En del av mig

Kanske är det för att jag numera befinner mig i ett delvis annat land än tidigare som jag lagt märke till att hörselskadade och dövas situation verkar lyftas fram i media lite mer än tidigare. Eller kanske är det faktiskt så att ämnet fått större plats i TV-tablån. I vilket fall som helst tycker jag det är positivt. Ju mer inblick vi får i andra människors liv desto större förståelse kan vi få. Ju mer vi kan om någon annan desto bättre kan våra möten bli. Ju mer jag kan lära mig om hur det kan vara att leva med en hörselskada desto bättre hoppas jag att jag kan bemöta Henrys behov i framtiden. Ju mer jag kan desto bättre förutsättningar hoppas jag kunna ge Henry.

Bild lånad från ur.se

STV 2 visar just nu serien En del av mig som handar om fem unga människor som öppenhjärtligt berättar om sina liv, om diskriminering, mobbing och utanförskap men också om gemenskap, framtidstro och glädje. Se den!



Jag märker att jag inte kan få nog av andra människors tankar om, och upplevelser kring, sin hörselnedsättning/dövhet. Hur de känner inför sin uppväxt, hur deras föräldrar hanterade det hela (eller inte), hur det fungerade i skolan med kompisar och undervisning. Vad som funkade och vad som inte funkade. De böcker och de TV-program jag lyckats hitta och som berör just unga människors tankar om sig själva har haft några år på nacken så det känns bra med ett nyare perspektiv. Det jag är rädd för är att exakt samma tankar om samhällets stöd eller icke-stöd kommer att lyftas fram. Att nya generationer tvingas kämpa mot samma problem, samma utanförskap, samma skit.