Så var det dags. Nytt hörseltest och nya fjärilar i magen, trots att jag innerst inne visste hur det skulle gå. Efter fyra påklistrade och fasttejpade elektroder på panna, kind och bakom öronen, samt fasttejpade prober i öronen var unge herrn inte särskilt samarbetsvillig. Skrek som en stucken gris och tyckte att det hela var helt onödigt. Fick muta honom på det enda sätt man kan muta en liten bebis, och efter ett tag somnade han och sov gott under hela det långa testet.
Efter testet träffade vi både vår läkare och audionom, som båda charmades av den lille solstrålen som satt i mitt knä och skrattade. Läkaren konstaterade att testet visade samma utfall som förra testet, och pratade sedan om eventuell orsak till hörselnedsättningen. Möjligtvis beror det på ett virus som kallas CMV (cytomegalovirus) och som orsakar en mycket vanlig infektion som de flesta vuxna har haft utan att ens märka det. Viruset kan tydligen ibland orsaka hörselskador men ännu kan det inte konstateras att Henrys skada definitivt beror på CMV.
Efter läkarsamtalet tog audionomen över de praktiska delarna av besöket. Gjutning av insatserna till Henrys hörapparater gjordes samtidigt som jag satt med en ask hörapparater i olika färger. En lätt bisarr och surrealistisk känsla infann sig när jag satt där med min son i knät och valde färg på de hjälpmedel som kommer att följa honom för resten av hans liv.
Nu återstår bara en kort tid innan Henry kommer att bli "den där pojken/killen/mannen som hör dåligt" vilket känns ganska jobbigt. När han väl får sina hörapparater, som kommer att hjälpa honom, kommer han samtidigt av omvärlden att stämplas som funktionshindrad. Känns inget vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar