Fyra dagars teckenspråkskurs är till ända och jag står inför utmaningen att försöka tillämpa mina nya, färska och väldigt limiterade kunskaper i vår vardag. Än så länge är det bara jag som gått kurs så jag känner mig ganska ensam med att försöka använda tecken här hemma.
Det kommer finnas många situationer i Henrys liv där han kommer att behöva teckenspråk. På bussen, i simhallen, på idrotten i skolan. Vid alla de tillfällen då ljudbilden inte är optimal. På förskolan när alla barn är högljudda som bara barn kan (och ska) vara.När han är förkyld och hör ännu sämre än vad han redan gör. Så, för hans skull, och för vår skull vill jag verkligen försöka använda teckenspråk och få in det naturligt i vår vardag.
Av någon outgrundlig anledning tycker jag det är lättare att teckna med storasyster, antagligen för att hon redan har ett språk och kan ge respons. Hon kan redan några tecken och tycker det är spännande att man kan prata med händerna. Min förhoppning är att Henry ser att vi tecknar och att det är ett naturligt sätt att kommunicera, precis som att tala. För Henrys del försöker jag benämna ting både med ord och tecken, han verkar ge respons på tecknet mat. Kul!
Insatserna till hans happar gjöts förra tisdagen och ännu, lite drygt en vecka senare har de inte kommit. Han piper och tjuter nästan konstant men det verkar inte bekomma honom det minsta.
För övrigt har tand tre och fyra dykt upp lagom till sexmånadersdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar