Vår vana trogen körde vi frukost på McDonalds. Vi vill att Henry ska koppla besöken i Lund till något lite speciellt och då passar pannkaksfrukost alldeles ypperligt. Jag kommer ihåg hur speciellt jag tyckte det var när mamma och jag gick på café efter besök hos ögonläkaren på sjukhuset i Halmstad och jag hoppas att Henry ska känna något liknande. Han kände definitivt igen sig och blev mycket nöjd när han fick sina pannkakor utan sylt.
Till Henrys stora förtret hann vi bara precis in i väntrummet när audionomgunilla kom och mötte oss. Henry hade hoppats på lite lektid men så blev det inte utan vi gick direkt in och gjorde ett audiogram, den här gången med endast CI't. Utan hjälpmedel ligger Henry på ett medelvärde runt 80dB och idag
Efter hörseltestet var det dags att träffa logopedjonas vilket inte alls var populärt. Tårar delux! Efter ett litet tag tinade han upp men körde mest sitt eget räjs. Trots att Henry inte var direkt samarbetsvillig lyckades han skrapa ihop tillräckligt mycket ordförståelse för att ligga i mitten av sin åldersgrupp, en mitt som är baserad på normalhörande barn. Det är glädjande att se hur allt arbete vi lägger ner ger resultat. Att han sen valde att inte visa hur mycket han faktiskt kan gör inte så mycket.
Sist på programmet var besök hos ingenjöranders och enligt Henry dagens höjdpunkt. Att sitta vid ett bord och leka med en hel låda bilar tillsammans med audionomgunilla medan vi andra pratade om tråkiga saker och satte fast snören i CI't var definitivt en hit. Han var inte helt okej med att lämna alla dessa underbara bilar när vi skulle hem. Inte helt okej alls.
Nästa lundabesök blir i augusti någon gång och då får vi se hur CI och hörapparat överlevt sommaren; vatten och sand är inte jättebra kompisar med hörselteknik.
Jag ramlade in i din blogg "av en slump" och såg att din son har nedsatt hörsel. Jag har varit hörselskadad sedan jag var liten, fick hörapparater när jag var fyra så "ämnet" är intressant för mig även om jag tycker att det är tråkigt att din son ska ha det funktionshindret.
SvaraRaderaNär jag fick barn för några år sedan så var han så sen med talet och eftersom han, genom mig, låg i en riskgrupp så gjordes en utredning. Allting visade lyckligtvis att det är okej, det hoppas vi att det varar såklart.
Jag ville egentligen bara tipsa om en bok. Din son är ju inte så gammal men jag tycker ändå att det kan vara bra att veta att den finns, ja kanske vet du det redan?:) Författaren berättade om sin bok på bokmässan ett år och jag var där och lyssnade. Hon är själv förälder till ett -numera vuxet- barn med hörselnedsättning och hon ger i boken handfasta råd till lärare och andra hur man kan tänka i klassrum och vid bemötande. Önskar att den boken fanns när jag växte upp!:)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9529982615
Lite om författaren själv:
http://www.studiolindberg.fi/forfattarteamet2.html
Jag hoppas det är bättre nu men när jag växte upp så kändes det ofta som om det skulle vara synd om mig,lite den attityden hade folk. Men jag har både rest och bott utomlands, jag har pluggat på högskolan etc så livet har ändå fixat sig på nåt vis- såklart:)
Önskar er allt gott! //Tanja
Vad kul att du hittat hit och tack för att du tog dig tiden att skriva lite, det uppskattas verkligen! Det är också skönt att få respons från personer som faktiskt vet hur det är att leva med nedsatt hörsel, jag kan ju bara göra det som jag tror är det bästa för Henry men jag kommer aldrig riktigt kunna förstå hur det är att inte höra.
RaderaJa, vi kommer att aktivt jobba för att det inte ska vara "synd om" Henry, att han är som alla andra barn fast med lite annorlunda förutsättningar.
Läste boken förra sommaren och tyckte att det var riktigt bra, har en känsla av att jag kommer att komma tillbaka till boken då och då, och läsa om då jag känner att det behövs.
//Emma