TUFF dag 2

Det är fantastiskt att se hur barnen finner sig tillrätta med de andra barnen här i Önnestad. De leker, springer, skuttar och skriker; döva, hörselskadade och hörande om vartannat. De tecknar pratar gestikulerar kommunicerar och har fantastiskt roligt tillsammans. Henry tecknar "maten golvet borta mer mat smörgås" när han "råkar" tappa sin pizza på golvet och vill ha knäckebröd istället. Vi föräldrar pratar hörsel hjälpmedel dumma försäkringsbolag försäkringskassa, jag träffar barn med hörapparat och CI och fattar äntligen att de också kan prata på riktigt och blir samtidigt än mer stärkt i min åsikt att teckenspråket föder talspråk och vice versa. Jag träffar vuxna hörselskadade som inte är i övre pensionsåldern för första gången. Jag lär mig att jag är ganska bra på avsläsning och bokstavering men inte lika bra på att teckna själv. Jag lär mig att jag vågar kommunicera utan att egentligen kunna särskilt mycket. Jag tycker att vissa tecken är vansinnigt humoristiska och andra vackert mjuka.

Jag inser att jag nog är lite förälskad i teckenspråk och vill bara lära lära lära.

förlåt

Eslöv = tråkigt