När Henry får välja

Idag var det dags för simskola. Förra veckan fick vi ingen tolk, eller snarare, tolken ville inte vara med i vattnet och därför tackade vi nej. Henry fixar inte både simfröken i vattnet och tolk utanför poolen.

Inför dagens simmning berättade vi för Henry att det nog skulle komma en tolk. Henry och daddy kom fram till att CI-kådisen, aka Aqua+ skulle användas. Väl framme möttes de av tolken och Henry bestämde sig för att köra utan hjälpmedel och bara använda sig av tolken.

Det känns så himla bra att han själv kan välja. Han kan välja att höra. Han kan välja att inte höra. Förutsättningen för att kunna välja heter teckenspråkstolk.

De gånger han inte får tolk måste han också välja. Ska han använda sitt Aqua+ och "höra" men inte på samma sätt han är van vid eller ska han inte höra och inte vara delaktig på samma sätt? Inte ett lätt val för en nästanfemåring.

Finns tolk blir det där valet så mycket enklare.

Tolk i vatten

Sådär.

Tolkoskulden tappad.

Det höll dock på att inte hända överhuvudtaget på grund av en liiiten planeringsmiss från min sida. Kom till jobbet igår, tittade i min kalender och tänker varför i hela friden har jag skrivit in tolkbokningen idag, det är ju inte förrän imorgon! Undrar om jag bokat fel datum eller bara skrivit fel...Samtal till tolkcentralen (TC) och jomenvisst hade jag bokat fel dag. Good one, headly! som min käre make skulle säga. Bokade om till nästa vecka istället och la även in en bokning till dagen efter. Dock med reservationen att det vore högst osannolikt om vi faktiskt fick en tolk.

Några timmar senare kom sms'et. "Tyvärr kan vi inte ebjuda en tolk till morgondagens aktivitet." Jaja, inte helt oväntat. Meddelade maken att det var han och Henry som fick tappa tolkoskulden istället för Henry och jag.

Idag strax efter lunch kom ett annat sms (åh vad jag älskar en landstingsverksamhet man kan skicka sms till!). "Vi har fått ett återbud. Önskar ni tolkning?"

Strax innan utsatt tid mötte vi tolken vid simhallen. Jag berättade att det var Henrys första gång med tolk (förutom den gången bästa tolkkusinen hängde med på babysim, det är preskriberat i Henrys medvetande) och att jag inte alls visste hur han skulle ta det. Att han får in en del ljud via CI't i CI-kådisen men att det är stor skillnad jämfört med hur han vanligtvis hör och att han nog hade haft stor glädje av att även få input via teckenspråk.

Hur gick det då? Förutom att storasyster inte var så imponerad av att jag mest tittade på Henrys simning och inte hennes gick det faktiskt över förväntan. Henry tittade mycket på tolken och han verkade gilla kombinationen av tal och teckenspråk. Tolken visste inte riktigt hur hen skulle placera sig i vattnet för att det skulle fungera bäst men Henrn verkade hänga med på vad tolken tecknade. Det kändes som att han gillade att få bekräftat genom teckenspråk vad han precis hört.

Imorgon ringer jag TC och bokar in tolk i vatten för resten av terminen.

Tolkpremiären avklarad

Jag är så galet tacksam och glad för att ha en livs levande tvättäkta teckenspråkstolk till kusin. Att samma skola som jag en gång gick på sju år senare erbjöd teckenspråk som tillval och inte bara tyska och franska som jag hade att välja mellan. Att kusinen valde teckenspråk och blev förälskad, förälskad i ett språk som jag också är på god väg att bli kär i. Att hon valde att flytta hemifrån som pytteliten gymnasieetta till en skola lång bort. Att hon valde att lägga fyra år på att utbilda sig tolk. Att hon vill vara med och ge Henry tillgång till ytterligare ett språk. Att hon bor i närheten. Den lyxen.

Lyxen i att kunna skicka iväg ett sms med en fråga. Lyxen i att se Henry ta in språket. Lyxen i att ha en privatlärare.

