Grillkväll med storasysters förskola uppe på översköna Kullaberg i afton. Alla barnen hade övat in lite sånger som de framförde, hellre än bra kanske, men med stor inlevelse. Henry stod och höll daddy i handen, diggade lite och stolpade till sist fram till barngruppen och ställde sig i mitten. Diggade lite till, slog takten på en välplacerad gårdslampa och stirrade sedan stint på mig när barnen sjöng Bä bä vita lamm och jag tecknade sången. I princip hela sången höll han fokus på tecknandet.
På väg hem i bilen, efter det att jag sagt "nu kör vi ner för backen", hörde vi från baksätet; ba-cka, ba-cka, ba-cka, ba-cka, ba-cka. Det är så otroligt roligt att höra honom leka med ljud, det verkar som att han verkligen älskar att höra, älskar ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar