För ett par veckor sedan bjöd barnen och jag in oss till fika hos min faster. Tolkkusinen råkade vara hemma och det är alltid lika kul att se henne och Henry tillsammans. Oj vad han lyssnar på vad hon har att säga (och med säga menar jag teckna). Efter saft och bulle och kaka och sedan mycket röj stoj och stim åkte både hörapparat och CI av och soffhoppandet inleddes. Tolkkusinen gick ut i vardagsrummet och tecknade till Henry att han inte skulle hoppa i soffan eftersom han kunde göra sig illa. Han stannade upp, tittade på henne och sa nä oppa, ont, skakade på huvudet, tecknade hoppa och ont.
Asså, min onge!!
Mvh,
Odrägligt stolt och mallig mamma
PS.
Oj vad språkframgångarna behövs när det känns motigt med vårdbidrag, förskola och möten hit och dit. Som balsam för själen.
Heja Henry!!
SvaraRaderaDessutom tre språk på en gång. Smart unge det där.
Aningens stolt :-)
Radera