Pinde

-Mammmmmmaa! säger han lite lätt uppspelt och pekar på den gigantiska spindeln som är på eftermiddagspromenad i köket. Däääää!

Jag berättar för honom att det är en spindel. Jag upprepar det nya ordet ett par gånger och tecknar sedan SPINDEL.

-Pinde säger han och kryper med fingrarna i luften. Dääää.

Nästan exakt ett dygn senare befinner vi oss på samma plats i köket. Henry övar på att nästanspringa runt köksön. Runt runt runt runt. Helt plötsligt stannar han till. Han letar lite, tittar på mig, tecknar spindel och säger pinde? Ja, var är spindeln? säger jag och tecknar samtidigt. Däää säger han och pekar mot hörnet där han såg den dagen innan. Näää fortsätter han och tittar på mig. Näää pinde. Nej, spindeln är verkligen borta. Min halvdöva unge tecknar och pratar om vartannat och jag är stolt. Älskade underbare Henry!