Avslutad AVT

För någon vecka sedan hade Henry sin sista AVT-stund med specialpedagogen. Han har verkligen gillat att åka till hörselenheten och har nästan börjat studsa i vagnen när vi kommit i närheten av entrén. De senaste gångerna har kuratorn varit den som släppt in oss istället för Henrys älskade specialpedagog och besvikelsen i Henrys ansikte har varit total. Den stackars kuratorn är van, hon brukar få den reaktionen när det är hon som öppnar istället för rätt person.

Vid varje terminsavslut har vi fått en skriftlig utvärdering på Henrys språkstatus. Den avslutande utvärderingen säger bland annat följande:

Höra/lyssna:

• Imiterar flera stavelser i följd upptill tre konsonantkombinationer och varierat med vokaler
• Kan ofta minnas 3 av 4 föremål i följd
• Kan spontant sjunga barnvisor och också välja vilka sånger han och andra ska sjunga
• Kan identifiera föremål utifrån beskrivning med en till flera ledtrådar
• Kan ha svårt att diskriminera ljud då flera ljud kan höras samtidigt, ex utemiljö på förskola

Tal:

• Uttrycker sig spontant och ofta med flera konsonanter i ord
• Kan ibland härma betoning på olika typer av meningar, ex fråga eller uppmaning
• Har förbättrat och förbättrar hela tiden uttal för exempelvis flera konsonanter oavsett svenska eller engelska språket. Läspar som i engelska språket
• Kan ibland variera sin röst (prosodi, styrka, snabbhet, variation). Oftast talar han med svag och säker röst (för Henry och jämnåriga barn med normal röststyrka)
• Kan uttrycka sig i stavelser med längre ord

Språk:

• Benämner och kommenterar ofta vad han ser och hör
• Förstår och är mer intresserad av detaljer som beskriver föremål och beskriver händelser
• Använder ofta 2-4 ord i följd
• Uttrycker sig spontant med några adjektiv, ex hungrig, trött
• Utvecklar ständigt sitt aktiva ordförråd

Kognition:

• Kan peka ut flera mindre kroppsdelar (detaljer) på sig själv och andra
• Kan pekräkna till 10
• Kan några motsatsord
• Intresserad av att lyssna på kända och nya sagor en längre stund. Kan svara på en del följdfrågor utifrån sagan, ställer också egna frågor utifrån sagan
• Kan med instruktioner ha turtagning, be annan utföra aktiviteten vi gör

Kommunikation:

• Tar verbala initiativ till lek och samspel hemma och på förskolan, dock ej konsekvent
• Ställer ofta verbala frågor han vill få svar på
• Säger ibland till när han inte förstår
• Kan spontant berätta om något som har hänt eller ska hända med hjälp av vuxen
• Kan verbalt beskriva sin omgivning med hjälp av vuxen

 Det känns bra att allt arbete vi lägger på Henrys talutveckling och språkutveckling bär frukt. Vid 2,5 är han på samma nivå som många hörande 2,5-åringar, trots att hans första år spenderats utan att kunna höra alla språkljud. Vi är konsekvent medvetna om hur vi kommunicerar med Henry, vi pratar mycket svenska och mycket engelska, vi tecknar och förstärker. Vi ger så mycket språklig input som vi kan och lite till. Dessutom är Henry nog ganska språkligt begåvad och det underlättar verkligen.

AVT på upploppet

Henry och maken har under hela hösten gått på AVT varannan vecka och nu under vårterminen minskas det ner till en gång per vecka för att sedan fasas ut helt. Andra barn behöver få hjälp av vår fina specialpedagog och Henry gör framsteg på framsteg. 

Det känns lite läskigt och vemodigt att inte längre regelbundet hänga i hörselenhetens lokaler där på andra våningen i bankhuset mitt i Helsingborg. Vem ska nu hålla koll på att talutvecklingen går framåt? Visst kommer vi att ha kontakt med specialpedagogen genom förskolan och olika träffar men det blir nog inte på samma sätt. Henry kommer också att träffa logopedjonas i Lund en gång per halvår och skulle det behövas mer finns det logopeder knutna till både förskola och hörselenheten. Vi är med andra ord inte på något sätt övergivna.

Henry själv älskar sin specialpedagog och tycker att AVT är skojigt som bara den. I förra veckan var jag med på vårterminens första AVT och vilken glädjestund det är! Det är helt omöjligt att inte ryckas med, det sjungs och klappas och leks och efter en timma i det där rummet känns livet lite lättare och lite mer  skimrande.

Utvärderingsdags

Varje termin gör Henrys specialpedagog en utvärdering av hans språkliga förmåga utifrån fem områden; lyssna/höra, tal, språk, kognition och kommunikation. Specialpedagogen noterar hur nuläget ser ut samt vilka nya mål som finns inför nästa termin. Listan är flera sidor lång men jag bjuder på några av dem.

• Lyssna/höra
• Nuläge:
• känner igen flera vardagsfraser från hemmet och på förskolan
• känner ofta igen kända barnvisor, vill ibland sjunga med, ibland med rörelser
• riktar sig konsekvent mot den som pratar, har en god riktningshörsel på kort avstånd. 

• Nya mål:
• utveckla och förstå nya vardagsfraser i hemmet och på förskola
• ska känna igen och imitera med röst nya barnvisor hemma och på förskolan
• ska reagera på kända ljud och röster på längre avstånd i känd miljö

• Tal
• Nuläge:
• börjar variera sin röststyrka, svagt och starkt
• imiterar ofta stavelsekombinationer
• har utvecklat sitt uttal av kända ord och fraser 

• Nya mål:
• ska regelbundet variera sin röststyrka
• ska oftare imitera stavelsekombinationer
• ska börja imitera sånger med röst (oftare än idag)

• Språk
• Nuläge:
• börjar på ordnivå uttrycka ett fåtal känsloord
• börjar använda 2-3 ordsmeningar
• förstår oftast frågeord Var är? Vem är det? Vill du? genom att svara i ord

• Nya mål:
• konsekvent förstå artighetsfraser och imitera tack och varsågod (på svenska och engelska)
• ska förstå flera uppmaningar i två led (ex ta mössan och lägg på stolen)
• ska förstå fler substantiv, adjektiv och verb i känd miljö

• Kognition
• Nuläge:
• ramsräknar konsekvent till tre i olika situationer i känd miljö
• förstår några motsatsord, ex kallt-varmt
• kan peka ut flera kroppsdelar på sig själv

• Nya mål:
• ska börja pekräkna till fem
• ska öka sitt intresse för att lyssna på nya sagoböcker
• ska utveckla och förstå fler motsatsord

• Kommunikation
• Nuläge:
• kommenterar ofta vad han hör och uppfattar av informationen från sin omgivning på kort avstånd
• uttrycker ogta verbalt och med pekningar för vilja och behov
• förstår principer för turtagning

• Nya mål
• ska verbalt eller med gester säga till när han inte förstår eller inte hör
• ta verrabal initiativ till lek och samspel
• börja ställa enkla frågor om hur föremål fungerar

Kommentar/utvärdering (i urval):
"Engelska språket har en del annorlunda språkljud än det svenska språket vilket innebär att Henry måste få möjlighet att höra dessa språljud ofta och med regelbundna upprepningar. Henry visar att han är genuint intresserad av att lyssna och förstå sin omgivning. Henry visar oss idag att han förstår en del ironi från förälder. Henry upplevs idag från sin kända omgivning att han är en ordimitatör och en "ordspottare". Henry är intresserad av hur munnen formas utifrån olika ljud. Henry kommunicerar ofta med verbal kommunikation.

Henry har god nytta av teckenspråk/tecken som stöd och utrycker sig ofta spontant med olika tecken i de miljöer som inte är tillräckligt ljudsanerade eller med ett större antal personer i eller om han inte kan uttycka sig snabbt nog så lägger han oftast till tecken innan talet kommer."

Japp, det går bra för den lille skiten! Han pratar och pratar och pratar. Han tecknar och tecknar och tecknar. Åter igen är jag så glad att vi valt att även satsa på teckenspråk och jag bara önskar att vi kunde ge honom mer. Han suger i sig tecken som en svamp (idag teckent för öl. Daddys öl satt han och teckenpratade) och det syns på honom hur mycket han trivs med att både teckna och prata.

Höstterminens första AVT

Henry glänste under dagens AVT och fick Specialpedagogkarin att ömsom skratta och ömsom få lite lätt fuktade ögon. Vår son är kommunikativ och använder både ord, röstläge och tecken när han kommunicerar, han är animerad och skämtar, på nästantvååringars vis. Han har förstått hur rösten går upp vid frågor. Han har fattat att tecken förstärker tal och tvärt om.

Flera gånger fick Specialpedagogkarin sitta på händerna för att låta bli att möta hans tecken; AVT fokuserar på tal så under dessa stunder använder vi inte tecken alls. Idag smög det iallafall in några tecken från hennes sida, någon varg här och en katt där, lite ont och ett pyttelitet snabbt roligt.

Det märks verkligen att allt jobb vi lägger ner på Henrys språkutveckling ger resultat. Han har ett hyfsat stort teckenförråd (speciellt med tanke på hur lite tsp maken och jag kan), han förstår massor, han kan följa enkla instruktioner, han härmar och upprepar ord och ibland får han till och med ihop tvåords- och treordsmeningar (och jag blir så galet vansinnigt stolt). Vi övar konstant utan att han är medveten om det, vi tänker på hur vi pratar med honom, vad vi säger och hur vi säger det. Vi tänker på bakgrundsljud och andra störande element. Vi upprepar och upprepar och upprepar, in absurdum känns det som. Möt papegojan Emma liksom. Vi pratar och beskriver, sätter ord på nya ljud och gamla bekanta ljud. Vi övar på beskrivningar, vi övar på prepositioner, vi övar på det mesta. Sättet att kommunicera på blir så småningom till en vana, en vana som alla andra. Det sker av sig själv. Helt plötsligt kan jag stanna upp och lyssna på mig själv från ett utifrånperspektiv. Det låter lite konstigt men vet du vad? Det skiter jag i. Jag skiter i att jag låter som en papegoja, jag skiter i att jag är obekväm och tjatig och besvärlig (japp, här kom jag in lite på den pågående förskolefrågan). Jag gör det här för Henry. Jag gillar inte att vara obekväm tjatig och besvärlig. Jag gillar det verkligen inte. Men jag gör det.

Snart börjar verkligheten igen

Makens föräldralediga år tar slut på måndag då inskolningen på förskolan börjar. Nu ska vi på riktigt få ihop projekt familj med aktiviteter hit och aktiviteter dit. Hösten 2013 kommer förhoppningsvis att blir lugnare än hösten 2012. Vi fortsätter med AVT'n men istället för varje vecka blir det ungefär varannan vecka istället. Trots att det händer enormt mycket med Henrys talutveckling känns det bra att inte släppa våra regelbundna besök hos specialpedagogkarin. Höstlovsveckan dedikerar vi till teckenspråksinlärning, fem dagars intensivpluggande för maken och mig och fem dagars lek för barnen. Lek med andra barn i liknande situation som Henry och storasyster. Storasyster som fortfarande pratar om vårens teckenspråksupplevelse.

Utöver AVT och teckenspråkskurs ska vi säkert hälsa på CI-teamet i Lund någon gång och säkerligen ha olika möten och avstämningar med förskolan. Och säkerligen kommer vi att få något slags beslut från Förvaltningsrätten angående vårdbidragets storlek. Och säkerligen kommer vi att få överklaga en gång till, den här gången har vi båda bestämt att vi inte ger oss förrän vi har gått hela vägen till toppen av domstolssystemet för socialförsäkringsfrågor. (Jag fick veta nyligen av en person att bekanta till hen tog ärendet hela vägen till Kammarrätten, som bestämde att deras döva barn skulle ha ett helt vårdbidrag. Med andra ord går det att få rätt mot Försäkringskassan men det tar vansinnigt lång tid, tre år i deras fall). Och just det ja, storasyster ska hinna med diverse logopedbesök och lite simskola. Och så ska vi få hem alla dagissjukor så att vi får vabba lite också.

Det kan bli en spännande höst det här.

Tankar inför hösten

En välbehövlig semester börjar lida mot sitt slut och om en vecka börjar jag jobba igen. Henrys förskolekarriär inleds tredje veckan i augusti med en lugn inskolning under någon vecka eller så. Enligt planen är båda föräldrarna heltidsarbetande per den andra september.

Jag kan ärligt talat erkänna att jag fasar lite inför hösten. Fasandet består av två olika fasor; först den vanliga med att klara av vardagen med två arbetande föräldrar och två barn på förskolan med diverse förskolesjukdomar och allmänt vabbande. Utöver det vanliga vabbandet så ska vi rådda ihop diverse hörselhabsbesök för Henry och logopedbesök för storasyster... AVT'n kommer att forsätta under hösten men varannan vecka istället för varje, en veckas teckenspråkskurs ska vi klämma in under höstlovet och ett och annat besök till CI-teamet i Lund blir det säkert också. Jag tror och hoppas hoppas att det mest intensiva året är över, åtminstone resemässigt. Under året som gått har vi tagit oss igenom en CI-utredning med allt vad det innebär och även haft AVT nästan varje vecka, och jag är evigt evigt evigt tacksam att allt detta hänt under den tid vi varit föräldralediga. Vi har båda varit närvarande vid nästan alla aktiviteter men logistiken blir lättare när en förälder är hemma.

Den andra fasan, den stora fasan, är hur det kommer att gå för Henry. Kommer han att orka med hela dagar på förskolan med allt vad det innebär? Hur kommer han att må? Jag tror att han kommer att ha roligt och förhoppningsvis trivas men hur ska han orka? Det lille livet sover redan nu ganska mycket, han är morgontrött och sover gärna till 8 eller halv 9 på morgonen. Mellan 11 och halv 12 brukar han däcka och sova mellan en och tre timmar för att sedan göra natt vid 7-tiden på kvällen. Hur ska vi få in 10 timmars förskolevistelse i det här spannet?

Planen, och förhoppningen, är att mormor kommer att kunna vara hemma med både Henry och storasyster en dag per vecka och på så sätt ge de båda en liten paus. Vi hoppas också på att förvaltningsrätten någon gång kommer att ge oss rätt mot försäkringskassan och tilldela en högre nivå på vårdbidraget så att vi rent krasst har råd att gå ner i arbetstid. Visst skulle vi väl klara oss på en lägre inkomst men det hade varit skönt att slippa oroa oss för ekonomin också. Det räcker liksom med det vi redan har kan jag tycka. Det hade varit skönt att kunna lägga fokus på barnen och inte behöva fundera så mycket på den moneära delen av livet. Vi försöker också spara ihop till en resa till Australien, lyx kan tyckas men samtidigt behöver barnen träffa sin släkt och möta det land som faktiskt också är deras.

Det här inlägget skulle inte alls handla om förskoletankar utan båtar som badar. Badande båtar får bli nästa inlägg.

Utvärdering AVT

Lite då och då sammanställer specialpedagogkarin en utvärdering av AVTn med både nuläge och nya mål. Det är ganska häftigt att ha en detaljerad bild av hur just denna nästan ettochetthalvårings språkförmåga ser ut. Hos de flesta hörande barn tar man språkutvecklingen för given, det bara liksom händer, men med Henry är vi definitivt mer medvetna. Mer medvetna om var han befinner sig, hur mycket han kan och förstår och givetvis blir glädjen extra stor när han säger något nytt, kanske en svårhörd bokstav eller ett tvåstavigt ord.

Här följer ett axplock från de tre A4-sidor vi fick med oss hem igår.

Lyssna/hörsel:

• Kan konsekvent skilja på sång och tal
• Visar aktivt att han vill höra/lyssna, ex peka på örat
• Reagerar ibland på svaga ljud på kort avstånd

Tal:

• Har börjat producera ett fåtal ord, ex bye-bye
• Fyller regelbundet i med ord i ex "starta igång leksak", ett, två och Henry fyller i med TE (tre)
• Har enstaka gång imiterat betoning av mening

Språk:

• Förstår artighetsfraserna "tack" och "varsågod"
• Förstår några enkla uppmaningar (förstår idag mer engelska än svenska) ex ta mössan, ta strumpan, knacka på lådan
• Förstår "vad är?" genom att ta eller rikta sig mot föremålet.

Kognition

• Kan oftast peka ut öga, näsa, mun på föremål
• Intresserad av alla leksaker i hans omgivning
• Kan med viss hjälp lägga ett enkelt knoppussel med fåtal bitar

Kommunikation

• Förstår konsekvent principer för turtagning
• Uttrycker sig oftast med röst och mimik för vilja och behov
• Förstår enkla ja och nej frågor

Henry leker AVT

 "Först stoppar jag i en massa saker i lådan och sen skakar jag den. Sen kollar jag att dom lyssnar, så här *sätter handen på örat*. Sen knackar jag på lådan och så plockar jag upp ett flygplan och flygplanet låter aaaaaaaa *säger aaaaa i ett glissando upp och ner* och sen lägger jag tillbaka flygplanetet och säger bye bye. Sen häller jag ut alla sakerna på golvet och kör i väg med bilen."

Hur man får en specialpedagog att gråta

Man tager en styck träkloss, drämmer den med full kraft mot specialpedagogens mun och knockar tänderna lite lätt. Voilà, specialpedagogen gråter!

Nja, det kanske inte gick till fullt så våldsamt på fredagens AVT men det var nog inte långt ifrån. Henry var i högform och hade vansinnigt roligt, han skrattade, busade, lekte bil (mycket tunga och mycket dregel) och producerade massor av olika ljud. Han visade att han vet hur en katt ser ut, han sa sch - vilket nästan är lika stort som att säga sssss, han byggde torn, han rev torn och han fick faktiskt Specialpedagog-Karin att bli tårögd ett par gånger. Mest på grund av glädje men också av lite smärta eftersom inledningen faktiskt är aningen sann. Övningen vi höll på med innebär klossar som låter på olika sätt - mmmmm, aaaaaa, iiiii och så vidare. För att få dem att låta måste man givetvis hålla dem framför munnen. Specialpedagog-Karin höll dem framför munnen, jag höll dem framför munnen och Henry försökte hålla dem mot Karins mun men missbedömde avståndet något, inte lätt när man bara är 14 månader!

Nu är vi i Lund, igen

Dags för fjärde justeringen av Henrys CI och nu börjar vi närma oss de rätta nivåerna, någon liten justering till och vi ligger rätt. Vi började hos logopedjonas med en stunds AVT så där på morgonkvisten. Till Henrys stora förtret hann vi inte ens in i väntrummet och alla de roliga leksakerna, tur då att hela AVT-stunden går ut på att leka! Hela Henry hoppar av lycka när lådan med leksaker kommer fram, idag räckte det att han kom in i rummet för att armarna skulle börja vifta.

AVTn går bland annat ut på att öva på det som kallas Lings ljud (m,u,a,sh,s,i). Dessa ljud omfattar hela talbananen. Vokalljud som o, u och i har en ganska låg frekvens och hög volym (mer åt bashållet) medan konsonanter som f och s är mycket svagare och ligger mer mot diskanten. Konsonanter innehåller majoriteten av den information som behövs för att uppfatta skillnader mellan olika ljud. Henry har svårast att höra de svaga, tonlösa och högfrekventa konsonantljuden och därför blev vi alla extra glada och lite till oss när han idag sa s för allra första gången!

Efter AVTn hade vi lite tid att slå ihjäl så vi gick till patienthotellet, checkade in och charmade personalen. Henry har kommit på hur man flirtar, han gör det gärna och mycket. Hela ansiktet är med!

Besöket hos ingenjören gick väldigt snabbt, 10 minuter och ett par småjusteringar. Både ingenjören och audionomen var sjukt imponerade av hur bra det går för Henry och hur duktig han är. Han rör inte sitt CI och verkar väldigt nöjd med att ha det på plats. Idag har han för första gången faktiskt sagt till när spolen ramlat av. Jag märkte att han helt plötsligt pekade mot örat när vi satt på golvet och lekte och när jag tittade upp hängde spolen och dinglade. Satte tillbaka den och tog av den en liten stund senare för att dubbelkolla och visst, han pekade igen. Det om något tar jag som ett bra tecken.

Imorgon är det dags för nytt hörseltest, ytterligare volymjustering och möte med logopedjonas och Henrys specialpedagog K. Efter det är vi klara för den här gången. Återbesök om en månad, om tre månader och om sex månader.

CI - första dagen

Allt gick hur bra som helst idag, till och med lite av ett antiklimax vid inkopplingstillfället. Med tanke på Henrys reaktion när han fick sina hörapparater var jag verkligen redo att möta en liknande reaktion. Reaktionen uteblev nästan helt, han tittade upp lite, höjde lite på ögonbrynen, snörpte ihop munnen en aning och fortsatte sedan att leka med de roliga klossarna. När han var klar låg varenda kloss på golvet och en mycket nöjd Henry satt och snackade med audionomen mitt över bordet.

Efter inkopplingen, som gjordes av en CI-ingenjör, fick vi träffa logopeden J och en kollega till honom för en AVT-stund. Henry satt och studsade i stolen när lådan med leksaker kom fram, en massa babababa, gagaga och mmmmmaammmaama, leenden, skratt och allmänt armviftande. En lycklig unge helt enkelt. Efter ungefär 45mins lek var lillstumpen helt färdig så vi avbröt, åt en ganska otrevlig lunch i sjukhuskafeterian och sedan däckade vi, alla tre, i vårt rum på patienthotellet. Henry, som i vanliga fall sover max 1,5 timmar som i nästan 2,5. Man blir lätt lite trött när hjärnan ska tolka en massa nya intryck.

Efter luppluren trotsade vi lundasnön och gick en runda på stan. Processorn ramlade av konstant eftersom jackans krage "lyfte" processorn från örat, trots en gummiring som sitter runt örat för att hålla processorn på plats. Magneten som sitter på telespolen är också ganska svag (för att inte skada huden) vilket gör att även den ramlar av precis hela tiden. Tror att vi kommer att få lägga mycket, mycket, mycket tid på att sätta fast processorn, eller cippen, som den kallas av vissa.

Imorgon är det åter igen dags för AVT direkt på morgonen och sedan har vi en dejt med ingenjören igen. Ljudet i CI't ska höjas successivt under totalt fem dagar under denna och nästa vecka för att sedan landa på en nivå som förhoppningsvis passar Henry. Imorgon får vi också alla tillbehör och fjärrkontroll och antagligen en lektion eller två om hur det hela funkar.

Målsättningar

Gårdagens AVT var fantastiskt rolig på alla sätt och vis. Henry har börjat förstå vad det hela går ut på och hade hur kul som helst. Han var framåt, tog för sig, visade vilja och glädje. Snackade massor, "mama" "aggh" "mmmm" och lekte lekte lekte.

Specialpedagog K gav oss en lista på Henrys mål för AVTn, dels med saker han redan kan och dels med alla mål vi har kvar. Målen gäller för tre till sex månader framåt och är uppdelade i lyssnande, tal, språk, kognition och kommunikation. Henry är 11 månader och visst märks det att han är lite efter sina jämnåriga fullt hörande kompisar.

Henry ska bland annat orka lyssna längre stunder, konsekvent kunna skilja på tal och sång, kunna känna igen några få välkända vardagsfraser som "nu ska vi sova" och konsekvent lokalisera ljud i alla riktnigar från olika håll (i bra ljudmiljöer)

Han ska utveckla mer tidigt joller (dada, baba etc), spontant imitera volkaler i lek, imitera munrörelser och använda rösten vid sång.

Henry ska regelbundet förstå artighetsfraser som tack och varsågod, han ska förstå enkla uppmaningar som "ta bollen" "ge till mamma", han ska känna igen några känsloord som glad eller trött och han ska våga ta föremål som presenteras för honom (är i nuläget väldigt avvaktande men visar genom ett aahhh att han gärna vill ha saken).

Han ska kunna följa med i en enkel åldersadekvat bok, kunna peka ut någon kroppsdel på sig själv eller någon annan och kunna lägga ett enkelt pussel.

Henry ska också uttrycka sin röst och mimik mer regelbundet för vilja och behov, förstå principer för turtagning samt börja ta initiativ till lek.

Alla dessa mål är saker som hos ett hörande barn bara händer men som vi kommer aktivt att få jobba med Henry för att uppnå. Genom olika strategier och stöd så ska Henry få chansen att höra, lyssna och förstå sin omgivning.

Vi fick också veta att datum för röntgen finns och att kallelsen är skickad, fick dock inte datumet av någon anledning. Just nu är nojjan att vattkopporna som storasyster redan haft kommer att slå till samtidigt som röntgentid.

Infodate

Imorgon ska vi till Lund, bara jag och mannen, och träffa en av CI-läkarna. Henry har inte fått någon tid för röntgen ännu och jag hoppas verkligen att läkaren skickat remissen som hon sa att hon skulle göra. Får väl kolla med henne idag. Imorgon är det dags för information om cochleaimplantat, vi har fått lite förberedande material och jag antar att morgondagens date är en chans för oss att ställa frågor. Jag känner mig ganska trygg med det jag kan om CI och vill mest att vi bara ska komma till den punkt där vi får ett ja eller nej.

AVTn i fredags gick oändligt mycket bättre än första gången. Specialpedagogen K sänkte sin röstvolym lite och Henry hade hur kul som helst. Han tycker det är spännande med alla leksaker som vi först säger hej till, leker med, kanske sjunger en sång och sedan säger hej då till. Dock är han väldigt avvaktande, han får en sak framför sig, vi säger "varsågod" och han tittar på oss och säger "ahhh".

"varsågod"
"ahhh"

"varsågod"
"ahhh"

Målet är att han faktiskt ska ta saken och inte bara säga ahhh.

Auditory verbal theory

Idag har vi för första gången varit på AVT och det var en upplevelse. AVT innebär kortfattat att vi föräldrar ska lära oss kommunikationsstrategier för att kunna hjälpa Henry lyssna och lära sig förstå det han hör. Luddigt javisst!

Tillsammans med specialpedagogen K satt vi runt ett bord i ett rum på hörselhab, Henry i barnstol, K på hans högra sida (bäst hörsel), jag på nocken och mannen mittemot. Tanken var att beskriva ett objekt genom ord och sång för att se om och hur Henry reagerar. När K satte igång, högt och ljudligt, blev Henry alldeles livrädd, skrynklade ihop ansiktet och började gråta. Tårar och allt. Efter ett tag fick han sitta i mitt knä och då blev livet lite lättare. I början var han väldigt skeptisk till hela situationen men efter ett tag blev det både bättre och roligare. När det busiga lilla trollet stampade fötterna i bordet skrattade han till och med!

Efter 40 minuter var vi klara med själva terapiavsnittet och då fick Henry sätta sig på golvet med en massa leksaker medan vi sammanfattade händelseförloppet. Fick till och med lite läxa; saker vi ska tänka på inför nästa tillfälle om två veckor.

Det ska bli väldigt intressant att se hur hela processen kommer att påverka Henry och hans hörselutveckling. Spännande.

Möte med specialpedagogen

Idag har maken, Henry och jag träffat Henrys specialpedagog igen och det kändes fantastiskt bra. Hon är väldigt rak och tydlig vilket jag uppskattar, har hon inga svar så tar hon reda på informationen vi efterfrågar, och hon är genuint intresserad av barnen hon jobbar med. 

Vi, eller rättare sagt hon, pratade mest om olika sätt att kommunicera med Henry för att få igång hans joller. Än så länge kommer det mest långa haranger av aaaaaaa och ibland äääää, men inte så mycket mer. Genom att vara övertydlig, att använda hela röstregistret och upprepa, upprepa och åter igen upprepa kommer vi att kunna lära Henry att tolka det han hör. Genom att lära honom detektera ljuden, att lokalisera, identifiera och imitera ljuden kommer han så småningom att kunna förstå och tolka dessa ljud till ord.Vi får väl stå ut med att vår omgivning kanske tycker att vi upprepar oss in absurdum men då får det väl vara så.

Efter sommarens semestrar kommer vi att sätta igång med AVT, auditory verbal therapy, vilket är en arbetsintensiv typ av habilitering där vi som föräldrar tillsammans med specialpedagogen och Henry träffas en gång i veckan under cirka ett år och där vi hjälper Henry att utveckla sitt språk genom att lära honom att lyssna optimalt med den hörsel han har.

Specialpedagogen kommer även att prata med Henrys medicinska team med överläkaren i spetsen då varken hon eller vi är särskillt imponerade av att hans hörapparater ännu inte justeras. Ju längre tid som går utan så optimal hörsel som möjligt destå sämre blir hans språkutveckling. Han är redan sju månader och varje dag utan så god amplifiering som möjligt är en förlorad dag vad gäller språkutveckling. Skulle det sedan visa sig att hörapparaterna inte hjälper honom tillräckligt är det läge för en CI-utredning vilket i sig tar tid (CI - Cochleaimplantat) och således än mer förlorad tid.