Henry har precis fått en ny bok,
Pino på upptäckstfärd. Han bestämde att bästa platsen i huset att läsa den på var lutandes mot bokhyllan vi har i köket så där satt vi, han och jag. Efter det att vi läst boken pratade vi lite om den och speciellt om kaninen som ligger i vagnen och sover. Jag provade att stänga av rösten och bara teckna. Kaninen är trött, kaninen sover tecknade jag. Henry teckande och pratade tillbaka att ja, kaninen sov kaninen var trött. Han tecknade och sa att jag sov och jag tecknade tillbaka att jag inte har sovit (och ja, jag fick rätt på hjälpverbet [fu]) och att jag inte var trött. Mamma trött tecknade han och sedan var den konversationen slut.
Nästa vecka är det dags för höstens teckenspråksbad, fem dagar teckenspråk på Önnestad Folkhögskola och jag längtar. Det är så skönt att få använda en del av hjärnan jag inte använder så mycket i mitt dagliga arbetsliv (är ekonom) och att få ägna en hel vecka åt språk språk språk och mer språk är underbart. Önskar bara att jag kunde stoppa in den där babelfisken i örat/ögat så att jag verkligen kunde språket. Att avläsa är omöjligt, om det inte är sovande kaniner vi pratar om.
