Om tvåspråkighet

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har i dagarna publicerat en ny forskningssammanställning.

"Teckenspåk, talat och skrivet språk, en forskningssammanställning om tvåspråkighet" visar att små barn har nytta av teckenspråk i sin språkutveckling oavsett om barnen är hörande, hörselskadade eller döva.

Förvånad jag blir.

Not.

Inlevelseförmåga

Inom hörselsvängen talas det en hel del om mentaliseringsförmåga, eller Theory of Mind (engelska är alltid lite coolare. Known fact.). ToM handlar kortfattat om förmågan att kunna sätta sig in i andra människors situation. Denna förmåga är ofta inte lika välutvecklad hos barn med hörselnedsättning och det har givetvis att göra med att dessa barn oftast är svagare, talspråkligt, jämfört med hörande barn. Hur det ser ut för teckenspråkiga barn som har teckenspråk som modersmål vet jag inte men med tanke på att cirkus 90-95 procent av döva barn har hörande föräldrar bör liknande problem finnas bland dessa barn. De barn som får ett fullt språk från dag ett har helt enkelt bättre förutsättningar. Tänk döva barn till döva föräldrar och hörande barn till hörande föräldrar.

Vad vill jag åstadkomma med det här då?

Jo, jag ämnar skryta lite.

Häromdagen var Henry och jag i affären för att införskaffa fredagsmys. I den här familjen består fredagsmys av fish n chips (läs fiskpinnar och ungspommes) så det var det som inhandlades. På väg in i affären hälsade vi som vanligt på den romska kvinnan som allt som oftast sitter där, lite ögonkontakt och ett vänligt hej är enkelt att åstadkomma och betyder oftast mycket. Alla människor behöver bli sedda.

Eftermiddagen var kall och blåsig och snöig och kvinnan såg ut att frysa. När vi kommit in i affären vände Henry sig mot mig och konstaterade att vi behövde köpa lite varmt te och en smörgås till henne. På vägen ut stannade vi till och gav henne en rykande kopp te och en ostfralla. Enkelt för oss och tillfällig värme för henne.

Henrys mentaliseringsförmåga känns så välutvecklad den kan vara i en fyraåring, och det gör mig både glad och väldigt stolt. Han har empati för andra människor och han har förmågan att verbalisera denna empati.

Vi vill ge honom (och storasyster givetvis) en stark språklig grund att stå på. Ju större hans försprång är nu desto lättare hoppas vi att det ska bli för honom sen.

Vårt recept; massor av prat och förklaringar och beskrivningar tillsammans med så mycket teckenspråk som möjligt. Det funkar för oss!

Logik

Jag: Varför sitter du med armbågarna på bordet Henry?

Henry: För att Lukas på dagis som också är fyra år säger att lådan med skoskydd faktiskt får stå på bänken som barnen sitter på, därför sitter jag med armbågarna på bordet.

Ja, vad säger man till den logiken?!

I behöver that!

Idag har Henry och daddy haft en riktigt härlig hemmadag tillsammans. Som maken sa när Henry somnat i hans knä på soffan efter simskolan, "I wish I could bottle this day and keep it forever". Storasyster hängde inte riktigt med och undrade vad det var som skulle läggas i en flaska.

Hade mobilen i närheten när pojkarna satt och tittade på en sida med olika leksaksfordon och kunde snabbt konstatera att svenska, engelska och ett och annat tecken blandas friskt.

Som vanligt är filmsnutten textad.

Doggie och trasiga skor

Henry har en snuttefilt som han fick av faster i Australien. Snuttefilten fick han som bebis och det var kärlek vid första ögonkastet. Snutten hette just snutten, eller blankie, beroende på vem som pratade med honom, tills den dag han tecknade hund samtidigt som han sa "doddi". Ja, Zoë har en doggie.

Doddi!!!!

Från den dagen har Henrys snuttefilt hetat Doggie och den har följt honom vartän han gått. Tre år senare är Doggie inte vad den varit och vi bad därför Auntie Emily om hon kunde tänkas göra en ny. Igår kom nya fina Doggie och blev älskad från första sekund.

Idag inköptes nya vinterskor då de gamla inte längre var kompatibla med snö och vatten. Efter middag hos mormormorfar med tillhörande gråtsammanbrott då det uppdagades att vi inte skulle sova över yttrades följande meddelande på väg ut till bilen: Du får inte slänga mina trasiga skor och gamla doggie får inte slängas för då blir jag MYCKET ledsen.

Det är härligt att höra hans språk, att han använder förstärkningsord och kan uttrycka sig trots att han just då var både ledsen och väldigt trött.

Nappar

Strax innan Henrys treårsdag började vi diskutera nappsituationen med honom. Han har alltid älskat sina nappar och därför tänkte vi att en lång och långsam tillvänjningsprocess krävdes innan det var dags att säga ett sista hejdå. Vi vet att hans tal är väldigt bra men hur det står till med språkförståelsen är svårare att veta, det är relativt vanligt att barn med grava hörselskador har en sämre språkförståelse jämfört med fullt hörande barn så vi tog det säkra före det osäkra.

Jag tycker att tomten ska få dina nappar. Du är ju stor pojke nu. Henry tittade på mig och nickade allvarlig, ja, jag är stor pojke nu. Jag behöver inte mina nappar, tomten ska ge mina nappar till en bäbis.

Med jämna mellanrum har vi pratat om att tomten ska få napparna för att sedan ge dem vidare till små bebisar som verkligen behöver ha napp. Varenda gång har Henry tyckt det varit en bra idé, jag är stor nu.

Någon vecka innan jul ställde jag samma fråga igen men denna gången fick jag följande svar; jag är inte stor pojke längre, jag måste ha min napp. Jag vill inte ge min napp till tomten. Läppen darrade lite och ögonen fuktades lätt.

I lördags var det då dags för den stora dagen. Henry och jag gjorde ett fint kuvert som han dekorerade med en lila fjäder. Han fick själv stoppa i sina nappar och sedan gick hela familjen ut till postlådan. Henry gick först och höll stolt sitt kuvert. Han lyfte handen mot inkastet och sedan tvekade hela ungen, det syntes på honom hur osäker han var. Ska jag verkligen ge bort mina nappar nu? Är jag redo för det här? Efter lite uppmuntrande tillrop petade han in kuvertet och fick jubel och applåder tillbaka.

Vid läggdags slog det honom, jag vill ha mina nappar nu grät han. I 15 minuter låg han i sin säng och grät och sedan somnade han. Dagen efter passade vi på att kolla brevlådan och kan man tänka sig, tomten hade hämtat napparna och lämnat ett paket! En mycket nöjd Henry berättar nu för allt och alla att han lämnade sina nappar till tomten och tomten gav honom en räcerbil.

Hur har det gått då? Inte en enda gång har han frågat efter sina nappar. Jag tänker att han helt och hållet förstod konceptet lämna-napparna-till-tomten. Han förstod innebörden och han förstod konsekvenserna av beslutet.

Jag är mäkta stolt över min lille nappfria pojke!

 

Inskolning

Vi har nu klarat av dag två av inskolningen på nya förskolan och än så länge känns det fantastiskt bra. Lyhörd och engagerad personal och en förskolechef som ser till Henrys behov snarare än våra arbetstider. Han får här rätt att vara på förskolan under de timmar pedagogerna jobbar med barnen i utvecklingsgrupperna, under den tid som är avsatt för att arbeta inom olika områden och där personalen har möjlighet att verkligen arbeta med barnet. Dessa tillfällen missade Henry varannan vecka på gamla förskolan eftersom vistelsetiderna var stelbent styrda efter våra arbetstider. Visserligen ska barnets behov ligga i fokus, vilket det gjorde i några månader då Henry faktisk fick vara med. Av oklar anledning fick vi efter några månader veta att det var uteslutet för Henry att vara med eftersom det inte stämde överens med våra arbetstider. Icke förhandlingsbart. Punkt.

Det ska bli spännande att se hur Henry utvecklas på nya förskolan med tanke på deras sätt att arbeta. Unge herrn har ju som bekant ett åldersadekvat språk och vi vill givetvis se att den här trenden håller i sig. Han låg riktigt bra till för ett halvår sedan och han ligger fortfarande helt åldersadekvat men inte riktigt med samma marginal som tidigare. Min förhoppning är givetvis att trenden vänder aningens så att han har en möjlighet att behålla sin goda språkutveckling.

Det enda smolket i bägaren med nya förskolan är att ingen i personalen tidigare använt tecken. Eftersom vi inte valt en hörselförskola (då det inte finns någon inom rimligt avstånd) kan vi inte heller begära att personalen ska kunna använda sig av teckenspråk eller åtminstone TAKK men jag skulle hemskt gärna se att de börjar försöka väva in lite tecken i verksamheten.  Jag får väl skicka förskolechefen en länk till en av Specialpedagogiska skolmyndighetens utbildningar i TAKK och på så sätt så ett litet frö.

På tal om något helt annat. Jag fick ett kort litet meddelande från en medförälder idag: Jag fick din blogg som lästips av vår hörselpedagog idag.  

Stolt? 

Japp!

 

Halvårskontroll av robotöra

Dags igen för halvårskollen idag, ett par månader för tidigt känns det som men får vi komma oftare än var sjätte månad är det bara en bonus.

Dagen började som vanligt med pannkakor och juice på den stora hamburgerjätten, vi har sedan första besöket i Lund alltid ätit frukost där och Henry gillar konceptet skarpt. Vilken unge gillar i och för sig inte att börja dagen med ett happylmeal?

I barnväntrummet satt en familj och väntade på att deras barn skulle bli inkopplat och påbörja sin CI-resa. För nästan två år sedan var det vi som satt där och väntade på att Henry skulle inleda sin resa, nervösa och försiktigt optimistiska.

Så här två år senare har vi en son som efter logopedbedömning har ett åldersadekvat språk men där prepositioner, pronomen, färger och långa instruktioner är lite luriga. Kan du ta den långa röda pennan och lägga i lådan? fungerade bra men Kan du peka på bilden där polisbilen jagar den blåa lastbilen? inte riktigt gick hem.

Så här två år senare har vi en son som sitter helt själv på sin stol när audionomen gjorde nya avtryck till både hörapparat och CI. Som ett proffs satt han och pysslade med leksaksbilarna medan audionomen först tittade i hans öron, sedan petade en in liten skumgummiplopp längst in i hörselgången, det kittlar fick vi höra, och efter det sprutade in rosa lera i örat. Som ett proffs satt maken vid sidan av och tillverkade studsbollar av lermassan och som de proffs vi är satt vi och diskuterade Henrys hörsel. På två år har vi verkligen blivit proffs på hans hörsel och det är en fantastiskt skön känsla att få vara det. Det är vi som han koll på hur han hör och i vilka situationer hörseln fungerar som bäst och i vilka situationer det kanske inte fungerar lika bra. Vi är trygga i vår nya värld och vi har nog funnit oss väl tillrätta här i Holland. Jag tror till och med att vi trivs här.

Språk

Daddy, can we sit couch, eat dinner and watch film?

Den här meningen klämde unge herrn fram häromdagen och och jag blir så glad.

Så oändligt glad för att min lille pojke har fått möjligheten, och förmånen, till en artificiell hörsel som ger honom inträde till, och en naturlig plats i, det hörande majoritetssamhället. Med rätt förutsättningar och rätt stöd lär han sig inte bara ett utan två talade språk direkt från start samtidigt som han får lära sig så mycket teckenspråk som vi mäktar med. Det känns bra att kunna ge honom olika former av kommunikation, lika lite som jag vill att han ska vara utan teckenspråk lika lite skulle jag vilja att han var utan verbal kommunikation. Verbal och visuell kommunikation går hand i hand i min värld och till den dag Henry i vuxen ålder säger att han inte behöver teckenspråk kommer vi att fortsätta.

Det där med att utnyttja den taskiga hörseln

Henry har kommit på, för första gången, hur han kan utnyttja sin taskiga hörsel för egen vinning. Tyvärr har han ännu inte fått det resultat han önskar sig.

För ungefär en vecka sedan bad jag honom göra något, kommer inte ihåg vad, och han upprepade direkt Vad sa du mamma? Jag upprepade mitt önskemål med lite andra ord och han lommade iväg för att göra det jag bad honom.

Just då tänkte jag inte så mycket på det men allt eftersom dagarna gått har jag märkt ett litet mönster. Så fort unge herrn inte önskar göra något jag ber honom säger han Vad sa du mamma? Jag upprepar mig både en och två gånger, jag vet vad han är ute efter men det kommer inte att hända. Allt han vill är att jag säger följande: det var inget Henry.

Not. Going. To. Happen.

Engelska

Den senaste veckan har spenderats här, i undersköna grevskapet Cumbria i norra England. Tre av barnens kusiner bor i grevskapet, de resterande fyra bor på olika platser i Australien, så barnen träffas tyvärr inte så ofta.

För barnens engelska gör det underverk att befinna sig i en ren engelskspråkig miljö, hade det inte varit för att jag gärna pratar svenska med dem hade de inte hört någon svenska alls på en vecka. Storasyster kommunicerar nästan endast på engelska med sin daddy, kan hon inte ett ord tar hon gärna ett svensk och lägger ett engelskt uttal på det hela. Låter intressant men hon försöker verkligen.

Henrys aktiva engelskförråd är inte alls lika stort, givetvis. Han är tre i november och är ju faktiskt yngre än sin syster. Han har däremot inga problem alls att förstå engelska, han klarar även av att förstå olika dialekter och accenter. Daddy och faster pratar en ganska mjuk australiensisk engelska, storkusinen pratar brittisk engelska utan någon direkt dialekt (flyttade mycket inom och utanför landet fram till hon var ungefär åtta), mellankusinen pratar ganska mycket dialektal brittisk engelska, lillkusinen pratar mest bebis och det är ganska universellt och farbror pratar på utpräglad dialekt. Ganska imponerande kan jag tycka.

Väl hemma från ett halvregnigt och halvkallt England låg ett litet brev från handläggaren som har hand om vårdbidragsansökan. Jag pratade med henne per telefon innan vi åkte och under veckan som gått damp det ner ett brev där hon noterat det vi pratade om. Om det var något jag ville ändra skulle jag höra av mig innan fredagen 8 augusti. Vi kom hem från England strax innan midnatt i fredags så aningens sent på det hela. Det är egentligen bara ett ord jag skulle vilja ändra på, istället för "hörande" skulle jag vilja ändra det till "han hör". Får se om jag kan få tag på henne imorgon.

Imorgon är det dags för ny hörapparat för allas vår Henry och på onsdag är det logopedbesök i Lund, runt dessa tider fortsätter vi vår semester ett par veckor till.

Vattkoppor

Det är högsommar, solen värmer och barnen badar. Henry har fått vattkoppor så vi får hålla oss hemma på tomten, han naken fri och glad som bara ett litet barn kan vara. Vattkopporna bekommer honom inte alls, han hade en lite släng när storasyster fick för några år sedan men då endast några koppor. Kanske har dessa koppor skapat en viss immunitet vilket gjort denna omgång så oändligt mycket lättare än vad det kan vara. Skönt för både honom och oss andra.

Storasyster är på minisemester hos mormor och morfar så idag har Henry och jag ensamma hängt under valnötsträdet större delen av dagen. Skönt och svalt under det bästa av skuggiga träd.

Glöm inte att sätta igång texningen, välj knappen "cc" eller "textning"

Avslutad AVT

För någon vecka sedan hade Henry sin sista AVT-stund med specialpedagogen. Han har verkligen gillat att åka till hörselenheten och har nästan börjat studsa i vagnen när vi kommit i närheten av entrén. De senaste gångerna har kuratorn varit den som släppt in oss istället för Henrys älskade specialpedagog och besvikelsen i Henrys ansikte har varit total. Den stackars kuratorn är van, hon brukar få den reaktionen när det är hon som öppnar istället för rätt person.

Vid varje terminsavslut har vi fått en skriftlig utvärdering på Henrys språkstatus. Den avslutande utvärderingen säger bland annat följande:

Höra/lyssna:

• Imiterar flera stavelser i följd upptill tre konsonantkombinationer och varierat med vokaler
• Kan ofta minnas 3 av 4 föremål i följd
• Kan spontant sjunga barnvisor och också välja vilka sånger han och andra ska sjunga
• Kan identifiera föremål utifrån beskrivning med en till flera ledtrådar
• Kan ha svårt att diskriminera ljud då flera ljud kan höras samtidigt, ex utemiljö på förskola

Tal:

• Uttrycker sig spontant och ofta med flera konsonanter i ord
• Kan ibland härma betoning på olika typer av meningar, ex fråga eller uppmaning
• Har förbättrat och förbättrar hela tiden uttal för exempelvis flera konsonanter oavsett svenska eller engelska språket. Läspar som i engelska språket
• Kan ibland variera sin röst (prosodi, styrka, snabbhet, variation). Oftast talar han med svag och säker röst (för Henry och jämnåriga barn med normal röststyrka)
• Kan uttrycka sig i stavelser med längre ord

Språk:

• Benämner och kommenterar ofta vad han ser och hör
• Förstår och är mer intresserad av detaljer som beskriver föremål och beskriver händelser
• Använder ofta 2-4 ord i följd
• Uttrycker sig spontant med några adjektiv, ex hungrig, trött
• Utvecklar ständigt sitt aktiva ordförråd

Kognition:

• Kan peka ut flera mindre kroppsdelar (detaljer) på sig själv och andra
• Kan pekräkna till 10
• Kan några motsatsord
• Intresserad av att lyssna på kända och nya sagor en längre stund. Kan svara på en del följdfrågor utifrån sagan, ställer också egna frågor utifrån sagan
• Kan med instruktioner ha turtagning, be annan utföra aktiviteten vi gör

Kommunikation:

• Tar verbala initiativ till lek och samspel hemma och på förskolan, dock ej konsekvent
• Ställer ofta verbala frågor han vill få svar på
• Säger ibland till när han inte förstår
• Kan spontant berätta om något som har hänt eller ska hända med hjälp av vuxen
• Kan verbalt beskriva sin omgivning med hjälp av vuxen

 Det känns bra att allt arbete vi lägger på Henrys talutveckling och språkutveckling bär frukt. Vid 2,5 är han på samma nivå som många hörande 2,5-åringar, trots att hans första år spenderats utan att kunna höra alla språkljud. Vi är konsekvent medvetna om hur vi kommunicerar med Henry, vi pratar mycket svenska och mycket engelska, vi tecknar och förstärker. Vi ger så mycket språklig input som vi kan och lite till. Dessutom är Henry nog ganska språkligt begåvad och det underlättar verkligen.

Möte med förskolan

Äntligen äntligen känns det som att förskolan har fattat vad det handar om, hur de ska möta Henry och vad de behöver göra för att saker och ting ska fungera. Kanske har de vetat detta under en längre tid men inte haft förmågan att kommunicera detta till oss som föräldrar, snabba möten i hallen vid hämtning och lämning räcker inte till för att vi ska kunna känna oss trygga i det arbete förskolan gör med Henry.

Under stor del av hösten och vintern har vårt förtoende för förskolan inte precis varit gigantiskt. Vi har inte fått de svar vi velat få från förskolechefen, vi har inte känt att personalen alltid förstått oss och vad vi menar, att de kanske inte riktigt förstått vad det hela handlar om.

I måndags hade vi det första avstämningmötet sedan i december och nu äntligen har vi fått till en tydlig mötesstuktur med ett antal frågeställningar vi utgår ifrån under diskussionen. Äntligen har det bokats in regelbundna kortare avstämningmöten med oss föräldrar och äntligen har det bokats in kvartalsvisa möten med förskolechef, pedagoger, specialpedagog och oss.

Förskolechefen verkar vara intresserad att ta ytterligare hjälp och handledning från SPSM, specialpedagogiska skolmyndigheten, pedagogerna verkar gilla de olika länkar kring bland annat teckenspråk jag skickar till dem lite då och då.

Helt enkelt verkar de ha fattat! Nu håller vi tummarna att detta inte var en engångsföreteelse.



Exempel på frågeställningar att utgå ifrån:

• I vilka situationer märker ni att barnet inte är delaktigt?
• Hur märker ni att barnet inte orkar lyssna?
• Hur säkerställer ni att barnet orkar lyssna?
• Hur leker barnet med kompisar?
• Hur jobbar ni för att stimulera språkutvecklingen?

Godnattsång

Henry var uppe och nattsuddade igår mellan 1 och 4. Det hör till ovanligheterna men en orolig mage kan ge upphov till nattsudderierna. Som en konsekvens av detta sov han länge i eftermiddag och därför var det nu stört omöjligt att nattsova enligt unge herrn. Först kom han upptassande uppför trappan, iklädd pyjamas, doggy (snuttetrasa) och hörapparat och krävde "mamma sjunga sång boken". Vi gick ner till sovrummet där jag bad honom ligga i sängen "nej ligga, sitta sängen", jag började sjunga och halvvägs in in första versen av Opsis kalopsis krävdes "mamma Henny behöva CetIt nu hämta". Jag gick och hämtade hans CI och sjöng färdigt resten av sången och tecknade "nu är det dags att sova". Resultatet ett gallskrik, och sedan tårar en masse och "Henny titta tv, Henny sova soffan".

Fem slutsatser kan jag dra från kvällens läggning:

1. Henry hör oändligt sämre med hörapparaten än med CI't.
2. Henry är en pratkvarn som pratarpratarpratar konstant och mycket och med många ord.
3. Henry förstår hela meningar på teckenspråk, eller kanske ska jag säga flera ord tecknade i en följd.
4. Jag är extremt glad att han fick sitt CI när han fick det.
5. Jag är precis lika glad för att vi bestämde oss för att också försöka använda teckenspråk. Oj vad språken kompletterar varandra och skapar fin totalkommunikation. Yay för det!

Möte med hörselhab

Jag undrar om andra föräldrar också gillar att ha möte med hörselhabiliteringen, eller om det bara är jag som är lite egen? Två timmars trevligt samtal om hur saker och ting går, tid för att diskutera det som kanske inte känns lika bra och tid för att analysera vad som fungerar och varför det fungerar. Jag går ifrån dessa möten med vår specialpedagog och kurator med ny energi, med en känsla av att vara tillfreds, att vara stolt och nöjd med både oss som föräldrar och med Henry.

Varje termin träffar vi kurator och specialpedagog för att utvärdera den senaste målplaneringen, nuläget och hur vi ser på framtiden. Mycket fokus är på hur vi föräldrar upplever olika situationer, vad vi behöver stöd med, vad som fungerar bra. Vårt övergripande mål har hela tiden varit Henrys kommunikation, att vi önskar två, eller helst trespråkighet, för honom. Genom mycket medvetna kommunikationsstrategier från vår sida är vi på god väg med alla tre språken. Genom bra arbete från förskolans personal är vi på god väg. Genom bra arbete från Henrys specialpedagog är vi på god väg.

Det känns fint att få sitta tillsammans med folk som jobbar med hörsel och kunna tillåta oss att säga att fy fan vad vi gör ett bra jobb med Henry. Han utvecklas, hans språk utvecklas som de ska och i mångt och mycket är det vårt jobb som ligger bakom framgångarna. Det känns fint att få sitta tillsammans och diskutera vår frustration gällande förskolan och att vi känner att vi inte får gehör hos förskolechefen, att hon har taggarna utåt så fort vi försöker kommunicera med henne. Det känns fint att kunna lägga fram välutvecklade argument för varför vi vill använda våra TUFF-timmar snabbare än vad specialpedagogen tycker. Det känns fint att få sitta där och asgarva tillsammans lite då och då, att verbalisera tankar och funderingar. Det känns helt enkelt fint att dessa människor finns där för att hjälpa och stödja oss i vårt arbete med Henry.

Att återberätta en historia

Det var min stiga-upp-med-barn dag idag så när Henry vaknade vid halv åtta (och ja, jag är extremt medveten om lyxen i att få sova så länge) gick han och jag och hängde i soffan en stund. Efter lite välling och en eller två kramar tyckte unge herrn att det räckte med ömhetsbetygelser och stolpade iväg för att hitta på något kul.

Pojken i fråga gick in i badrummet, hämtade pallen och gick ut till köksbordet där han satte sig och började plocka frö efter frö från fågelmataren (som ställts där under natten då den tydligen bankat och dånat, enligt utsago från maken) för att sedan slänga dem på golvet medan han lyckligt babblade fånana mat unnina äta mat gott. Jag lät honom hållas en stund eftersom han verkade ha det ganska trevligt.

Tio timmar senare satt hela familjen och åt middag då Henry helt plötsligt började återberätta hela historen, hur han hade hämtat pallen, satt sig och plockat mat till fåglarna. Henny ämpa pannen birdies unnina äta mat och sedan gick han direkt in i ett skämt som han drar lite då och då; äta fikana, äta tatten hahaha. Henry och jag satt för några veckor sedan vid köksbordet och lekte att vi åt olika saker, jag tecknade äta och ett djur eller en sak och han översatte till svenska vad jag tecknat. Detta var tydligen galet roligt eftersom han kommer tillbaka till det vid jämna mellanrum.

Det är en ynnest att vara så medveten om ens barns språkutveckling. Med storasyster var vi inte det eftersom språket för de flesta hörande barn bara kommer, det är inget som vi överhuvudtaget reflekterade över. Med Henry har vi en helt annan medvetenhet och därför tror jag att vi märker så mycket tydligare vad som händer, hur det händer och hur fantastiskt det är när det händer. Jag blir precis lika glad om han säger något på svenska, engelska eller teckenspråk. Språk, oavsett hur det förmedlas, är något häftig, något stort och mäktigt. Att inte bara ta det för givet utan faktiskt stanna upp och reflektera över vad som händer är oerhört givande. Det tackar jag för.

Utvärderingsdags

Varje termin gör Henrys specialpedagog en utvärdering av hans språkliga förmåga utifrån fem områden; lyssna/höra, tal, språk, kognition och kommunikation. Specialpedagogen noterar hur nuläget ser ut samt vilka nya mål som finns inför nästa termin. Listan är flera sidor lång men jag bjuder på några av dem.

• Lyssna/höra
• Nuläge:
• känner igen flera vardagsfraser från hemmet och på förskolan
• känner ofta igen kända barnvisor, vill ibland sjunga med, ibland med rörelser
• riktar sig konsekvent mot den som pratar, har en god riktningshörsel på kort avstånd. 

• Nya mål:
• utveckla och förstå nya vardagsfraser i hemmet och på förskola
• ska känna igen och imitera med röst nya barnvisor hemma och på förskolan
• ska reagera på kända ljud och röster på längre avstånd i känd miljö

• Tal
• Nuläge:
• börjar variera sin röststyrka, svagt och starkt
• imiterar ofta stavelsekombinationer
• har utvecklat sitt uttal av kända ord och fraser 

• Nya mål:
• ska regelbundet variera sin röststyrka
• ska oftare imitera stavelsekombinationer
• ska börja imitera sånger med röst (oftare än idag)

• Språk
• Nuläge:
• börjar på ordnivå uttrycka ett fåtal känsloord
• börjar använda 2-3 ordsmeningar
• förstår oftast frågeord Var är? Vem är det? Vill du? genom att svara i ord

• Nya mål:
• konsekvent förstå artighetsfraser och imitera tack och varsågod (på svenska och engelska)
• ska förstå flera uppmaningar i två led (ex ta mössan och lägg på stolen)
• ska förstå fler substantiv, adjektiv och verb i känd miljö

• Kognition
• Nuläge:
• ramsräknar konsekvent till tre i olika situationer i känd miljö
• förstår några motsatsord, ex kallt-varmt
• kan peka ut flera kroppsdelar på sig själv

• Nya mål:
• ska börja pekräkna till fem
• ska öka sitt intresse för att lyssna på nya sagoböcker
• ska utveckla och förstå fler motsatsord

• Kommunikation
• Nuläge:
• kommenterar ofta vad han hör och uppfattar av informationen från sin omgivning på kort avstånd
• uttrycker ogta verbalt och med pekningar för vilja och behov
• förstår principer för turtagning

• Nya mål
• ska verbalt eller med gester säga till när han inte förstår eller inte hör
• ta verrabal initiativ till lek och samspel
• börja ställa enkla frågor om hur föremål fungerar

Kommentar/utvärdering (i urval):
"Engelska språket har en del annorlunda språkljud än det svenska språket vilket innebär att Henry måste få möjlighet att höra dessa språljud ofta och med regelbundna upprepningar. Henry visar att han är genuint intresserad av att lyssna och förstå sin omgivning. Henry visar oss idag att han förstår en del ironi från förälder. Henry upplevs idag från sin kända omgivning att han är en ordimitatör och en "ordspottare". Henry är intresserad av hur munnen formas utifrån olika ljud. Henry kommunicerar ofta med verbal kommunikation.

Henry har god nytta av teckenspråk/tecken som stöd och utrycker sig ofta spontant med olika tecken i de miljöer som inte är tillräckligt ljudsanerade eller med ett större antal personer i eller om han inte kan uttycka sig snabbt nog så lägger han oftast till tecken innan talet kommer."

Japp, det går bra för den lille skiten! Han pratar och pratar och pratar. Han tecknar och tecknar och tecknar. Åter igen är jag så glad att vi valt att även satsa på teckenspråk och jag bara önskar att vi kunde ge honom mer. Han suger i sig tecken som en svamp (idag teckent för öl. Daddys öl satt han och teckenpratade) och det syns på honom hur mycket han trivs med att både teckna och prata.

Nej

Henrys favoritord.

N E J

Aboslut inte sagt som trots eller för att han inte vill göra någon specifik sak. Mer ett fint lugnt tydligt och ganska vänt nej, som att han smakar på själva ordet. Leende svarar han nej om jag frågar något. Vill du ha glass? frågar jag honom, neej svarar han och skrattar. Nej inte äta latt tack tack. Alla vet ju att två negativa blir en positiv så nej inte bör rimligtvis vara samma som ja, Henry anser det iallafall.

Just nu har vi ett annat favoritord, ett ganska säsongsbetonat sådant.

Lender

Adventskalender är ett viktigt begrepp i en tvååringsliv, speciellt för en tvååring som älskar choklad och presenter. Dodilender öppnas varje kväll efter förskolan under glatt skratt och smaskande, tänk att få äta godis på andra dagar än lördagar. Ren och skär lyx! Adventskalendern med presenter i är också en stor hit och syskonen slåss om vem som får klättra upp på stolen först och få sin present. Henry står högt uppe på stolen och nästan hoppar, det är sååå spännande att få stoppa ner fingrarna i dagens strumpa och gräva fram presenten. Vet inte riktigt hur vi ska hantera dagarna efter jul då kalendrarna har gjort sitt. Det kan bli spännande...

Bilar som ramlar

Igår hade vi besök av finaste vännen och medföljande bäbis, och Henry passade givetvis på att stajla. Det är inte ofta tvååringar har en chans att glänsa men i en bebis ögon är Henry kung, ögon stora som tefat och entusiastiskt rumphopp visade att här fanns en villig och mycket intresserad publik. Efter lite showande, inklusive fåtöljhopp, satte sonen sig ner i fåtöljen och började berätta om hur bilarna hoppade i sängen, ramlade ner och slog sig på huvudet. Bå (blå) bila hoppa sännen lamla ajajaj ont huuuvet. Samtidigt som berättandet skedde tecknade han blå bil ramla ont huvudet. Samma historia berättades om och om igen under ungefär tio minuter, sedan lite mer fåtöljhopp och vidare in i andra lekar.

Det är en absolut fröjd att se min älskade stora lille son att berätta med sådan glädje och inlevelse, han pratar och tecknar om vartandra och jag blir mer och mer övertygad att vi gjort helt rätt som valt alla tre språken åt honom. Vi ger honom en gåva och vad han sedan väljer att göra med den gåvan är hans val. Kanske vill han inte teckna alls, kanske vill han. Kanske kommer han att teckna i vissa situationer och prata i andra. Kanske kommer det att vara pinsamt att prata engelska eller teckenspråk när kompisarna är i hans närhet. Kanske kommer det vara helt naturligt att alla kompisarna blandar språken. Hur det än blir är jag evigt tacksam att vi inte lyssnade på människor som i början uttryckte skepsis inför våra språkval, som tyckte det var väl ambitiöst att vi ville satsa på tre språk. Att vi inte lyssnade på de (få) människor som ifrågasatte nyttan av teckenspråk.

Att vi valt den väg vi tror är rätt.