Idag var det dags för simning och Henrys första tolkning. Det kändes som att han definitivt var mottaglig för hela tolkgrejen. Trots att han verkar höra mig hyfsat bra i poolen lär han inte höra mycket från lite avstånd och han tittade en hel del på kusinen. Tror att han tyckte det var ganska bekvämt att ha henne i närheten (dessutom är det utmärkt utbildning för mig, lite lagom nivå på språket) och det var definivt skönt för mig att bara koncentrera mig på att inte råka dränka det lille livet.

Jag önskar verkligen att vi kunde boka tolkkusinen direkt genom tolkcentralen, det hade känts bra. Tyvärr är det tydligen inte så himla enkelt, givetvis kan man önska tolk men det finns absolut inga garantier att man får önskemålet beviljat. Dessutom ställer hela släktskapet till det, jävsituationer och dyligt. Synd är det iallafall. Det är extremt skönt för mig som väldigt ovan tolkanvändare att kunna luta mig mot henne och Henry gillar hela grejen med att få bada med människor han känner. Det hade varit lite win-win över det hela.

Bokat tolkkusin!

Till söndagens simning testar vi att för första gången använda en alldeles genuint äkta teckenspråkstolk, aka tolkkusinen. Det ska bli såååå spännande att testa och jag är verkligen väldigt väldigt glad att hon kände för att ta ett dopp i poolen tillsammans med Henry och mig. Faller det hela väl ut kommer vi nog att testa att boka genom tolkcentralen.

På något sätt känns det lite konstigt att beställa en tolk till ett såpass litet barn, liksom inte riktigt rätt. Jag vet att Henry har all rätt att få ha tolk med sig men det känns konstigt, tänk om någon som är helt och hållet är beroende av teckenspråk hade behövt tolken mer än Henry, någon som är äldre och har ett större behov. Samtidigt vet jag ju att Henrys behov är minst lika viktigt. Även om vi väljer att testa CI't i vattnet så är ljudmiljön som den är i en simhall, mycket plask skrik stim och stoj i kombination med en urusel akustisk miljö. Jag tror också det kan vara bra att Henry vänjer sig vid att ha med en tolk lite då och då även när han är liten, omställningen blir förhoppningvis mindre än om han helt plötsligt skulle behöva tolk för första gången när han är 15. Pinsamt liksom.

Babysim för stora bäbisar

Stackars Henry missade hella babysimupplevelsen när han var en liten bäbis. Simmet gick på dagtid och givetvis på den dag i veckan som storasyster inte hade dagis. Som ett typiskt andrabarn missade han det hela. Vi tänkte därför att det nu är dags för att få lite organiserad vattenvana så från och med idag och varje söndageftermiddag fram till december är det simning på schemat.

Henry hade väldigt roligt men jag kan upplysa om att det inte är helt okomplicerat att hålla icke-simkunnigt barn i 18 kg-klassen och samtidigt försöka teckna. Speciellt inte som nybörjartecknare... Väljer vi då att testa det fina aquaskyddet till CI't så att han kan försöka höra något i den kassa akustiken som är en simhall, bokar vi tolk till ett barn som ännu inte är två år fyllda eller kör vi både tolk och CI? Som en medförälder sa, vilken tillgång att både kunna få möjlighet att höra OCH titta på tolken.

Träningsläger hos tolkkusinen - aka stora fikarhelgen

Henry och storasyster har just kommit hem efter en helg hos tolkkusinen och hennes mamma, också känd som min faster. Med orden "kan inte ni gå nu?" lämnades hos släkten två lyckliga barn, inklusive packning, på lördagmorgonen. Den stora skulle minsann bada för det gör man när man bor vid havet (att vi också bor vid havet har nog inte riktigt gått fram) och den lille såg ut att ha planer på att jaga den stackars katten. "Mau mau mau" och frenetiskt tecknande KATT när han fick syn på henne.

Efter en kopp kaffe, vilket enligt Henry tecknas som att veva runt på en extremt stor kaffekvarn, och lite kex, vilket enligt mig borde tecknas KAKA istället för K-E-X (alla ord som bokstaveras borde förbjudas, min hjärna och min högerhand är oftast inte alls överens när det kommer till bokstavering. Gravt oense skulle jag vilja säga.), sa vi hejdå och åkte iväg. Vink, vink, hej, hej och så var det inte mer än det.

Igår hämtades två nöjda, glada och kakstinna barn som inte bara hunnit med bad i havet (fast det hade varit attans kallt enligt storayster. Lillebror fick stanna hemma och sova.) utan även snäckplockning, fikande, tårtätning hos gammelfarmor, tv-tittande, bokläsande och allmän lek.

Vilken ynnest det är att ha en teckenspråkig person i vår närhet!! Henry är som en svamp, han bara suger upp tecken efter tecken och släpper inte kusinen med blicken. Han tecknar och pratar, pratar och tecknar och det märks verkligen vilken glädje han upplever i att kunna kommunicera. När vi kom dit för att hämta barnen satt alla fyra i uterummet och pratade om snäckor (och fikade förstås), kusinen tecknade och Henry tecknade. Verkligen fantastiskt att se!

Under bilturen hem konstaterade maken och jag att det får blir träningsläger hos kusinen lite då och då, både för barnen och oss. Hon har i och för sig inte informerats om detta så jag gör det nu istället. Det är ok va kusinen? Kram på dig!

Språknördarna konfererar

Kusinen, aka teckenspråkstolken, har flyttat söderöver. Idag hade hon ett tolkuppdrag i närheten, och därför passade hon på att sova över hemma hos oss igår. Hela kvällen satt vi vid middagsbordet, drack lite vin och pratade om teckenspråk och tolkning. Pinsamma anekdoter (tystnadsplikt råder så givetvis ingen info om vem eller var dessa personer fanns) om bildtelefonitolkning mellan två nakna personer, om hen som ringde och sjukanmälde sig, helt naken. Och ja, bildtelefoni igen. Chefen såg ju inget med den stackars tolken som satt där och jobbade fick väl se saker hen inte ville se....

Vi passade också på att nörda ner oss totalt i en teckenspråksapp; Jämförde olika tecken för samma ord. Skrattade gott åt tecknet för Eslöv (tråkig) och ännu mer åt Ystad (vodka) och Höllviken (typ näsan i vädret, mallig) och funderade över varför Australien är tecknat som något man plockar upp och sedan kastar bort. Tänk vad roligt man kan ha med ett lexikon (säger hon som gärna sitter och läser ordböcker och atlas)

Ordinarie styrelseledarmot

Under året som gått sedan Henrys diagnos har vi gått med i två hörselorganisationer; HRF (Hörselskadades riksförbund) och DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn). HRF ger ut en medlemstidning som heter Auris och som är ganska intressant. Reportage, ny forskning, insändare. Ja, det vanliga.

DHB är en organisation av och för familjer och de ordnar en hel del aktiviteter. Vi har inte varit med på några av aktiviteterna tidigare med idag var det dags för årsmöte för DHB Södra på Tropikariet i Helsingborg, för att maken skulle få en badrumsrenoveringspaus passade vi på och åkte vi dit. DHB hade fixat en guidad tur och vi fick klappa en krokodilunge, hålla en orm och ha lemurer sittande på våra axlar. Henry ÄLSKADE hela upplevelsen, från att titta på alla som tecknade med varandra till att ansiktskela med en tvättäkta lemur. Vid ett tillfälle såg jag honom bli helt fast framför en av tolkarna som var med, han bara tittade och tittade och tittade.

Efter rundturen var det dags för årsmötet, vilket hastigt och lustigt slutade med att jag blev invald i styrelsen. Hur det nu gick till... En av de ordinarie ledarmöterna skulle avgå och en av föräldrarna som är med i samma facebookgrupp föreslog mig. Oj då! Styrelsen träffas 6-8 gånger per år och det finns alltid en tolk med eftersom två av styrelsemedlemarna är döva. Har inte riktigt vant mig att prata via tolk men det ger sig nog efter ett tag. Idealet hade ju varit om vi inte behövde tolkar men dithän är det långt. Jag lyckade iallafall förstå när pappan från facebookgruppen undrade om det var jag som var Emma, och jag lyckade förstå när han presenterade sig och sina barn. Alltid något.