Det känns lite läskigt och vemodigt att inte längre regelbundet hänga i hörselenhetens lokaler där på andra våningen i bankhuset mitt i Helsingborg. Vem ska nu hålla koll på att talutvecklingen går framåt? Visst kommer vi att ha kontakt med specialpedagogen genom förskolan och olika träffar men det blir nog inte på samma sätt. Henry kommer också att träffa logopedjonas i Lund en gång per halvår och skulle det behövas mer finns det logopeder knutna till både förskola och hörselenheten. Vi är med andra ord inte på något sätt övergivna.
Henry själv älskar sin specialpedagog och tycker att AVT är skojigt som bara den. I förra veckan var jag med på vårterminens första AVT och vilken glädjestund det är! Det är helt omöjligt att inte ryckas med, det sjungs och klappas och leks och efter en timma i det där rummet känns livet lite lättare och lite mer skimrande.
Hej!
SvaraRaderaJag är en logoped som jobbar med barn med hörselnedsättning. Jag snubblade in på din blogg och har sedan tillbringat ett par timmar med att läsa igenom hela er historia. Det är väldigt intressant att höra en förälders perspektiv kring hela processen så in i detalj, det är ju svårt att fånga under de korta stunder man som logoped har med föräldrarna. Väldigt roligt också att du beskriver Henrys språkutveckling så mycket och väl, jag är helt fascinerad! Tack för att jag får följa med på er hörselresa!
Hälsningar från Lisa
Välkommen hit och tack för dina ord! Det känns fint att kunna dela med mig av mina erfarenheter som förälder, jag hoppas att mina ord kan hjälpa andra föräldrar i liknande situationer. Kan även personer inom området få ett föräldraperspektiv, om så bara från en förälder, ser jag det som en stor bonus!
Radera