Så kom då domen som jag väntat på så länge.
Förra sommaren fick vi beslut om förnyat vårdbidrag gällande Henry, precis i samband med att Kammarrätten givit oss en högre nivå än vad Försäkringskassan tyckte att vi skulle ha. Det förnyade vårdbidraget var på en lägre nivå trots att våra och Henrys förutsättningar inte ändrats.
Sedan detta beslut har ett helt år gått. Först fick vi be Försäkringskassan att ompröva sitt beslut och tiden gick. Efter det fick vi överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Sedan skulle Försäkringskassan få säga sitt och slutligen kom så domen, åtta månader efter det att jag skickade vår överklagan.
Förvaltningsrätten väljer att gå på vår linje och ger oss en högre nivå än vad Försäkringskassan vill! Nu ska det gå två månader till innan domen kan vinna laga kraft. Under dessa två månader kan Försäkringskassan ansöka om prövningstillstånd hos Kammarrätten. Säger Kammarrätten nej till att bevilja prövningstillstånd vinner domen laga kraft och jag har vunnit den här omgången också. Beviljar Kammarrätten prövningstillstånd forsätter soppan.
Nu väntar vi.
Visar inlägg med etikett förvaltningsrätten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förvaltningsrätten. Visa alla inlägg
fredag 2 oktober 2015
fredag 9 januari 2015
Stolt
Fick reda på idag att min dom från Kammarrätten verkligen spelar roll för människor. Förvaltningsrätten i Stockholm och processjuridiska enheten på Försäkringskassan anser att det saknas skäl att frångå vad som framgår av FÖD 1984:26 samt Kammarrätten i Göteborgs dom i mål 6212-13.
För egen del bådar det gott. Det är svårt att se hur Försäkringskassan ska kunna neka min överklagan när det nu även finns denna dom från Förvaltningsrätten. Nekar de känns det extremt personligt, att FK i Helsingborg har något emot mig. Vi får väl se.
Mest av allt känns det bara så fantastiskt otroligt ofantligt bra att mitt kämpande har landat i en dom som faktiskt spelar roll. Som gör en reell skillnad hos många familjer.
Det om något känns väldigt väldigt fint.
För egen del bådar det gott. Det är svårt att se hur Försäkringskassan ska kunna neka min överklagan när det nu även finns denna dom från Förvaltningsrätten. Nekar de känns det extremt personligt, att FK i Helsingborg har något emot mig. Vi får väl se.
Mest av allt känns det bara så fantastiskt otroligt ofantligt bra att mitt kämpande har landat i en dom som faktiskt spelar roll. Som gör en reell skillnad hos många familjer.
Det om något känns väldigt väldigt fint.
lördag 22 november 2014
Vi tar det en runda till...
Så kom då förhandsbeskedet gällande vårdbidrag och i korthet kommer Försäkringskassan inte att respektera den dom som Kammarrätten fastslagit och som vinner laga kraft nästa vecka. Vi kommer att bli beviljade ett högre vårdbidrag än förra gången men inte på den nivån som Kammarrätten fastslagit.
Eftersom jag tycker att det är så vansinnigt roligt att lägga tid på att överklaga Försäkringskassans beslut drar vi väl det en gång till. Förra gången tog det två år, en hel del aktivt skrivande och informationsletande följt av låååånga perioder av väntan, innan jag fick rätt. Får väl se hur långt jag kommer den här gången. Jag vill veta varför Försäkringskassan väljer att gå emot Kammarrätten och jag vill få svar på varför de gör så godtyckliga bedömningar. Sedan min dom har jag blivit kontaktad av föräldrar som haft nytta av min dom i deras ansökningar men själv får jag kämpa vidare. Ja ja, jag är ganska envis av mig så jag fortsätter att gå emot Försäkringskassan så länge jag vara kan.
Första steget är att jag nu har två veckor på mig att återkomma med synpunkter på det preliminära beslutet, detta kan jag göra muntligt eller skriftligt. Mina synpunkter är mer eller mindre redan klara, formuleringarna ska bara putsas lite och götta till sig innan jag skickar iväg synpunkterna.
Efter detta kommer det slutliga beslutet. Detta kommer jag ha två månader på mig att överklaga. Först får jag överklaga till Försäkringskassan. Om de inte väljer att gå på min linje får jag överklaga till Förvaltningsrätten. Jag kommer också här ha två månader på mig, efter detta kommer Försäkringskassan få en chans att yttra sig och jag en chans att bemöta deras yttrande. När dessa steg är genomförda fattar Förvaltningsrätten beslut. Är jag missnöjd med detta beslutet har jag två månader på mig att ansöka om prövningstillstånd i Kammarrätten. OM Kammarrätten bevilja mig prövningstillstånd får Försäkringskassan en viss tid på sig att inkomma med deras yttrande innan Kammarrätten fattar beslut. Detta beslut kan också överklagas till den högsta instansen, Högsta Förvaltningsdomstolen. Även här krävs ett prövningstillstånd, som tydligen är väldigt svårt att få.
Allt det här tar tid, så mycket tid. Så mycket onödig tid. Samtidigt tänker jag inte godta ett i mitt tycke felaktigt beslut.
Eftersom jag tycker att det är så vansinnigt roligt att lägga tid på att överklaga Försäkringskassans beslut drar vi väl det en gång till. Förra gången tog det två år, en hel del aktivt skrivande och informationsletande följt av låååånga perioder av väntan, innan jag fick rätt. Får väl se hur långt jag kommer den här gången. Jag vill veta varför Försäkringskassan väljer att gå emot Kammarrätten och jag vill få svar på varför de gör så godtyckliga bedömningar. Sedan min dom har jag blivit kontaktad av föräldrar som haft nytta av min dom i deras ansökningar men själv får jag kämpa vidare. Ja ja, jag är ganska envis av mig så jag fortsätter att gå emot Försäkringskassan så länge jag vara kan.
Första steget är att jag nu har två veckor på mig att återkomma med synpunkter på det preliminära beslutet, detta kan jag göra muntligt eller skriftligt. Mina synpunkter är mer eller mindre redan klara, formuleringarna ska bara putsas lite och götta till sig innan jag skickar iväg synpunkterna.
Efter detta kommer det slutliga beslutet. Detta kommer jag ha två månader på mig att överklaga. Först får jag överklaga till Försäkringskassan. Om de inte väljer att gå på min linje får jag överklaga till Förvaltningsrätten. Jag kommer också här ha två månader på mig, efter detta kommer Försäkringskassan få en chans att yttra sig och jag en chans att bemöta deras yttrande. När dessa steg är genomförda fattar Förvaltningsrätten beslut. Är jag missnöjd med detta beslutet har jag två månader på mig att ansöka om prövningstillstånd i Kammarrätten. OM Kammarrätten bevilja mig prövningstillstånd får Försäkringskassan en viss tid på sig att inkomma med deras yttrande innan Kammarrätten fattar beslut. Detta beslut kan också överklagas till den högsta instansen, Högsta Förvaltningsdomstolen. Även här krävs ett prövningstillstånd, som tydligen är väldigt svårt att få.
Allt det här tar tid, så mycket tid. Så mycket onödig tid. Samtidigt tänker jag inte godta ett i mitt tycke felaktigt beslut.
söndag 14 september 2014
Domen
Nästan på dagen två år efter det att vi ansökte om, och fick beviljat, vårdbidrag för Henry kom så domen från Kammarrätten.
Under de snart tre år Henry funnits hos oss har jag hunnit att ansöka om vårdbidrag, fått ett avslag från Försäkringskassan, överklagat till Försäkringskassan och fått ett nej. Överklagat till förvaltningsrätten och fått ett nej. Ansökt på nytt och fått ett ja från Försäkringskassan men med en i mitt tycke felaktig nivå. Överklagat nivån till Försäkringskassan igen och fått ett nej. Överklagat till förvaltningsrätten och fått ett nej. Ansökt om ett prövningstillstånd i kammarrätten och blivit beviljad prövningstillstånd. Fått dom från kammarrätten.
"Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar att Emma X är berättigad helt vårdbidrag"
Känslan var, och är fortfarande, helt obeskrivlig.
Känslan av att gå emot Försäkringskassan och sedan faktiskt få rätt i den näst högsta rättsinstansen som finns i Sverige är helt sjuk. Jag, den lilla människan, har med mina ord och min förmåga att logiskt, och med fakta, argumentera för min ståndpunkt fått rätt mot den jätte som är Försäkringskassan.
Det absolut bästa med detta är att kammarrätten anser att det inte är okej med Försäkringskassans godtyckliga bedömningar när det kommer till barn med grav hörselnedsättning eller dövhet. Rättspraxis finns enligt lång tid tillbaka, och denna praxis ska fortsatt gälla enligt kammarrätten.
Än ska vi dock inte ropa hej.
Den sista instansen bland de allmänna förvaltningsdomstolarna är högsta förvaltningsdomstolen.
Nu väntar därmed två månaders väntan innan jag vet om Försäkringskassan kommer att överklaga. Får kassan prövningstillstånd är det nog kört, kört för oss och kört för alla andra föräldrar till barn med dövhet eller grav hörselnedsättning. Tar högsta förvaltningsdomstolen upp ärendet gör de det för att de anser att kammarrättens bedömning är fel och då hjälper det nog inte hur bra jag än är på argumentationsteknik. Då vinner Försäkringskassan.
Under de snart tre år Henry funnits hos oss har jag hunnit att ansöka om vårdbidrag, fått ett avslag från Försäkringskassan, överklagat till Försäkringskassan och fått ett nej. Överklagat till förvaltningsrätten och fått ett nej. Ansökt på nytt och fått ett ja från Försäkringskassan men med en i mitt tycke felaktig nivå. Överklagat nivån till Försäkringskassan igen och fått ett nej. Överklagat till förvaltningsrätten och fått ett nej. Ansökt om ett prövningstillstånd i kammarrätten och blivit beviljad prövningstillstånd. Fått dom från kammarrätten.
"Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar att Emma X är berättigad helt vårdbidrag"
Känslan var, och är fortfarande, helt obeskrivlig.
Känslan av att gå emot Försäkringskassan och sedan faktiskt få rätt i den näst högsta rättsinstansen som finns i Sverige är helt sjuk. Jag, den lilla människan, har med mina ord och min förmåga att logiskt, och med fakta, argumentera för min ståndpunkt fått rätt mot den jätte som är Försäkringskassan.
Det absolut bästa med detta är att kammarrätten anser att det inte är okej med Försäkringskassans godtyckliga bedömningar när det kommer till barn med grav hörselnedsättning eller dövhet. Rättspraxis finns enligt lång tid tillbaka, och denna praxis ska fortsatt gälla enligt kammarrätten.
Än ska vi dock inte ropa hej.
Den sista instansen bland de allmänna förvaltningsdomstolarna är högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta
förvaltningsdomstolens huvudsakliga uppgift är att skapa prejudikat,
vilket innebär att domstolen genom avgöranden vägleder domstolar och
myndigheter i hur gällande rätt ska tolkas och tillämpas. Det är bara i
vissa mål som ett avgörande kan ge sådan vägledning. Det finns därför
inte någon rätt att få ett överklagande av en kammarrätts dom eller
beslut prövat i sak av Högsta förvaltningsdomstolen. För att en sådan
dom eller ett sådant beslut ska tas upp till prövning i sak krävs att
Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd.
Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd.
- See more at: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/#sthash.Tq7Z4n5O.dpuf
Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd.
- See more at: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/#sthash.Tq7Z4n5O.dpuf
Högsta
förvaltningsdomstolens huvudsakliga uppgift är att skapa prejudikat,
vilket innebär att domstolen genom avgöranden vägleder domstolar och
myndigheter i hur gällande rätt ska tolkas och tillämpas. Det är bara i
vissa mål som ett avgörande kan ge sådan vägledning. Det finns därför
inte någon rätt att få ett överklagande av en kammarrätts dom eller
beslut prövat i sak av Högsta förvaltningsdomstolen. För att en sådan
dom eller ett sådant beslut ska tas upp till prövning i sak krävs att
Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd.
Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd.
- See more at: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/#sthash.Tq7Z4n5O.dpuf
Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd.
- See more at: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/#sthash.Tq7Z4n5O.dpuf
Högsta förvaltningsdomstolens huvudsakliga uppgift är att skapa prejudikat, vilket innebär att domstolen genom avgöranden vägleder domstolar och myndigheter i hur gällande rätt ska tolkas och tillämpas. Det är bara i vissa mål som ett avgörande kan ge sådan vägledning. Det finns därför inte någon rätt att få ett överklagande av en kammarrätts dom eller beslut prövat i sak av Högsta förvaltningsdomstolen. För att en sådan dom eller ett sådant beslut ska tas upp till prövning i sak krävs att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd.
Högsta förvaltningsdomstolen får in ungefär 8 000 ansökningar om prövningstillstånd per år. Endast cirka två procent av dem får prövningstillstånd. (källa: http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/om-hogsta-forvaltningsdomstolen/
Nu väntar därmed två månaders väntan innan jag vet om Försäkringskassan kommer att överklaga. Får kassan prövningstillstånd är det nog kört, kört för oss och kört för alla andra föräldrar till barn med dövhet eller grav hörselnedsättning. Tar högsta förvaltningsdomstolen upp ärendet gör de det för att de anser att kammarrättens bedömning är fel och då hjälper det nog inte hur bra jag än är på argumentationsteknik. Då vinner Försäkringskassan.
fredag 13 september 2013
Jaha...
Då kör vi en runda till kammarrätten med vårdbidragscirkusen. Förvaltningsrätten säger liksom försäkringskassan att visst lägger vi en massa extra tid på Henrys funktionsnedsättning. MEN, även icke funktionshindrade barn i Henrys ålder behöver mycket vård och tillsyn och därför är det inte aktuellt med mer än en kvarts vårdbidrag. Lustigt att andra försäkringskassor och förvaltninsgrätter bedömer annorlunda....
Vårt första hinder att ta oss över är nu att få till ett prövningstillstånd vilket kammarrätten kan bevilja på tre olika sätt.
Tips emottages med stor tacksamhet.
Vårt första hinder att ta oss över är nu att få till ett prövningstillstånd vilket kammarrätten kan bevilja på tre olika sätt.
- Prövningstillstånd kan ges om det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas;
- om det finns anledning att ändra det beslut som förvaltningsrätten kommit fram till;
- annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Tips emottages med stor tacksamhet.
Kammarrätten kan ge prövningstillstånd om det:
- är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas;
- finns anledning att ändra det beslut som förvaltningsrätten kommit till;
- annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Kammarrätten kan ge prövningstillstånd om det:
- är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas;
- finns anledning att ändra det beslut som förvaltningsrätten kommit till;
- annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Kammarrätten kan ge prövningstillstånd om det:
- är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas;
- finns anledning att ändra det beslut som förvaltningsrätten kommit till;
- annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
onsdag 14 augusti 2013
Snart börjar verkligheten igen
Makens föräldralediga år tar slut på måndag då inskolningen på förskolan börjar. Nu ska vi på riktigt få ihop projekt familj med aktiviteter hit och aktiviteter dit. Hösten 2013 kommer förhoppningsvis att blir lugnare än hösten 2012. Vi fortsätter med AVT'n men istället för varje vecka blir det ungefär varannan vecka istället. Trots att det händer enormt mycket med Henrys talutveckling känns det bra att inte släppa våra regelbundna besök hos specialpedagogkarin. Höstlovsveckan dedikerar vi till teckenspråksinlärning, fem dagars intensivpluggande för maken och mig och fem dagars lek för barnen. Lek med andra barn i liknande situation som Henry och storasyster. Storasyster som fortfarande pratar om vårens teckenspråksupplevelse.
Utöver AVT och teckenspråkskurs ska vi säkert hälsa på CI-teamet i Lund någon gång och säkerligen ha olika möten och avstämningar med förskolan. Och säkerligen kommer vi att få något slags beslut från Förvaltningsrätten angående vårdbidragets storlek. Och säkerligen kommer vi att få överklaga en gång till, den här gången har vi båda bestämt att vi inte ger oss förrän vi har gått hela vägen till toppen av domstolssystemet för socialförsäkringsfrågor. (Jag fick veta nyligen av en person att bekanta till hen tog ärendet hela vägen till Kammarrätten, som bestämde att deras döva barn skulle ha ett helt vårdbidrag. Med andra ord går det att få rätt mot Försäkringskassan men det tar vansinnigt lång tid, tre år i deras fall). Och just det ja, storasyster ska hinna med diverse logopedbesök och lite simskola. Och så ska vi få hem alla dagissjukor så att vi får vabba lite också.
Det kan bli en spännande höst det här.
Utöver AVT och teckenspråkskurs ska vi säkert hälsa på CI-teamet i Lund någon gång och säkerligen ha olika möten och avstämningar med förskolan. Och säkerligen kommer vi att få något slags beslut från Förvaltningsrätten angående vårdbidragets storlek. Och säkerligen kommer vi att få överklaga en gång till, den här gången har vi båda bestämt att vi inte ger oss förrän vi har gått hela vägen till toppen av domstolssystemet för socialförsäkringsfrågor. (Jag fick veta nyligen av en person att bekanta till hen tog ärendet hela vägen till Kammarrätten, som bestämde att deras döva barn skulle ha ett helt vårdbidrag. Med andra ord går det att få rätt mot Försäkringskassan men det tar vansinnigt lång tid, tre år i deras fall). Och just det ja, storasyster ska hinna med diverse logopedbesök och lite simskola. Och så ska vi få hem alla dagissjukor så att vi får vabba lite också.
Det kan bli en spännande höst det här.
torsdag 25 juli 2013
Tankar inför hösten
En välbehövlig semester börjar lida mot sitt slut och om en vecka börjar jag jobba igen. Henrys förskolekarriär inleds tredje veckan i augusti med en lugn inskolning under någon vecka eller så. Enligt planen är båda föräldrarna heltidsarbetande per den andra september.
Jag kan ärligt talat erkänna att jag fasar lite inför hösten. Fasandet består av två olika fasor; först den vanliga med att klara av vardagen med två arbetande föräldrar och två barn på förskolan med diverse förskolesjukdomar och allmänt vabbande. Utöver det vanliga vabbandet så ska vi rådda ihop diverse hörselhabsbesök för Henry och logopedbesök för storasyster... AVT'n kommer att forsätta under hösten men varannan vecka istället för varje, en veckas teckenspråkskurs ska vi klämma in under höstlovet och ett och annat besök till CI-teamet i Lund blir det säkert också. Jag tror och hoppas hoppas att det mest intensiva året är över, åtminstone resemässigt. Under året som gått har vi tagit oss igenom en CI-utredning med allt vad det innebär och även haft AVT nästan varje vecka, och jag är evigt evigt evigt tacksam att allt detta hänt under den tid vi varit föräldralediga. Vi har båda varit närvarande vid nästan alla aktiviteter men logistiken blir lättare när en förälder är hemma.
Den andra fasan, den stora fasan, är hur det kommer att gå för Henry. Kommer han att orka med hela dagar på förskolan med allt vad det innebär? Hur kommer han att må? Jag tror att han kommer att ha roligt och förhoppningsvis trivas men hur ska han orka? Det lille livet sover redan nu ganska mycket, han är morgontrött och sover gärna till 8 eller halv 9 på morgonen. Mellan 11 och halv 12 brukar han däcka och sova mellan en och tre timmar för att sedan göra natt vid 7-tiden på kvällen. Hur ska vi få in 10 timmars förskolevistelse i det här spannet?
Planen, och förhoppningen, är att mormor kommer att kunna vara hemma med både Henry och storasyster en dag per vecka och på så sätt ge de båda en liten paus. Vi hoppas också på att förvaltningsrätten någon gång kommer att ge oss rätt mot försäkringskassan och tilldela en högre nivå på vårdbidraget så att vi rent krasst har råd att gå ner i arbetstid. Visst skulle vi väl klara oss på en lägre inkomst men det hade varit skönt att slippa oroa oss för ekonomin också. Det räcker liksom med det vi redan har kan jag tycka. Det hade varit skönt att kunna lägga fokus på barnen och inte behöva fundera så mycket på den moneära delen av livet. Vi försöker också spara ihop till en resa till Australien, lyx kan tyckas men samtidigt behöver barnen träffa sin släkt och möta det land som faktiskt också är deras.
Det här inlägget skulle inte alls handla om förskoletankar utan båtar som badar. Badande båtar får bli nästa inlägg.
Jag kan ärligt talat erkänna att jag fasar lite inför hösten. Fasandet består av två olika fasor; först den vanliga med att klara av vardagen med två arbetande föräldrar och två barn på förskolan med diverse förskolesjukdomar och allmänt vabbande. Utöver det vanliga vabbandet så ska vi rådda ihop diverse hörselhabsbesök för Henry och logopedbesök för storasyster... AVT'n kommer att forsätta under hösten men varannan vecka istället för varje, en veckas teckenspråkskurs ska vi klämma in under höstlovet och ett och annat besök till CI-teamet i Lund blir det säkert också. Jag tror och hoppas hoppas att det mest intensiva året är över, åtminstone resemässigt. Under året som gått har vi tagit oss igenom en CI-utredning med allt vad det innebär och även haft AVT nästan varje vecka, och jag är evigt evigt evigt tacksam att allt detta hänt under den tid vi varit föräldralediga. Vi har båda varit närvarande vid nästan alla aktiviteter men logistiken blir lättare när en förälder är hemma.
Den andra fasan, den stora fasan, är hur det kommer att gå för Henry. Kommer han att orka med hela dagar på förskolan med allt vad det innebär? Hur kommer han att må? Jag tror att han kommer att ha roligt och förhoppningsvis trivas men hur ska han orka? Det lille livet sover redan nu ganska mycket, han är morgontrött och sover gärna till 8 eller halv 9 på morgonen. Mellan 11 och halv 12 brukar han däcka och sova mellan en och tre timmar för att sedan göra natt vid 7-tiden på kvällen. Hur ska vi få in 10 timmars förskolevistelse i det här spannet?
Planen, och förhoppningen, är att mormor kommer att kunna vara hemma med både Henry och storasyster en dag per vecka och på så sätt ge de båda en liten paus. Vi hoppas också på att förvaltningsrätten någon gång kommer att ge oss rätt mot försäkringskassan och tilldela en högre nivå på vårdbidraget så att vi rent krasst har råd att gå ner i arbetstid. Visst skulle vi väl klara oss på en lägre inkomst men det hade varit skönt att slippa oroa oss för ekonomin också. Det räcker liksom med det vi redan har kan jag tycka. Det hade varit skönt att kunna lägga fokus på barnen och inte behöva fundera så mycket på den moneära delen av livet. Vi försöker också spara ihop till en resa till Australien, lyx kan tyckas men samtidigt behöver barnen träffa sin släkt och möta det land som faktiskt också är deras.
Det här inlägget skulle inte alls handla om förskoletankar utan båtar som badar. Badande båtar får bli nästa inlägg.
lördag 1 juni 2013
När kommer bakslaget? När kommer deppet?
Igår var det dags för habiliteringsmöte med specialpedagogkarin och kuratorlina, jag har för mig att vi träffades efter nyår så nu var det dags för uppföljning. Det var ett trevligt samtal och i korthet gick vi igenom favoritämnet vårdbidrag och var vi står nu (väntar svar från förvaltningsrätten), hur vi känner om familjens väg mot trespråkighet samt lite tankar kring förskolan. Det visade sig att vi inte är de enda som har problem med försäkringskassan, många i nordvästra Skåne upplever samma sak som vi upplever medan man i södra Skåne eller nordöstra delarna inte märker av samma problem. Åter igen försäkringskassans fruktansvärda godtycklighet och inkompetens som speglas i besluten om vårdbidrag i vår del av regionen kanske?
Hörselenheten har haft upprepade möten med försäkringskassan i Helsingborg men det räcker föga, de fattar beslut som skiljer sig avsevärt mot andra delar av landet. Det enda sättet att komma åt det här problemet är att lyfta det högre upp i instanserna och det är det vi gör nu. Förra gången gav vi upp efter det att förvaltningsrätten sa nej på grund av Henrys ringa ålder men den här gången fortsätter vi. Om inte jag som förälder kämpar, vem kämpar då? Jag kan inte bara sitta och beklaga mig över försäkringskassans kassa beslut utan jag måste försöka göra något om det.
Precis innan vi avslutade mötet nämnde kuratorlina de känslomässiga aspekterna, att saker och ting kanske kan kännas jobbiga, att vi har gått igenom en hel del under de snart 1,5 år som gått sedan vi fick reda på att Henry inte hör. Jag har tidvis funderat på det här en hel del, hur det kan komma sig att jag inte sörjt eller varit ledsen eller förbannad. Jag tycker att det hela är djupt orättvist, Henrys liv hade antagligen varit mycket lättare om han hade hört bättre (men vad är det som säger att han inte hade haft något annat som gjort saker svårare för honom), men jag har inte varit ledsen eller förbannad. Kanske kommer jag att bli det när han står inför sin första motgång som direkt kan kopplas till hörseln, eller när han kommer till oss och frågar varför, varför är inte jag som alla andra? Varför kan inte jag höra? Vad gjorde jag för fel? Då kanske, blir jag ledsen, arg och förbannad på orättvisan i att det var just Henry som skulle födas med saknade hörselceller.
Men nu, nu är han bara en lyckligt ovetande unge som just lärt sig gå, som pratar och tecknar och som är helt omöjlig att inte älska.
Hörselenheten har haft upprepade möten med försäkringskassan i Helsingborg men det räcker föga, de fattar beslut som skiljer sig avsevärt mot andra delar av landet. Det enda sättet att komma åt det här problemet är att lyfta det högre upp i instanserna och det är det vi gör nu. Förra gången gav vi upp efter det att förvaltningsrätten sa nej på grund av Henrys ringa ålder men den här gången fortsätter vi. Om inte jag som förälder kämpar, vem kämpar då? Jag kan inte bara sitta och beklaga mig över försäkringskassans kassa beslut utan jag måste försöka göra något om det.
Precis innan vi avslutade mötet nämnde kuratorlina de känslomässiga aspekterna, att saker och ting kanske kan kännas jobbiga, att vi har gått igenom en hel del under de snart 1,5 år som gått sedan vi fick reda på att Henry inte hör. Jag har tidvis funderat på det här en hel del, hur det kan komma sig att jag inte sörjt eller varit ledsen eller förbannad. Jag tycker att det hela är djupt orättvist, Henrys liv hade antagligen varit mycket lättare om han hade hört bättre (men vad är det som säger att han inte hade haft något annat som gjort saker svårare för honom), men jag har inte varit ledsen eller förbannad. Kanske kommer jag att bli det när han står inför sin första motgång som direkt kan kopplas till hörseln, eller när han kommer till oss och frågar varför, varför är inte jag som alla andra? Varför kan inte jag höra? Vad gjorde jag för fel? Då kanske, blir jag ledsen, arg och förbannad på orättvisan i att det var just Henry som skulle födas med saknade hörselceller.
Men nu, nu är han bara en lyckligt ovetande unge som just lärt sig gå, som pratar och tecknar och som är helt omöjlig att inte älska.
 |
| Henry berättar att han vill gunga, högt. |
fredag 26 april 2013
Postat och klart
Överklagan till förvaltningsrätten är nu ivägskickad. Nu ska den först gå via försäkringskassan i Stockholm till förvaltningsrätten i Malmö, sedan ska förvalningsrätten gå igenom ärendet, försäkringskassan få möjlighet att komplettera, vi få möjlighet att bemöta försäkringskassans komplettering och till sist ska förvaltningsrätten fatta ett beslut. Förra rundan tog nog fyra månader och det blir väl något liknande igen, vi ska ju igenom en sommar med allt vad det innebär med semestrar och dyligt.
Som en medförälder sa häromdagen, bara tiden vi lägger på vårdbidragsansökningsprocessen borde garantera ett vårdbidrag.
onsdag 24 april 2013
Kassan har varit i farten, igen
Brev från försäkringskassan i postlådan idag.
"Försäkringskassan ändrar inte beslutet som fattades den 7 februari 2013"
Evigt evigt tacksam att juristen på Hörselskadades Riksförbund förvarnade mig att FK väldigt sällan ändrar sina beslut. På så sätt slapp jag få den där klumpen i magen utan gick direkt över till att bli förbannad, åter igen för att den där kassan fattar så godtyckliga beslut och åter igen för att de inte ids besvara de frågeställningar jag framförde i min överklagan.
Så nu tar vi en ny tur till förvaltningsrätten, det är väl bara till att köra huvudet i den där väggen tills den behagar flytta på sig.
Och för övrigt är det ju himla kul att författa skrivelser till diverse myndigheter. Himla kul. Dessutom kommer jag på mig själv att känna mig missunsam gentemot de föräldrar som får en annan nivå på vårdbidraget godkänd. Missunsamhet är oklädsamt. Så det så.
"Försäkringskassan ändrar inte beslutet som fattades den 7 februari 2013"
Evigt evigt tacksam att juristen på Hörselskadades Riksförbund förvarnade mig att FK väldigt sällan ändrar sina beslut. På så sätt slapp jag få den där klumpen i magen utan gick direkt över till att bli förbannad, åter igen för att den där kassan fattar så godtyckliga beslut och åter igen för att de inte ids besvara de frågeställningar jag framförde i min överklagan.
Så nu tar vi en ny tur till förvaltningsrätten, det är väl bara till att köra huvudet i den där väggen tills den behagar flytta på sig.
Och för övrigt är det ju himla kul att författa skrivelser till diverse myndigheter. Himla kul. Dessutom kommer jag på mig själv att känna mig missunsam gentemot de föräldrar som får en annan nivå på vårdbidraget godkänd. Missunsamhet är oklädsamt. Så det så.
måndag 11 mars 2013
Vårdbidrag, del femtioelva
Då var överklagan till vårdbidraget ivägskickat. Nu ska det gå någon eller några månader innan Försäkringskassan säger nej, vi vill inte öka ert vårdbidrag. När väl Försäkringskassan sagt nej får vi överklaga till Förvaltningsrätten vilket tar ytterligare x antal månader, så ett beslut kommer förhoppningsvis någon gång under tvåtusentretton. Eller tvåtusenfjorton.
Förra omgången, inklusive rundan i Förvaltningsrätten, tog mellan åtta och nio månader.
Fortsättning följer...
Förra omgången, inklusive rundan i Förvaltningsrätten, tog mellan åtta och nio månader.
Fortsättning följer...
fredag 15 februari 2013
Redo för rond två
Nu är jag i princip klar med min yttran till Försäkringskassans beslut om en fjärdedels vårdbidrag. Jag har fått in intyget från logopedjonas där han säger exakt samma saker som jag skrivit i yttran, jag väntar fortfarande på läkarintyget och har fått min yttran granskad av en jurist. Som medlem i Hörselskadades riksförbund visade det sig att man har rätt till juridisk hjälp, vid exempelvis problem med Försäkringskassan, så jag passade på att skicka iväg handlingarna till juristen. Varför inte liksom. Juristens snabba svar var att jag "på ett föredömligt sätt beskrivit olika behov av hjälp och tillsyn som dövheten medför och särskilt beskrivit vikten av att Henry får all tillgänglig träning för att utvecklas på bästa möjliga sätt" Han hade inget att tillägga och inte heller några förslag på ändringar.
Det bästa han skrev var faktiskt att FK väldigt sällan ändrar uppfattning vid en omprövning, hur väl begäran om omprövning än är skriven. Lustigt nog var detta nästan det bästa tips jag kunde få, nu slipper jag bli arg och förbannad när kassan säger nej utan kan helt fokusera på en runda till i Förvaltningsrätten. Herr jurist har tidigare jobbat för Försäkringskassan så det känns som att han vet vad han pratar om.
Det bästa han skrev var faktiskt att FK väldigt sällan ändrar uppfattning vid en omprövning, hur väl begäran om omprövning än är skriven. Lustigt nog var detta nästan det bästa tips jag kunde få, nu slipper jag bli arg och förbannad när kassan säger nej utan kan helt fokusera på en runda till i Förvaltningsrätten. Herr jurist har tidigare jobbat för Försäkringskassan så det känns som att han vet vad han pratar om.
onsdag 9 januari 2013
TUFF
Skickade iväg anmälan till TUFF - teckenspråksutbildning för föräldrar, igår. Vecka åtta åker hela familjen till Önnestad folkhögskola utanför Kristianstad för att lära oss mer teckenspråk. Både maken och jag har gått Region Skånes intoduktionskurs och nu är det dags för nästa steg. TUFF drivs av fem olika folkhögskolor på uppdrag av Specialpedagogiska skolmyndigheten och består av 240 timmars utbildning. På tok för få timmar för att kunna ta till sig ett helt nytt språk men politikerna har bestämt att detta räcker. Jämför med SFI - svenska för invandrare, där de olika kurserna som erbjuds motsvarar ca 500 timmar. Jag kan bara dra den logiska slutsatsen att politikerna (oavsett färg) anser vi föräldrar som ska lära oss teckenspråk vara språkliga genier...
Iallafall, det ska bli väldigt roligt att åka iväg hela familjen. Att få träffa andra familjer med liknande erfarenheter kommer nog både vara nyttigt och skoj. Skönt för storasyster att träffa andra barn som också har syskon som inte hör. Skönt för oss att utbyta idéer, tankar och erfarenheter med andra föräldrar. Roligt att använda en annan del av hjärnan än den jag använder på jobbet (ekonom). Medan vi föräldrar ska försöka lära oss något tas barnen hand om av eleverna som går på folkhögskolans tolkutbildning. Massor av lek och samtidigt teckenspråksträning utan att det märks.
Idag har jag också mailat vår handläggare på Försäkringskassan angående den eviga kampen om vårdbidrag. Förvaltningsrätten gick också på kassans linje och sa nej, trots att de i beslutet nämner hur mycket tid vi lägger på Henrys funktionsnedsättning. Nekandet beror helt och hållet (hoppas jag iallafall) på att lillplutten var för lillpluttig när vi ansökte förra gången. Jag köper i och för sig inte det argumentet men jag orkar inte bråka en vända till. Så här i efterhand, när tiden för överklagan gått ut, borde jag kanske stretat emot lite till, bråkat lite till men just då orkade jag inte sätta mig ner och skriva ytterligare en överklagan. Vi har iallafall en ny ansökan liggande hos kassan, baserad på all den information vi lämnat tidigare. Så, nu får vi väl se vad de säger den här gången.
Iallafall, det ska bli väldigt roligt att åka iväg hela familjen. Att få träffa andra familjer med liknande erfarenheter kommer nog både vara nyttigt och skoj. Skönt för storasyster att träffa andra barn som också har syskon som inte hör. Skönt för oss att utbyta idéer, tankar och erfarenheter med andra föräldrar. Roligt att använda en annan del av hjärnan än den jag använder på jobbet (ekonom). Medan vi föräldrar ska försöka lära oss något tas barnen hand om av eleverna som går på folkhögskolans tolkutbildning. Massor av lek och samtidigt teckenspråksträning utan att det märks.
Idag har jag också mailat vår handläggare på Försäkringskassan angående den eviga kampen om vårdbidrag. Förvaltningsrätten gick också på kassans linje och sa nej, trots att de i beslutet nämner hur mycket tid vi lägger på Henrys funktionsnedsättning. Nekandet beror helt och hållet (hoppas jag iallafall) på att lillplutten var för lillpluttig när vi ansökte förra gången. Jag köper i och för sig inte det argumentet men jag orkar inte bråka en vända till. Så här i efterhand, när tiden för överklagan gått ut, borde jag kanske stretat emot lite till, bråkat lite till men just då orkade jag inte sätta mig ner och skriva ytterligare en överklagan. Vi har iallafall en ny ansökan liggande hos kassan, baserad på all den information vi lämnat tidigare. Så, nu får vi väl se vad de säger den här gången.
tisdag 4 december 2012
Vårdbidrag
Inlägg nummer 100 handlar om vårdbidrag, ett ämne som säkert är fantastiskt intressant. Not.
Fick besked från Förvaltningsrätten idag. De går på Försäkringskassans linje och säger nej till att bevilja oss vårdbidrag för Henry. De konstaterar i sitt beslut att vi defintivt lägger ner tillräckligt med tid för att kvalificera för vårdbidrag. Dock var Henry så liten när vi ansökte att både Försäkringskassan och Förvaltningsrätten anser att vårdbehovet för honom inte var/är mycket större än för andra småbebisar.
Jag orkar inte bråka mer med Försäkringskassan utan nu får det vara nog. I samband med överklagan till Förvaltningsrätten skrev jag att vid ett eventuellt avslag skulle all tidigare korrespondens ses som en ny ansökan om vårdbidrag. Så, nu ligger hela skiten hos FK igen. Det ska bli extremt intressant att se hur de ser på en ny ansökan med tanke på all den tid vi lägger ner på Henrys funktionshinder.
Det som irriterar mig en smula är rådet vi fick av sjukvården, att ansöka om vårdbidrag så fort som möjligt. Så här i efterhand hade det varit bättre att få rådet att avvakta lite, att samla information om hur vårdbidrag fungerar och vad det innebär att ansöka. Kanske lite tips om hur man går tillväga på bästa sätt, ett ord eller två om kassans bedömningsmässiga godtycklighet.
Bitter, jag? Näääeee!
Fick besked från Förvaltningsrätten idag. De går på Försäkringskassans linje och säger nej till att bevilja oss vårdbidrag för Henry. De konstaterar i sitt beslut att vi defintivt lägger ner tillräckligt med tid för att kvalificera för vårdbidrag. Dock var Henry så liten när vi ansökte att både Försäkringskassan och Förvaltningsrätten anser att vårdbehovet för honom inte var/är mycket större än för andra småbebisar.
Jag orkar inte bråka mer med Försäkringskassan utan nu får det vara nog. I samband med överklagan till Förvaltningsrätten skrev jag att vid ett eventuellt avslag skulle all tidigare korrespondens ses som en ny ansökan om vårdbidrag. Så, nu ligger hela skiten hos FK igen. Det ska bli extremt intressant att se hur de ser på en ny ansökan med tanke på all den tid vi lägger ner på Henrys funktionshinder.
Det som irriterar mig en smula är rådet vi fick av sjukvården, att ansöka om vårdbidrag så fort som möjligt. Så här i efterhand hade det varit bättre att få rådet att avvakta lite, att samla information om hur vårdbidrag fungerar och vad det innebär att ansöka. Kanske lite tips om hur man går tillväga på bästa sätt, ett ord eller två om kassans bedömningsmässiga godtycklighet.
Bitter, jag? Näääeee!
lördag 22 september 2012
Yttran och allmän klagan
Postade yttrandet angående vårbidrag till Förvaltningsrätten igår på förmiddagen. Nu kan vi bara vänta och hoppas på det bästa. Jag är nöjd med mina argument och hade nog inte kunnat skriva så mycket mer eller annorlunda än vad jag redan gjort. Hänvisade till socialförsäkringslagen och FNs barnkonvention för att underbygga mina resonemang.
I torsdags när jag kom hem från jobbet väntade ett brev från Försäkringskassan. Ett brev där de berättade att jag inte fick ta tillfällig föräldrarpenning för Henry när vi var i Lund för ett tag sedan eftersom hans pappa samtidigt var föräldrarledig. Blev vansinnig, liksom sista droppen, och ringde upp FKs kundtjänst där jag, inte otrevligt, sa vad jag tyckte och tänkte om det hela. Tjejen jag pratade med lovade att någon skulle ringa tillbaka senast på måndag. Igår förmiddag fick jag ett samtal från FK med upplysningen att de skulle bevilja min tillfälliga föräldrarpeng.
Är så trött på att få bråka om allt hela tiden men det är väl bara att vänja sig. Jag har en känsla av att vi kommer få vara besvärliga föräldrar många många gånger, och ärligt talat har jag inga problem med det. Jag skiter i om jag blir stämplad "den besvärliga föräldern" om det leder till att Henry får den hjälp han behöver. Jag kommer att göra precis samma sak för Zoë om det skulle behövas. Som en föredetta chef sa "ta fram bitchen i dig!"
I torsdags när jag kom hem från jobbet väntade ett brev från Försäkringskassan. Ett brev där de berättade att jag inte fick ta tillfällig föräldrarpenning för Henry när vi var i Lund för ett tag sedan eftersom hans pappa samtidigt var föräldrarledig. Blev vansinnig, liksom sista droppen, och ringde upp FKs kundtjänst där jag, inte otrevligt, sa vad jag tyckte och tänkte om det hela. Tjejen jag pratade med lovade att någon skulle ringa tillbaka senast på måndag. Igår förmiddag fick jag ett samtal från FK med upplysningen att de skulle bevilja min tillfälliga föräldrarpeng.
Är så trött på att få bråka om allt hela tiden men det är väl bara att vänja sig. Jag har en känsla av att vi kommer få vara besvärliga föräldrar många många gånger, och ärligt talat har jag inga problem med det. Jag skiter i om jag blir stämplad "den besvärliga föräldern" om det leder till att Henry får den hjälp han behöver. Jag kommer att göra precis samma sak för Zoë om det skulle behövas. Som en föredetta chef sa "ta fram bitchen i dig!"
fredag 14 september 2012
Yttrande till Förvaltningsrätten
Sitter och filar på diverse formuleringar och argument till Förvaltningsrätten angående vårdbidraget. Vi har två veckor på oss att yttra oss en sista gång innan rätten fattar beslut. Försäkringskassan har nu lagt ner argumentet att vi inte behöver lägga mer tid på Henry än på ett hörande barn och hävdar nu istället att det faktum att jag var föräldrarledig vid ansökningstillfället ska tas i beaktande vid beslutsfattandet. Detta är ett helt nytt argument från Försäkringskassans sida och jag funderar lite på hur jag ska bemöta deras påstående.
Tips?
Tips?
tisdag 7 augusti 2012
Förvaltningsrätten
Fick ett brev från Förvaltningsrätten för ett par dagar sedan angående vår överklagan för vårdbidrag. Som jag nämnt tidigare tycker inte Försäkringskassan att vi behöver lägga mer tid på Henry än vad man behöver göra med ett hörande barn. Vi anser dock motsatsen vilket vi även har läkarintyg för.
Innan Förvaltningsrätten fattar beslut i ärendet får vi tillfälle att yttra oss över innehållet i den motivering rätten uppgett efter att ha gått igenom vårt ärende. Jag tycker att de har tolkat vårt ärende helt korrekt men kommer ändå att komplettera med information kring AVTn som vi kommer att påbörja snart samt CI-utredningen som kommer att ske under hösten. Båda dessa aktiviteter är tidskrävande (vårdinsatserna måste omfatta minst sju timmar per vecka för att få vårdbidrag), endast AVTn kommer att kräva ca tre timmar i veckan samt tid vi måste lägga på träning hemma.
Även Försäkringskassan har beretts möjlighet att yttra sig i målet och kassan motsätter sig ändring av det beslut som har överklagats. På vilket sätt, eller hur, de har motiverat ståndpunkten vet jag inte.
Jag hoppas givetvis på att Förvaltningsrätten kommer att gå på vår linje och inte Försäkringskassans. Vi får väl se hur det blir.
Innan Förvaltningsrätten fattar beslut i ärendet får vi tillfälle att yttra oss över innehållet i den motivering rätten uppgett efter att ha gått igenom vårt ärende. Jag tycker att de har tolkat vårt ärende helt korrekt men kommer ändå att komplettera med information kring AVTn som vi kommer att påbörja snart samt CI-utredningen som kommer att ske under hösten. Båda dessa aktiviteter är tidskrävande (vårdinsatserna måste omfatta minst sju timmar per vecka för att få vårdbidrag), endast AVTn kommer att kräva ca tre timmar i veckan samt tid vi måste lägga på träning hemma.
Även Försäkringskassan har beretts möjlighet att yttra sig i målet och kassan motsätter sig ändring av det beslut som har överklagats. På vilket sätt, eller hur, de har motiverat ståndpunkten vet jag inte.
Jag hoppas givetvis på att Förvaltningsrätten kommer att gå på vår linje och inte Försäkringskassans. Vi får väl se hur det blir.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)