Jag - en lagom bra förälder

Mannen och jag har spenderat eftermiddagen på Hörselenheten i Lund idag, tillsammans med en drös andra föräldrar som har barn med olika typer av hörselnedsättningar. Allt från barn som är ensidigt döva, till barn med CI och barn med hörapparater. Utbildningtillfällena är tre (ogillar termen workshop så kallar det utbildning istället) och idag var då första tillfället. Efter en kort presentation - Hej, jag heter Emma och har en son med en grav hörselskada - delades vi in i olika grupper beroende på vilken typ av hörselnedsättning våra barn har. Massiv tystnad till att börja med, sedan prata prata prata prata, fråga fråga fråga. Fika. Prata prata prata, fråga fråga fråga. Hur resonerade ni? Hur gör ni? Hur har det gått? Hur har det känts? Hur upplevde ni det? Massor av frågor. Det känns skönt att träffa andra som befinner sig i en liknande situation trots att vi alla har olika erfarenheter och upplevelser. Att träffa andra som förstår var det innebär. Att inte behöva förklara.
 
Maken var grymt skeptisk innan dagens aktiviteter men gick glädjande nog därifrån med kommentaren "that wasn't too bad", ett ganska gott betyg skulle jag vilja säga.