Ju mer jag tänker på det och ju längre tid det går desto mer tveksam blir jag till ett eventuellt andra CI. Jag har tänkt mycket, och jag har tänkt länge. VI har tänkt mycket och länge och är båda överens; det känns inte okej att operera även Henrys andra öra. I början av hela den här processen resonerade vi båda två att säger läkaren och övriga professionella inom CI-teamet att han behöver ett CI till så är det väl så. Nu, med lite perspektiv på det hela, och jag säger lite, vi är fortfarande extrema nybörjare vad gäller CI, känns det annorlunda. Vi är inte övertygade att Henry hör så dåligt som alla tester visar, visst hör han dåligt - det går inte alls att förneka, men till den dag han själv kan säga (eller genom tillförlitliga hörseltester) att han vill ha ett CI till för att han inte hör ordentligt skulle vi nog vilja avvakta.
Ett CI är en väldigt definitiv åtgärd och en åtgärd man ska vara säker på att man vill genomföra, genom att operera in implantatet fördärvar vi den naturliga hörseln som Henry har kvar och det är en riktigt stor sak. Har vi verkligen rätt att ta beslutet att göra vår son döv? Hade han redan från början varit helt döv, kanske bara med små hörselrester, eller vi tydligt kunnat se att han verkligen inte hör hade beslutet inte alls varit lika svårt. Jag har absolut inga problem med att Henry så småningom kanske kommer att identifiera sig som döv men JAG vill inte göra honom döv, JAG vill inte ta beslutet att göra min son döv. Det händer så otroligt mycket inom hörselforskningen och många framsteg kommer att göras inom Henrys livstid, kanske finns det redan om några år helt andra tekniska möjligheter än idag. Om det därför inte är absolut nödvändigt med ett andra CI så vill vi vänta.
Gör vi rätt?
Så länge ni känner i maggropen att ni gör rätt, eller åtminstone inte helt fel, tycker jag att ni agerar klokt. Samtidigt skulle jag ta ett rejält snack med läkarna. Huvudsaken måste väl vara att ha alla argumenten för ert beslut den dag Henry frågar. Tänker jag.
SvaraRaderaOj Emma inget latt beslut att ta, men jag maste saga att jag forstar varfor ni tvekar eller tar er en extra funderare. Sa lange ni tar ett beslut som ni kanner ar ert beslut och inte ett beslut tagit av nagon annan oavsett om det ar lakare, familj eller vanner sa blir det det ratta beslutet!! Vad som an hander i framtiden sa vill ni kunna titta tillbaka och saga att det var ert valt, ni gjorde det ni tyckte var bast for er son. Alltid lattare att forklara varfor ni valde som ni gjorde om det var vad som kanndes ratt for er och inte vad andra tyckte. Ingen kanner er son som ni gor och jag ar saker pa att ni gor vad som ar bast for lille Henry. Kram till er alla
SvaraRadera