Våffel och smörgåsälskaren Henry nästanratade gårdagens intag av både våfflor och smörgås. Efter tuppluren mitt på dagen skulle den lille äta en smörgås, han tog en tugga och började gnöla lite. Aow ont sa han. Ont i tanden klagades det och så pekade han på käken långt upp mot örat. Jaha, tänkte jag, ska vi råka ut för familjens första öroninflammation kanske? Scheisse! (ja vi är extremt lyckligt lottade, inte en endaste liten öroninflammation hos någon av barnen...ännu)
Öroninflammation och CI är inte alltid en bra kombination eftersom komplikationer är vanligare, därför ska barn med CI som får öroninflammation alltid ha antibiotika. Jag har förstått att det kan vara lite svårt att få en läkare på vårdcentralen att skriva ut lite schyssta droger så en får nog vara "lite övertydlig" skulle jag kunna tänka mig.
Iallafall, ätandet under protest fortsatte långsamt långsamt tills jag till slut stack in ett finger i munnen på det lille livet och kände en styck kindtand på väg ut genom tandköttet. Fasiken, han hade ju ont i tanden... Jag blir så djupt imponerad av min lille skits förmåga att med ord berätta att han hade ont i en tand. Han sa verkligen ont i tanden och pekade tydligt på var han hade ont. Och lättad blev jag, ingen öroninflammation den här gången heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar