Chilla

-Mamma, chilla ner lite.

Säger han den där som alldeles snart fyller fyra år. Han den där som är så otroligt rolig, smart och gosig. Han den där som helt plötsligt börjat prata om killeksaker och tjejleksaker (storasyster flikar in och säger Henry, det finns faktiskt inte killeksaker och tjejleksaker, bara leksaker. Heja storasyster tänker jag och säger precis, så är det.) men ändå väljer den lilarosa ballongen med Masha på marknaden. Han den där som går på kalas till sina kompisar utan föräldrarna i släptåg.

Han den där som börjar bli medveten om sin hörsel. Han den där som gärna går undan och leker själv när ljudet blir för jobbigt. Han den där som högt och ljudligt säger Ni pratar för högt, det gör faktiskt ont i öronen. Han den där som längtar halvt ihjäl sig till teckenspråksveckan (som inleds imorgon).

Han den där som säger prata högre mamma! när jag tecknar utan att använda rösten. Han den där som svarar jag älskar dig också mamma när jag tecknar att jag älskar honom.

Han den där som älskar att sjunga och spela.

Han den där som är döv. Eller hörselskadad. Eller CI-hörande. Eller hör med CI. Eller vad han nu är.

Henry.