Vårbidrag

Aldrig tidigare har jag upplevt att Försäkringskassan varit svår eller jobbig att ha att göra med. Jag har numera reviderat den upplevelsen och jag är rädd för att vi bara är i början av alla roligheter som väntar oss.

När man får ett barn med funktionshinder har man rätt att få vårdbidrag, ett bidrag som bland annat ska kompensera, iallafall lite, för allt extra arbete det innebär att ha ett barn med ett funktionshinder. Per automatik verkar Försäkringskassan numera avslå ansökan om detta bidrag, speciellt om barnet är litet. Motiveringen, som är extremt tvetydig, låter i princip så att ja, ditt barn har ett funktionshinder som medför ett visst ökat vårdbehov jämfört med andra barn men nej, du får inget bidrag eftersom små barn kräver mycket tillsyn och vård.

Med min normalhörande dotter behövde jag inte åka i skytteltrafik till sjukhuset för diverse kontroller och tester, jag behövde inte lägga timmar och timmar och timmar på att sätta mig in i hur hennes hörsel fungerar och hur det kommer att påverka hennes liv. Jag behövde inte passa henne minutiöst så att hon inte stoppade in små saker i munnen eftersom jag kunde rensa hennes närmiljö på sådana saker. När Henry får sina happar kommer han att kräva konstant tillsyn, en hörapparat är liten och passar finfint i en bebis mun. Jag behövde inte lära mig teckenspråk (vilket jag ser fram emot) för att säkra hennes kommunikation, och jag behövde inte lägga massor av tid på att se till att hennes förskola ger henne det hon har rätt enligt skollagen.

Behöver jag säga att jag kommer att överklaga beslutet?