Vi packar och förbereder oss inför fem dagar på Önnestads Folkhögskola. Ser inte fram emot salt mat och obekväma sängar men däremot massor av teckenspråk och gemenskap. Gemenskap med människor vi känner och människor vi inte känner men där vi alla har en sak gemensamt; våra barns behov av teckenspråk och vår önskan att kunna ge dem valmöjligheten att välja språk utifrån situation.
Jag är helt överväldigad av den respons jag fått från mitt förra blogginlägg och jag förundras återigen av sociala medier och hur tankar och åsikter sprids. Häftigt, glädjande och lite läskigt.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar