I söndags var det premiär för vårterminens simskola för båda barnen. Maken och jag brukar turas om att bada med Henry och det var min tur att sitta vid sidan av och vara åskådare. Båda barnen simmar samtidigt fast i olika bassänger separerade av en ljudisolerad glasvägg. Jag satt så att jag kunde titta på båda barnen samtidigt, på en väldans obekväm fönsterkarm något smalare än min rumpa...
I båda grupperna pratas mycket om "pinne groda glasstrut" vilket är en beskrivning på bentagen vid bröstsim, av någon anledning fick jag för mig att teckna ramsan till Henry genom glaset då han och maken låg och plaskövade. Möttes av ett stort leende och på Henrys läppar kunde jag avläsa att han upprepade exakt det jag tecknade. En stund senare hade han hittat en båt som han lekte med i vattnet, han la märke till mig och viftade runt lite med båten. Jag frågade honom om det var roligt att leka med båten och fick till svar ett brett leende och tecknet för båt.
Den känslan! Den är ganska så fantastisk! Att kunna kommunicera genom glasväggar, på avstånd, med någon på andra sidan ett fönster är häftigt och jag längtar till den dagen vi kan göra så mer eller mindre obehindrat.
Många barn med CI använder en speciell plastpåse som nyligen kommit ut på marknaden när de badar. CI's stoppas i påsen och fästs med en simmössa eller pannband eller liknande. Vi fick en drös från CI-teamet att testa men ännu känner vi inte att det är aktuellt. Henry hör på extremt nära avstånd och eftersom vi hela tiden är med i bassängen verkar han höra det vi säger till honom. När han står på kanten och ska hoppa i tecknar vi till honom och det fungerar utmärkt. Jag kan tänka mig att när det väl är dags för simskola "på riktigt" kan det vara ett bra verktyg. Kanske att använda tillsammans med tolk, kanske utan. Han får bestämma hur han vill göra. Jag kan däremot definitivt tänka mig att han kommer att få testa påsen till sommarens strandhäng, betydligt lättare att kunna ropa på honom vid lite avstånd än att hela tiden behöva vara honom i hasorna. Är dock inte helt säker på att Henry själv kommer att acceptera påsen vid örat, han är inte jätteförtjust i sitt senilsnöre han har på dagis när han är ute och leker och han gillade inte hållaren som håller CI't på plats runt örat (som vi testade istället för CI-stödet i örat. Ingen hit).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar