Utredning

Ett par dagar efter vårt samtal med läkare och audionom damp det i vår brevlåda ner en hel drös remissbekräftelser till massor av olika specialister. En massa blå kuvert adresserat "Till målsman för Henry" som ett led i att försöka få fram en orsak till Henrys hörselskada.

Henry har en sensorineural hörselskada vilket kort innebär att hörselhåren i Henrys inneröra inte kan omvandla ljudvågor till signaler som sedan tolkas av hörselnerven. Skadan kan bero på bland annat ärftlighet eller diverse virus och det kan därför vara bra att veta varför han fått sin hörselskada.

För att utesluta dålig hörsel hos resten av familjen gjorde min man och jag en tonaudiometri som visade på väldigt bra hörsel hos oss båda. Vi fick sitta i ett ljudisolerat rum med hörlörar över öronen samt en svarsknapp i handen. Vid varje ljud som hörs trycker man på knappen och hoppas att det är ett ljud man hör och inte bara fantiserat ihop! Att befinna sig i ett ljudisolerat rum är en säregen upplevelse där det enda som går att höra är de egna tankarna...

Zoë, nästan tre år, fick göra ett lekaudiogram. Varje gång hon hörde en ton fick hon lägga en kloss i en låda vilket var en rolig lek i ungefär fem minuter. Lite lättad konstaterade audionomen att den halvvilda flickan hörde bra.

Ett par veckor senare fick Henry träffa en barnläkare på Barn och ungdomsmedicinska avdelningen som charmades totalt av den lille solstrålen, och som kunde konstatera att han är precis som ett friskt barn ska vara. Inga syndrom med andra ord vilket var skönt att veta. Hörselskador kan vara symptom på diverse olika syndrom men det behöver vi nog inte fundera mer över. Efter ett vilo-ekg, och blodprov på både Henry och mig skickades vi hem tillsammans med två provrör som skulle fyllas med urin. Har du någonsin försökt ta ett urinprov på en fyramånaders bebis? Jag har.

Vi har också hunnit träffa vår kurator på Hörselenheten, fått tid för att hälsa på hos logopeden samt fått tid för ytterligare ett hörseltest om ett par veckor. Många resor blir det!