Av någon anledning får jag fjärilar i magen varje gång vi ska träffa en ny profession inom hörselhabiliteringen. Jag vet inte varför jag känner så men faktum kvarstår; jag blir lite nervös. Kanske tror mitt undermedvetna att Henry kommer att dömas och inte bara bedömas. Jag tror inte riktigt att mitt medvetna jag och mitt undermedvetna är helt på det klara med varandra, kommunikationen dem emellan är nog lite si och så ibland.
Idag var det dags för första träffen med Henrys logoped, väldigt odramatiskt konstaterade hon att han gör de läten en femmånading ska göra och vi ses igen när han är ett. Först då kan det bedömas vilken språklig nivå han ligger på och vad vi kommer att få jobba mer med. Fick dock lite handgripliga tips som i princip gick ut på upprepning, upprepning och mer upprepning.
Förutom möte med logoped har vi också rullat runt för första gången idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar