Henry har varit ganska tyst nästan hela sommaren, han har inte lekt med nya ljud på väldigt länge vilket alltid oroar mig lite smått. Det är svårt att höra andra bäbisar "prata" med massor av olika nyanser i jollret när min lille sötis mest bara är tyst, säger aaaaaa eller kör sitt Darth Vader-väs. Det är svårt att höra hur andra bäbisar svarar och härmar sina föräldrar. Jag vet att man inte ska jämföra barn, alla barn är olika. Men, jag tror att det är oundvikligt. Vi jämför, så är det bara.
Så kom då äntligen ett nytt ljud, ett litet ga följt av ett litet ma. Det blev inte mycket mer än så men det kom något! Och glädjen, både hos mig och hos honom. Enorm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar