I fredags lyckades vi med konststycket att inte packa med extra batterier till hörapparaterna. Givetvis dog båda batterierna framåt eftermiddagen och givetvis var vi inte hemma. Henry, som är gravt hörselskadad och verkligen inte hör mycket utan sina hörapparater, fick ha en tyst eftermiddag. Säkert ganska skönt för honom, det verkade iallafall inte störa honom nämnvärt. Ljudnivån var ganska hög och det hade nog varit tufft för honom med hörapparaterna på.
 |
| mer |
Iallafall, vid middagstid introducerade Henry ett tredje tecken till sin
vokabulär. Efter lampa och välling kom så tecknet "mer". Fyra vuxna vid
matbordet bevittnade det hela och det var definitivt ett tecken, inte
bara allmänt viftande. Henry är i och för sig ganska bra på allmänt
viftande men här såg vi ett exempel på ett riktigt ord. Hur häftigt som
helst!
Blir helt gråtig av det här. Måste vara så himla himla häftigt att se sitt barn lära sig teckna. Och prata. /Hon var son inte har sagt sitt första ord ännu. Vad hon vet.
SvaraRaderaDet är nästintill obeskrivligt att se sin lillbäbis kommunicera med annat än skrik, att se honom medvetet visa vad han vill. Ascoolt!
Radera