Nappletande

Vi har just kommit hem från ett besök inklusive övernattning hos goda vänner. Logistiken gjorde så att jag sov med barnen i ett rum och maken på soffan i vardagsrummet. Jag har inte delat sovrum med Henry sedan han var ungefär sju månader så jag visste inte alls hur mycket han är vaken under en natt. Det skulle visa sig inte vara många vakna ögonblick och var det många var de iallafall tysta. Ett ögonblick var inte tyst och just det ögonblicket gjorde mig så glad.

Klockan hade precis blivit fyra på morgonen när jag vaknade av ett "va ä nappa? va ä nappa?", sedan lite stök i sängen och ett mycket nöjt "dä ä nappa!" och sedan några grymtanden följt av tystnad.