Jag undrar om andra föräldrar också gillar att ha möte med hörselhabiliteringen, eller om det bara är jag som är lite egen? Två timmars trevligt samtal om hur saker och ting går, tid för att diskutera det som kanske inte känns lika bra och tid för att analysera vad som fungerar och varför det fungerar. Jag går ifrån dessa möten med vår specialpedagog och kurator med ny energi, med en känsla av att vara tillfreds, att vara stolt och nöjd med både oss som föräldrar och med Henry.
Varje termin träffar vi kurator och specialpedagog för att utvärdera den senaste målplaneringen, nuläget och hur vi ser på framtiden. Mycket fokus är på hur vi föräldrar upplever olika situationer, vad vi behöver stöd med, vad som fungerar bra. Vårt övergripande mål har hela tiden varit Henrys kommunikation, att vi önskar två, eller helst trespråkighet, för honom. Genom mycket medvetna kommunikationsstrategier från vår sida är vi på god väg med alla tre språken. Genom bra arbete från förskolans personal är vi på god väg. Genom bra arbete från Henrys specialpedagog är vi på god väg.
Det känns fint att få sitta tillsammans med folk som jobbar med hörsel och kunna tillåta oss att säga att fy fan vad vi gör ett bra jobb med Henry. Han utvecklas, hans språk utvecklas som de ska och i mångt och mycket är det vårt jobb som ligger bakom framgångarna. Det känns fint att få sitta tillsammans och diskutera vår frustration gällande förskolan och att vi känner att vi inte får gehör hos förskolechefen, att hon har taggarna utåt så fort vi försöker kommunicera med henne. Det känns fint att kunna lägga fram välutvecklade argument för varför vi vill använda våra TUFF-timmar snabbare än vad specialpedagogen tycker. Det känns fint att få sitta där och asgarva tillsammans lite då och då, att verbalisera tankar och funderingar. Det känns helt enkelt fint att dessa människor finns där för att hjälpa och stödja oss i vårt arbete med Henry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar