Maken och jag har under en längre tid funderat på hur Henrys hörsel faktiskt funderar. Han har inte velat ha sin hörapparat på ett tag, audionomen säger att det inte är så mycket att fundera över just nu eftersom han gärna har sitt CI på och det verkar räcka bra för honom. Nej öpappawat säger han och skakar på huvudet. Säger han nej till hörapparaten för att den är obehaglig? Säger han nej för att volymen är för hög? Säger han nej för att den är för lågt inställd och inte hjälper honom eller säger han nej för att det är kul att säga nej? Jag längtar till den dag då han själv kan berätta för oss hur han upplever sina hjälpmedel och om de fungerar som de ska eller inte.
Henry pratar väldigt mycket, han upprepar det vi säger och visar oss genom uttal av ord att han hör vad vi säger. Han hör från avstånd, han hör utan hjälpmedel inom ett visst avstånd och genast kommer tvivlet fram. Kan han verkligen höra så bra med sina hjälpmedel? Kan han verkligen sitta vid middagsbordet utan hjälpmedel och höra vad vi säger? Tänk om läkarna haft fel? Tänk om Henry hör bättre än vad alla trott? Tänk om testerna visat fel? Tänk om vi valt att ge honom ett CI när han inte behöver det? Tänk om vi har förstört den naturliga hörsel han hade på CI-örat? Tänk om tänk om tänk om.
Igår var hela familjen inklusive morföräldrar samlade i köket, fläkten gick och det var prat runtomkring. Någon sa något till Henry och vi såg på honom att han inte riktigt hängde med. Maken och jag utbytte blickar och båda visste exakt vad den andra tänkte. -Åh tack gode gud, han hör inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar