TUFF - sista dagen

Jag är definitivt inte riktigt redo att åka hem och behöva fokusera på det vanliga livet igen. Att befinna sig här, på en plats där alla har liknande upplevelser och erfarenheter, där önskan att kunna kommunicera med sina barn på mer än ett sätt är gemensam, är skönt. Det är skönt att vara tillsammans med människor som förstår och kan relatera till samma saker. Trots att vi alla befinner oss i olika faser av livet har vi mycket gemensamt och det är skönt att få träffas, umgås och byta erfarenheter.

Vi har nu använt två av våra tio tuff-veckor och jag börjar redan mentalt stressa lite över att våra timmar snart är slut. 240 timmar är ALLDELES för lite för att kunna lära ett helt nytt språk, hur ska jag kunna lära mig tillräckligt för att "säkra vardagskommunikationen" på bara 10 veckor? Visst har jag hyfsat lätt för språk men att lära så mycket på så kort tid känns som en omöjlighet.

Tydligen är det väldigt få föräldrar som utnyttjar alla sina timmar och det är tal om att timmarna ska reduceras. Jag hoppas verkligen att det inte blir så, att de som faktiskt vill lära har möjligheten att göra så. Vi har valt att lära oss teckenspråk och därför vill vi verkligen få möjlighet att kunna lära oss. Många föräldrar väljer bort teckenspråk, av olika anledningar, men vi har valt en väg där vi vill kunna prata OCH teckna med vår son.

Jag hoppas innerligt att vi kommer att få chansen att göra så.