Henry pratar mer och mer och munnen går större delen av hans vakna tid. Just nu sitter han på golvet med en bil som tydligen inte fungerar som den ska eftersom han säger oohooh, lyfter upp den och kollar underredet, säger oohooh igen och lämnar den havererade bilen och vandrar vidare med sin gåvagn.
Det är så underbart att lyssna på honom, han säger långa haranger av olika ljudkombinationer och han använder en modulerad röst, där han använder olika nyanser och tonfall. Han använder ofta ett tecken och förstärker tecknet med ett "ord" eller ljud. Antal stavelser är ofta på plats och i vissa fall kan man utskilja det faktiska ordet; buss blir "buu" och banan blir "ba-a"
Jag tänker faktiskt inte så mycket på hur hans tal kommer att bli när han blir större, utan jag gläds i nuet av de framsteg han gör. Lika lite som jag oroar mig över hur storasysters talfel (vi går just nu hos logoped och har fått hemläxor) kommer att korrigeras i framtiden, lika lite oroar jag mig över Henrys talutveckling. Utvecklar han olika talfel hoppas jag att han är stark nog i sig själv att inte skämmas, att kunna stå emot dumma eller elaka kommentarer, att inte brytas ned av mobbarna, att helt enkelt orka vara Henry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar