Jag är så galet tacksam och glad för att ha en livs levande tvättäkta teckenspråkstolk till kusin. Att samma skola som jag en gång gick på sju år senare erbjöd teckenspråk som tillval och inte bara tyska och franska som jag hade att välja mellan. Att kusinen valde teckenspråk och blev förälskad, förälskad i ett språk som jag också är på god väg att bli kär i. Att hon valde att flytta hemifrån som pytteliten gymnasieetta till en skola lång bort. Att hon valde att lägga fyra år på att utbilda sig tolk. Att hon vill vara med och ge Henry tillgång till ytterligare ett språk. Att hon bor i närheten. Den lyxen.
Lyxen i att kunna skicka iväg ett sms med en fråga. Lyxen i att se Henry ta in språket. Lyxen i att ha en privatlärare.
Idag var det dags för simning och Henrys första tolkning. Det kändes som att han definitivt var mottaglig för hela tolkgrejen. Trots att han verkar höra mig hyfsat bra i poolen lär han inte höra mycket från lite avstånd och han tittade en hel del på kusinen. Tror att han tyckte det var ganska bekvämt att ha henne i närheten (dessutom är det utmärkt utbildning för mig, lite lagom nivå på språket) och det var definivt skönt för mig att bara koncentrera mig på att inte råka dränka det lille livet.
Jag önskar verkligen att vi kunde boka tolkkusinen direkt genom tolkcentralen, det hade känts bra. Tyvärr är det tydligen inte så himla enkelt, givetvis kan man önska tolk men det finns absolut inga garantier att man får önskemålet beviljat. Dessutom ställer hela släktskapet till det, jävsituationer och dyligt. Synd är det iallafall. Det är extremt skönt för mig som väldigt ovan tolkanvändare att kunna luta mig mot henne och Henry gillar hela grejen med att få bada med människor han känner. Det hade varit lite win-win över det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar