Inslaget kan höras här, cirka 2 timmar och 34 minuter in i programmet, och transkription följer nedan (inte helt korrekt men i det stora hela okej)
Cirka 2:34 in i programmet.
Programledare: Nu är det hög tid att faktiskt
rikta blickarna mot Önnestad för där finns Önnestads Folkhögskola. Och vi har
pratat om det innan i förmiddags det här om barnpassning och vi pratade också
om barn med särskilda behov och teckenspråk är ju ett sådant behov. Dajana har
åkt dit, föräldrar och barn som använder teckenspråk i vardagen går just nu på
en teckenspråkskurs den här veckan, under sportlovet. Samtidigt som deras barn då tas omhand om av
studenter på utbildningen, på den här teckenspråkstolkutbildningen. Så Dajana,
vem är det du har haffat så här dags?
Reporter: Nu ska vi prata med tre av
föräldrarna som går en utbildning som heter TUFF, eller kallas för TUFF och som
man brukar arrangera på olika lov då, på sportlovet eller på höstlovet och även
under sommaren för att lära sig kommunicera med sina barn som använder
teckenspråk i vardagen, och det behöver inte bara vara barn som är döva utan
det kan vara barn som använder teckenspråk av andra skäl. Tre mammor har vi med
oss, de heter Emma Pritchard, Jenny Böös och Helena Bernsheim, och när jag kom
in här i ett av klassrummen som ni använder så ställde jag mig framför den här
tavlan med teckenspråkets bokstäver och försökte teckna mitt eget namn och det
är ju inte så svårt att lära sig tecknen men det är svårt att lära sig att göra
det fort. Så jag undrar hur lång tid tar det att lära sig teckenspråk, till
exempel ett vanligt, alltså att man kan prata i ett vanligt sammanhang, vanliga
vardagsmeningar någorlunda fort?
Emma: Jag tror att det tar ett tag, jag är
inne på min fjärde vecka och jag är absolut inte där. Vissa delar klara jag väl
av, liksom presentera mig själv och berätta vem jag är, var jag bor och vad jag
jobbar med. Jag klarar av att köra enkla konversationer med mitt barn som är tre
så det är liksom väldigt väldigt låg nivå. Men det går ändå hyfsat snabbt att
bygga upp ett teckenförråd, men det svåra är inte att kunna en massa ord och
bara stapla ord utan det svåra är ju att få ihop det till en helhet.
Teckenspråket är ju väldigt visuellt så det gäller liksom att glömma svenskan
och tänka i bilder och illustrera det man vill säga istället för att bara
stapla en massa tecken och det är det som jag tycker är absolut svårast.
Reporter: Det säger Emma. Omprogrammera sin
hjärna lite grann eller?
Emma: Absolut! Det är…det är ett helt annat
sätt att tänka när man kommunicerar och talat språk är man så van vid att det
följer en viss ordning och med teckenspråk måste man helt och hållet ändra
sättet man tänker på och det tar, jag kan känna nu efter fjärde gången att nu
är det vissa grejer som har klickat;just det, det är så det hänger ihop. Men
det tar tid.
Reporter: Jenny, beskriv hur utbildningen ser
ut, är upplagd här under veckan.
Jenny: Den här veckan består av i princip nio
till fyra, blandade lektioner. Vissa önskemål har vi fått göra sedan tidigare
omgångarna vi varit här och som jag har märkt denna veckan har kommit upp nu
och det är ju uppskattat. Lite olika inriktningar på lektionerna är det.
Reportern: Och Helena, hur har era barn lärt
sig teckenspråk? Jag tänker mig att små barn kan hitta på egna tecken som när
man leker och fantiserar och så, och som inte är vedertagna. Hur har de lärt
sig teckenspråk från första början, eller lär de sig i takt med att ni gör det?
Helena: De lär ju sig i takt med att vi gör
det. Och sen när de är här under dessa veckorna får de ju vara med
teckentolkarna som ju läser till teckenspråkstolk. De är ju med dem och där har
de ju jättemycket teckenspråk också så det är ju vi och dem som gör mycket att
de lär sig. För de får ju ingen annan utbildning än det vi har att ge dem.
Reportern: Skulle fler behöva lära sig
teckenspråk? Skolpersonal exempelvis. Förskolepersonal eller andra som kommer i
kontakt med barn och unga som använder teckenspråk i sin vardag
Jenny: Absolut. Det är ju jätteviktigt. I den
kommun som vi bor i där har man fått TAKK och det är ju ett kompletterande
kommunikationsverktyg. Det är inte samma som teckenspråksutbildning men dock.
Och det har varit väldigt uppskattat för våra barn där all pedagogpersonal har
den utbildningen.
Reporter: Och vilken kommun är det?
Jenny: Ängelholms kommun
Reporter: Vi ska alldeles strax prata med
några av studenterna som läser till teckenspråkstolkar på folkhögskolan. De tar
hand om de här föräldrarnas barn mendans föräldrarna då sitter i skolbänken,
och vi får se om vi kan prata med några barn också
Musik till ca 2:42
Programledare: Radio Kristianstad sänder från
Önnestads folkhögskola där Dajana är på plats och barn och ungdomar som passas
för att föräldrarna pluggar just till tecken, eller lära sig bättre om
teckenspråket som barnen också behöver. Har du hittat några barn?
Reporter: Det har jag minsann, två små pojkar.
En som heter, vad heter du?
Oscar: Oscar
Reporter: och så var du fem år?
Oscar: Ja.
Reporter: Och så har vi din kompis
som heter?
Matteus: Matteus
Reporter: och du var sex år?
Matteus: Ja
Reporter: Och så visade nig mig här hur ni tecknar era egna namn. Jag tyckte
det gick väldigt fort. Är det svårt att lära sig? Vad säger du Matteus?
Matteus: Nä, men ibland jag nabb.
Reporter: Ibland är du snabb?
Matteus: Ja.
Reporter: Tycker du mamma är duktig? Eller pappa, vem är det du har med dig
här?
Matteus: Båda två.
Reporter: båda två? Ja? Är de snabba på att lära sig?
Matteus: Ibland. Reportern skrattar lite.
Reporter: Ibland? Ibland inte? Och ni
har ju haft några ledare med er här under sportlovsveckan och gjort lite roliga
saker med dem har jag fått reda på. Vad gjorde ni för något igår? Oscar? Åkte
ni till någon annan stad kanske?
Oscar: Va… vi var i Malmö
Reporter: Och var på museum, eller hur? Vad
gjorde ni där då?
Oscar: Målade oss i ansiktet.
Reportern: (skrattar lite) Målade varandra i
ansiktet kanske?
Matteus: Nej. Titta i spegel och måla sig (Matteus
pratar lite men det är lite svårt att uppfatta vad han säger.)
Reporter: Jennie Blomqwist är en av
studenterna som läser till teckenspråkstolk och som är barnpassare, nanny
kanske man ska kalla dig, under veckan. Du har läst i två terminer?
Jennie: Nej, i två och ett halvt år.
Reporter: Hur, vad är det för skillnad på att
prata teckenspråk med vuxna och med barn, eller finns det någon skillnad?
Jennie: Det är ganska stor skillnad. Barn är
väldigt snabba, oftast inte lika tydliga och man får tänka till för att förstå
dem
Reporter: Kan det vara så att de rent av
hittar på egna tecken som man får luska ut vad det betyder egentligen?
Jennie: ja, det kan de göra. Det händer ofta.
Reporter: Hur kommer det sig att du valt just
den här utbildningen?
Jennie: Jag har valt den för att min son också
är döv. Så när han var ett år, ett och ett halvt år fick jag reda på att han
var döv funderade jag på om jag också ville lära mig teckenspråk och då hamnade
jag här.
Reporter: Vad, när man är teckenspråkstolk,
vilka situationer kommer ens kunskaper till användning, alltså var jobbar man,
rent konkret?
Jennie: Alltså man kan ju jobba överallt där
det behövs en tolk. Du kan jobba på, du kan få ett tolkuppdrag på en
vårdcentral, på ridskola, på personalmöte, föräldramöte. Där man behövs helt
enkelt
Reporter: och ni som går utbildningen är ju
ute också mycket i, dels på praktik men så är ni tex ute på stan, i
vardagssituationer och lär er att tolka. Att inte bara sitta i klassrummet och
arbetar på det klassiska sättet. I er utbildning ingår något som kallas för
dövkultur har jag läst mig till. Vad är det för någonting egentligen?
Jennie: Vi får lära oss lite om dövas
historia, lite om olika kända döva personer, ja och hur samhället, dövsamhället,
ser ut till skillnad från det hörande samhället.
Reporter: Om du skulle befinna dig utomlands
exempelvis. Skulle du kunna tolka någon som pratar teckenspråket fast som är
baserat på exempelvis spanska eller franska.
Jennie: Kanske inte tolkat men jag hade nog om
jag själv hade träffat en döv spanjor så att säga hade jag nog förstått mycket
lättare genom teckenspråket än det talade språket. Tror jag.
Reporter: Säger Jennie Blomqwist som är en av
studenterna på Önnestads folkhögskolas teckenspråkstolkutbildning.
Intervjun slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar