Träningsläger hos tolkkusinen - aka stora fikarhelgen

Henry och storasyster har just kommit hem efter en helg hos tolkkusinen och hennes mamma, också känd som min faster. Med orden "kan inte ni gå nu?" lämnades hos släkten två lyckliga barn, inklusive packning, på lördagmorgonen. Den stora skulle minsann bada för det gör man när man bor vid havet (att vi också bor vid havet har nog inte riktigt gått fram) och den lille såg ut att ha planer på att jaga den stackars katten. "Mau mau mau" och frenetiskt tecknande KATT när han fick syn på henne.

Efter en kopp kaffe, vilket enligt Henry tecknas som att veva runt på en extremt stor kaffekvarn, och lite kex, vilket enligt mig borde tecknas KAKA istället för K-E-X (alla ord som bokstaveras borde förbjudas, min hjärna och min högerhand är oftast inte alls överens när det kommer till bokstavering. Gravt oense skulle jag vilja säga.), sa vi hejdå och åkte iväg. Vink, vink, hej, hej och så var det inte mer än det.

Igår hämtades två nöjda, glada och kakstinna barn som inte bara hunnit med bad i havet (fast det hade varit attans kallt enligt storayster. Lillebror fick stanna hemma och sova.) utan även snäckplockning, fikande, tårtätning hos gammelfarmor, tv-tittande, bokläsande och allmän lek.

Vilken ynnest det är att ha en teckenspråkig person i vår närhet!! Henry är som en svamp, han bara suger upp tecken efter tecken och släpper inte kusinen med blicken. Han tecknar och pratar, pratar och tecknar och det märks verkligen vilken glädje han upplever i att kunna kommunicera. När vi kom dit för att hämta barnen satt alla fyra i uterummet och pratade om snäckor (och fikade förstås), kusinen tecknade och Henry tecknade. Verkligen fantastiskt att se!

Under bilturen hem konstaterade maken och jag att det får blir träningsläger hos kusinen lite då och då, både för barnen och oss. Hon har i och för sig inte informerats om detta så jag gör det nu istället. Det är ok va kusinen? Kram på dig!