"Mamma, när jag fyller fyra år kommer jag inte behöva CI och hörapparat mer"
Han håller upp fyra fingrar och tittar på mig.
"Eller hur är det så mamma?"
Så kom då de första verbaliserade funderingarna från honom. Jag har väntat på första gången men ändå var jag inte helt redo. Han var inte ledsen på något sätt utan det var bara mer ett konstaterande att han minsann inte skulle behöva sina hjälpmedel mer.
Efter en någon sekunds betänketid berättade jag att han alltid kommer att behöva sitt CI och sin hörapparat för att kunna höra. Hur häftigt det är att han kan höra TVn direkt in i örat och att det minsann inte är många andra barn som kan göra det. Att han kan ett annat språk och kan prata med händerna.
"Jaha" sa han och fortsatte äta sin smörgås med "hälften choklad och hälften honung mamma, det är godast"
Det må vara första gången han reflekterar över att han är annorlunda jämfört med många andra barn men det kommer definitivt inte vara den sista. Hans frågor och funderingar kommer att bli djupare och mer komplexa. Allt vi kan göra är att bemöta hans funderingar med genomtänkta och positiva resonemang, och jobba på att skapa en stark och trygg liten individ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar