Idag har maken, Henry och jag träffat Henrys specialpedagog igen och det kändes fantastiskt bra. Hon är väldigt rak och tydlig vilket jag uppskattar, har hon inga svar så tar hon reda på informationen vi efterfrågar, och hon är genuint intresserad av barnen hon jobbar med.
Vi, eller rättare sagt hon, pratade mest om olika sätt att kommunicera med Henry för att få igång hans joller. Än så länge kommer det mest långa haranger av aaaaaaa och ibland äääää, men inte så mycket mer. Genom att vara övertydlig, att använda hela röstregistret och upprepa, upprepa och åter igen upprepa kommer vi att kunna lära Henry att tolka det han hör. Genom att lära honom detektera ljuden, att lokalisera, identifiera och imitera ljuden kommer han så småningom att kunna förstå och tolka dessa ljud till ord.Vi får väl stå ut med att vår omgivning kanske tycker att vi upprepar oss in absurdum men då får det väl vara så.
Efter sommarens semestrar kommer vi att sätta igång med AVT, auditory verbal therapy, vilket är en arbetsintensiv typ av habilitering där vi som föräldrar tillsammans med specialpedagogen och Henry träffas en gång i veckan under cirka ett år och där vi hjälper Henry att utveckla sitt språk genom att lära honom att lyssna optimalt med den hörsel han har.
Specialpedagogen kommer även att prata med Henrys medicinska team med överläkaren i spetsen då varken hon eller vi är särskillt imponerade av att hans hörapparater ännu inte justeras. Ju längre tid som går utan så optimal hörsel som möjligt destå sämre blir hans språkutveckling. Han är redan sju månader och varje dag utan så god amplifiering som möjligt är en förlorad dag vad gäller språkutveckling. Skulle det sedan visa sig att hörapparaterna inte hjälper honom tillräckligt är det läge för en CI-utredning vilket i sig tar tid (CI - Cochleaimplantat) och således än mer förlorad tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar