20 minuter innan Henry och jag skulle sätta oss i bilen för att köra in till sjukhuset och träffa audionomen ringde hon.
"Jag har läst mailet du skickade till min chef" Jaha, skickade jag inte det mailet till chefen? Känns olustigt det här.
"Ja?"
"Jag ser här att ni gjöt nya insatser för en månad sedan. Då ställer vi in dagens besök och så får ni en ny audionom, hon börjar i oktober."
"Men, vi måste ju gjuta nya insatser. Han kan ju inte vänta tills oktober, det är ju långt tills dess."
"Ja...jo det är det ju... Jag har en tid sista veckan i september."
"Men, du kan inte mena att han ska behöva ha samma insatser i 2,5 månader! Det tar ju två veckor för dem att tillverkas!"
"Ja...jo, det gör det ju... Jag bokar in honom andra veckan i september." Tack för den, helt otroligt att man ska behöva bli irriterad och lite kort i tonen får att få en tid. "Förresten spelar det ingen roll vad jag än säger, ni kommer ändå inte att tro mig. Förtroendet finns inte." Nej, det förtroende vi kanske haft för dig har du förbrukat genom att ge luddiga svar på våra frågor eller inte svarat alls eller helt enkelt verkat oklar. Kanske funkar för vissa föräldrar men inte för oss.
Vi pratade en stund till och kom fram till att det nog var mycket bättre att byta audionom. Jag tror att denna lilla misstroendeförklaring från vår sida egentligen helt beror på kollapsad kommunikation. Hon är säkert jätteduktig på sitt jobb men hon förstår inte oss och vi förstår inte henne. Jag vill inte ödsla energi på att försöka kommunicera med henne, alltså är det bättre att byta audionom och börja om från början. Alla kan vi må bra av en nystart lite då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar