Dagen H som i hörapparater

Idag fick Henry sina allra första hörapparater och dagen blev både väldigt jobbig men samtidigt positiv. Jag var, som alltid, nervös på väg in till sjukhuset men det släppte när vi väl kom dit. Kanske försvinner denna nervositet med tiden, vem vet.

Efter lite prat fick han på den vänstra apparaten och gjorde stora ögon, läppen darrade lite och han såg lite rädd ut. När högran startades blev han livrädd och bara skrek. Har aldrig hört något liknande och det var nog det värsta jag varit med om. Min lilla bebis var räddare än räddast och jag bara satt där och grät. Inte på grund av hörapparaterna men av hans panik. Allt jag ville göra var att slita dem av honom och ta honom därifrån. En oerhört stark känsla.

Efter en volymsänkning fick han på dem igen med liknande reaktion men som gick över efter ett litet tag. Till slut somnade han helt utmattad...

Väl hemma garvade han järnet när han för första gången hörde sin skalla. Helt fantastiskt att bevittna. Fick gråta en skvätt till!