Storasyster träffar en logoped (faktiskt samma som även träffat Henry vid ett par tillfällen) en gång i veckan för att komma tillrätta med lite uttalsfel hon har. Förra veckan var första besöket efter inskrivningen och en mycket stolt storasyster kom hem med en alldeles egen fin läxbok. En liten blå bok med handskrivna övningar och inklistrade bilder. "Titta mamma, jag går också på AVT". Hon är så stolt och glad för att hon också får åka till sjukhuset, precis som lillebror. Att logopedmottagningen inte är sjukhuset, eller att hörselhabiliteringen inte är sjukhuset är definitivt överkurs för en nybliven fyraåring.
Idag satt storasyster och jag vid matbordet och gjorde läxan, hela familjen satt runt bordet och fikade samtidigt som vi gick igenom alla övningar. Just nu jobbar vi med k-ljudet som hos storasyster blir till ett t. Efter en massa k från storasyster hör jag "k, k, k, k, k" från lillskiten mitt emot. Han ville minsann också vara med och öva!
Idag satt storasyster och jag vid matbordet och gjorde läxan, hela familjen satt runt bordet och fikade samtidigt som vi gick igenom alla övningar. Just nu jobbar vi med k-ljudet som hos storasyster blir till ett t. Efter en massa k från storasyster hör jag "k, k, k, k, k" från lillskiten mitt emot. Han ville minsann också vara med och öva!
torsdag 28 februari 2013
Tvåteckenmening och logopedbesök
Igår tecknade Henry för första gången en tvåordsmening! Efter att ha ätit upp sin tilltjatade smörgås (istället för lagad middag, svårt att stå emot en charmör som både tecknar och säger ah-ah samtidigt som han ler med hela huvudet) tecknade han "mat slut". Inte utan att man blir aningens stolt över ättelägget!
Dagens huvudperson inom den skånska vården har faktiskt varit storasyster, för en gång skull har fokus inte legat på Henrys språkutveckling utan storasysters. Vi tog ju med storasyster till Lund för ett tag sedan med ambitionen att få ett utlåtande från Henrys logoped, så där lite vid sidan om, och det lyckades vi med. En dryg månad efter vår egenremiss var det då dags för logopedbeök. Storasyster var väldigt exalterad och tyckte det var kul att det var hennes tur att få all uppmärksamhet. Kontentan av det hela var iallafall att vi ska komma tillbaka fem gånger i april och maj för att träna på att få de bakre konsonanterna att flyttas framåt i munnen så att språkljuden blir korrekta. Storasysters språkförmåga är mycket god, med bra grammatik och en ett stort ordförråd, men med uttalet är det lite si och så.
Efter besöket fick stora damen följa med till jobbet en stund innan Henry och daddy kom och hämtade henne. Väldigt kul i 10 minuter och sedan, när tejpen tagit slut och pappret var färdigritat och stämplat, hur tråkigt som helst.
Dagens huvudperson inom den skånska vården har faktiskt varit storasyster, för en gång skull har fokus inte legat på Henrys språkutveckling utan storasysters. Vi tog ju med storasyster till Lund för ett tag sedan med ambitionen att få ett utlåtande från Henrys logoped, så där lite vid sidan om, och det lyckades vi med. En dryg månad efter vår egenremiss var det då dags för logopedbeök. Storasyster var väldigt exalterad och tyckte det var kul att det var hennes tur att få all uppmärksamhet. Kontentan av det hela var iallafall att vi ska komma tillbaka fem gånger i april och maj för att träna på att få de bakre konsonanterna att flyttas framåt i munnen så att språkljuden blir korrekta. Storasysters språkförmåga är mycket god, med bra grammatik och en ett stort ordförråd, men med uttalet är det lite si och så.
Efter besöket fick stora damen följa med till jobbet en stund innan Henry och daddy kom och hämtade henne. Väldigt kul i 10 minuter och sedan, när tejpen tagit slut och pappret var färdigritat och stämplat, hur tråkigt som helst.
måndag 14 januari 2013
Att sno sig tid av logoped utan remiss
Dags för enmånaderskontroll av Henrys CI idag och allt gick bra, som det har gjort hittills. Ingenjör-Anders gjorde lite småjusteringar i diskanten, kontrollerade att processorn och implantatet fungerar som det ska och konstaterade att CI't låter perfekt. Antagligen eftersom det och hörapparaten får tillbringa nästan varje natt i en elektrisk torklåda (och att vi inte tappat processorn allt för många gånger i golvet, ännu iallafall).
Hela familjen åkte ner till Lund, mest för att Zoë skulle få se vad vi gör när vi åker iväg med Henry men även för att jag ville att hon skulle få träffa logopeden. Zoë har ett stort aktivt ordförråd på svenska och ett inte lika stort på engelska samt väldigt god språkförståelse både på svenska och engelska, dock har hon väldiga problem med en hel drös bokstäver, bland annat s och r. Vet man vilka bokstäver som saknas blir det lättare att förstå henne men hon blir väldigt frustrerad när vi inte förstår henne. Min lilla tanke var att logopeden skulle märka hennes problem och visst gjorde hon det. I slutet av timman hos henne frågade hon om vi hade några frågor, typ något i största allmänhet och tittade snabbt i Zoës riktning. Planen funkade! Eftersom vi var där för Henrys räkning ville jag inte fråga innan tillfälle gavs men det var så tydligt på henne att hon ville att jag skulle ta upp det. Logoped-Emma tyckte iallafall att vi skulle kontakta logopedmottagningen i Helsingborg och boka en tid åt Zoë. Alla språkljud bör sitta vid fyraårsåldern och eftersom Zoë blir fyra om några månader börjar det bli dags att ta tag i det hela.
Henrys besök hos Logoped-Emma gick helt ok, han var mindre imponerad av att bara en massa djur kom fram ur gömmorna. Enligt honom ska bilar, tåg och roliga grodor komma upp ur hårda lådor för att det ska vara riktigt roligt. Han lyckade iallafall få fram ett sssss till logopedens stora glädje. Varje gång han producerar ett ssss blir hela hörselprofessionen helt till sig, sssss är stort!!
Hela familjen åkte ner till Lund, mest för att Zoë skulle få se vad vi gör när vi åker iväg med Henry men även för att jag ville att hon skulle få träffa logopeden. Zoë har ett stort aktivt ordförråd på svenska och ett inte lika stort på engelska samt väldigt god språkförståelse både på svenska och engelska, dock har hon väldiga problem med en hel drös bokstäver, bland annat s och r. Vet man vilka bokstäver som saknas blir det lättare att förstå henne men hon blir väldigt frustrerad när vi inte förstår henne. Min lilla tanke var att logopeden skulle märka hennes problem och visst gjorde hon det. I slutet av timman hos henne frågade hon om vi hade några frågor, typ något i största allmänhet och tittade snabbt i Zoës riktning. Planen funkade! Eftersom vi var där för Henrys räkning ville jag inte fråga innan tillfälle gavs men det var så tydligt på henne att hon ville att jag skulle ta upp det. Logoped-Emma tyckte iallafall att vi skulle kontakta logopedmottagningen i Helsingborg och boka en tid åt Zoë. Alla språkljud bör sitta vid fyraårsåldern och eftersom Zoë blir fyra om några månader börjar det bli dags att ta tag i det hela.
Henrys besök hos Logoped-Emma gick helt ok, han var mindre imponerad av att bara en massa djur kom fram ur gömmorna. Enligt honom ska bilar, tåg och roliga grodor komma upp ur hårda lådor för att det ska vara riktigt roligt. Han lyckade iallafall få fram ett sssss till logopedens stora glädje. Varje gång han producerar ett ssss blir hela hörselprofessionen helt till sig, sssss är stort!!
måndag 17 december 2012
Nu är vi i Lund, igen
Dags för fjärde justeringen av Henrys CI och nu börjar vi närma oss de rätta nivåerna, någon liten justering till och vi ligger rätt. Vi började hos logopedjonas med en stunds AVT så där på morgonkvisten. Till Henrys stora förtret hann vi inte ens in i väntrummet och alla de roliga leksakerna, tur då att hela AVT-stunden går ut på att leka! Hela Henry hoppar av lycka när lådan med leksaker kommer fram, idag räckte det att han kom in i rummet för att armarna skulle börja vifta.
AVTn går bland annat ut på att öva på det som kallas Lings ljud (m,u,a,sh,s,i). Dessa ljud omfattar hela talbananen. Vokalljud som o, u och i har en ganska låg frekvens och hög volym (mer åt bashållet) medan konsonanter som f och s är mycket svagare och ligger mer mot diskanten. Konsonanter innehåller majoriteten av den information som behövs för att uppfatta skillnader mellan olika ljud. Henry har svårast att höra de svaga, tonlösa och högfrekventa konsonantljuden och därför blev vi alla extra glada och lite till oss när han idag sa s för allra första gången!
Efter AVTn hade vi lite tid att slå ihjäl så vi gick till patienthotellet, checkade in och charmade personalen. Henry har kommit på hur man flirtar, han gör det gärna och mycket. Hela ansiktet är med!
Besöket hos ingenjören gick väldigt snabbt, 10 minuter och ett par småjusteringar. Både ingenjören och audionomen var sjukt imponerade av hur bra det går för Henry och hur duktig han är. Han rör inte sitt CI och verkar väldigt nöjd med att ha det på plats. Idag har han för första gången faktiskt sagt till när spolen ramlat av. Jag märkte att han helt plötsligt pekade mot örat när vi satt på golvet och lekte och när jag tittade upp hängde spolen och dinglade. Satte tillbaka den och tog av den en liten stund senare för att dubbelkolla och visst, han pekade igen. Det om något tar jag som ett bra tecken.
Imorgon är det dags för nytt hörseltest, ytterligare volymjustering och möte med logopedjonas och Henrys specialpedagog K. Efter det är vi klara för den här gången. Återbesök om en månad, om tre månader och om sex månader.
AVTn går bland annat ut på att öva på det som kallas Lings ljud (m,u,a,sh,s,i). Dessa ljud omfattar hela talbananen. Vokalljud som o, u och i har en ganska låg frekvens och hög volym (mer åt bashållet) medan konsonanter som f och s är mycket svagare och ligger mer mot diskanten. Konsonanter innehåller majoriteten av den information som behövs för att uppfatta skillnader mellan olika ljud. Henry har svårast att höra de svaga, tonlösa och högfrekventa konsonantljuden och därför blev vi alla extra glada och lite till oss när han idag sa s för allra första gången!
Efter AVTn hade vi lite tid att slå ihjäl så vi gick till patienthotellet, checkade in och charmade personalen. Henry har kommit på hur man flirtar, han gör det gärna och mycket. Hela ansiktet är med!
Besöket hos ingenjören gick väldigt snabbt, 10 minuter och ett par småjusteringar. Både ingenjören och audionomen var sjukt imponerade av hur bra det går för Henry och hur duktig han är. Han rör inte sitt CI och verkar väldigt nöjd med att ha det på plats. Idag har han för första gången faktiskt sagt till när spolen ramlat av. Jag märkte att han helt plötsligt pekade mot örat när vi satt på golvet och lekte och när jag tittade upp hängde spolen och dinglade. Satte tillbaka den och tog av den en liten stund senare för att dubbelkolla och visst, han pekade igen. Det om något tar jag som ett bra tecken.
Imorgon är det dags för nytt hörseltest, ytterligare volymjustering och möte med logopedjonas och Henrys specialpedagog K. Efter det är vi klara för den här gången. Återbesök om en månad, om tre månader och om sex månader.
måndag 10 december 2012
CI - första dagen
Efter inkopplingen, som gjordes av en CI-ingenjör, fick vi träffa logopeden J och en kollega till honom för en AVT-stund. Henry satt och studsade i stolen när lådan med leksaker kom fram, en massa babababa, gagaga och mmmmmaammmaama, leenden, skratt och allmänt armviftande. En lycklig unge helt enkelt. Efter ungefär 45mins lek var lillstumpen helt färdig så vi avbröt, åt en ganska otrevlig lunch i sjukhuskafeterian och sedan däckade vi, alla tre, i vårt rum på patienthotellet. Henry, som i vanliga fall sover max 1,5 timmar som i nästan 2,5. Man blir lätt lite trött när hjärnan ska tolka en massa nya intryck.
Efter luppluren trotsade vi lundasnön och gick en runda på stan. Processorn ramlade av konstant eftersom jackans krage "lyfte" processorn från örat, trots en gummiring som sitter runt örat för att hålla processorn på plats. Magneten som sitter på telespolen är också ganska svag (för att inte skada huden) vilket gör att även den ramlar av precis hela tiden. Tror att vi kommer att få lägga mycket, mycket, mycket tid på att sätta fast processorn, eller cippen, som den kallas av vissa.
Imorgon är det åter igen dags för AVT direkt på morgonen och sedan har vi en dejt med ingenjören igen. Ljudet i CI't ska höjas successivt under totalt fem dagar under denna och nästa vecka för att sedan landa på en nivå som förhoppningsvis passar Henry. Imorgon får vi också alla tillbehör och fjärrkontroll och antagligen en lektion eller två om hur det hela funkar.
måndag 12 november 2012
Språkutveckling
Henry pratar massor för tillfället. Hur mycket som helst. "Ampap" är fortfarande ett väldigt bra ord tycker han, gärna förstärkt med tecken så att vi verkligen förstår vad han säger. Fler och fler tydliga "mamma" kommer men jag vet inte riktigt om han har kopplat ljudet mamma till begreppet mamma. Han övar på th-ljud (som i that, the) och som han egentligen inte borde höra eftersom det är så hög frekvens och låg volym (dB) på lust den bokstavskombinationen. Men, men, th säger han iallafall. Mycket dada, baba, gaga, brmmm och en massa andra svårstavade ljud.
I måndags när vi var nere i Lund och hälsade på CI-teamet träffade vi även en logoped som är specialist inom just språk och CI. Han satt och lekte lite med Henry, lite AVT-övningar blandat med information han fick av oss. Henry visade sig från sin bästa sida och var väldigt pratsjuk (tills akut trötthet slog till och han mest bara ville därifrån). Logopeden tyckte iallafall att Henry inte ligger särskilt långt ifrån hörande barn i samma ålder, och att vi därför (tillsammans med en normal anatomi i örat) kan ha "mycket, mycket stora förhoppningar på ett bra resultat" med CIt.
Känns fint.
I måndags när vi var nere i Lund och hälsade på CI-teamet träffade vi även en logoped som är specialist inom just språk och CI. Han satt och lekte lite med Henry, lite AVT-övningar blandat med information han fick av oss. Henry visade sig från sin bästa sida och var väldigt pratsjuk (tills akut trötthet slog till och han mest bara ville därifrån). Logopeden tyckte iallafall att Henry inte ligger särskilt långt ifrån hörande barn i samma ålder, och att vi därför (tillsammans med en normal anatomi i örat) kan ha "mycket, mycket stora förhoppningar på ett bra resultat" med CIt.
Känns fint.
tisdag 10 april 2012
Ytterligare en ny bekantskap
Av någon anledning får jag fjärilar i magen varje gång vi ska träffa en ny profession inom hörselhabiliteringen. Jag vet inte varför jag känner så men faktum kvarstår; jag blir lite nervös. Kanske tror mitt undermedvetna att Henry kommer att dömas och inte bara bedömas. Jag tror inte riktigt att mitt medvetna jag och mitt undermedvetna är helt på det klara med varandra, kommunikationen dem emellan är nog lite si och så ibland.
Idag var det dags för första träffen med Henrys logoped, väldigt odramatiskt konstaterade hon att han gör de läten en femmånading ska göra och vi ses igen när han är ett. Först då kan det bedömas vilken språklig nivå han ligger på och vad vi kommer att få jobba mer med. Fick dock lite handgripliga tips som i princip gick ut på upprepning, upprepning och mer upprepning.
Förutom möte med logoped har vi också rullat runt för första gången idag!
Idag var det dags för första träffen med Henrys logoped, väldigt odramatiskt konstaterade hon att han gör de läten en femmånading ska göra och vi ses igen när han är ett. Först då kan det bedömas vilken språklig nivå han ligger på och vad vi kommer att få jobba mer med. Fick dock lite handgripliga tips som i princip gick ut på upprepning, upprepning och mer upprepning.
Förutom möte med logoped har vi också rullat runt för första gången idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)