Under året som gått sedan Henrys diagnos har vi gått med i två hörselorganisationer; HRF (Hörselskadades riksförbund) och DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn). HRF ger ut en medlemstidning som heter Auris och som är ganska intressant. Reportage, ny forskning, insändare. Ja, det vanliga.
DHB är en organisation av och för familjer och de ordnar en hel del aktiviteter. Vi har inte varit med på några av aktiviteterna tidigare med idag var det dags för årsmöte för DHB Södra på Tropikariet i Helsingborg, för att maken skulle få en badrumsrenoveringspaus passade vi på och åkte vi dit. DHB hade fixat en guidad tur och vi fick klappa en krokodilunge, hålla en orm och ha lemurer sittande på våra axlar. Henry ÄLSKADE hela upplevelsen, från att titta på alla som tecknade med varandra till att ansiktskela med en tvättäkta lemur. Vid ett tillfälle såg jag honom bli helt fast framför en av tolkarna som var med, han bara tittade och tittade och tittade.
Efter rundturen var det dags för årsmötet, vilket hastigt och lustigt slutade med att jag blev invald i styrelsen. Hur det nu gick till... En av de ordinarie ledarmöterna skulle avgå och en av föräldrarna som är med i samma facebookgrupp föreslog mig. Oj då! Styrelsen träffas 6-8 gånger per år och det finns alltid en tolk med eftersom två av styrelsemedlemarna är döva. Har inte riktigt vant mig att prata via tolk men det ger sig nog efter ett tag. Idealet hade ju varit om vi inte behövde tolkar men dithän är det långt. Jag lyckade iallafall förstå när pappan från facebookgruppen undrade om det var jag som var Emma, och jag lyckade förstå när han presenterade sig och sina barn. Alltid något.
lördag 16 mars 2013
Ordinarie styrelseledarmot
onsdag 13 mars 2013
Boktips
Surfade runt häromkvällen och stötte på den här boken på The Ear Foundations sida och var genast tvungen att beställa hem den. "My brother John" är skriven av Joanne Zellweger och handlar om syskonen Caroline och John och alla hyss de hittar på under en dag. Storasyster Caroline beskriver hur det kan vara att ha en lillebror som har hörapparat och CI och syskonen är väl som barn är mest, ganska busiga.
Båda barnen satt i mitt knä när jag läste boken och båda verkade uppskatta den. Storasyster gillade det faktum att storasyster i boken också har en lillebror som inte hör och Henry gillade bilderna. Bra betyg med andra ord.
Hittade även en annan bok jag varit ute efter ett tag häromdagen på den lokala loppmarknaden (till det facila priset av fem kronor), Jonatan på Måsberget av Jens Ahlbom från 1986. Alla andra har vingar men Jonatan föddes utan vingar och är därför annorlunda och lite udda.
Jag tycker det är viktigt visa båda syskonen att de inte är ensamma i den situation de befinner sig i, att andra storasystrar också har småbrödrar med hörapparater och CI, att andra små pojkar och flickor också hör dåligt. Ett sätt att visa detta är genom litteraturen, att genom böcker kunna identifiera sig med andra människor med liknande historier. Att se andra barn som är annorlunda, som inte är stöpta i samma form som alla andra.
Etiketter:
boktips,
CI,
funktionsnedsättning,
hörapparat
måndag 11 mars 2013
Vårdbidrag, del femtioelva
Då var överklagan till vårdbidraget ivägskickat. Nu ska det gå någon eller några månader innan Försäkringskassan säger nej, vi vill inte öka ert vårdbidrag. När väl Försäkringskassan sagt nej får vi överklaga till Förvaltningsrätten vilket tar ytterligare x antal månader, så ett beslut kommer förhoppningsvis någon gång under tvåtusentretton. Eller tvåtusenfjorton.
Förra omgången, inklusive rundan i Förvaltningsrätten, tog mellan åtta och nio månader.
Fortsättning följer...
Förra omgången, inklusive rundan i Förvaltningsrätten, tog mellan åtta och nio månader.
Fortsättning följer...
lördag 9 mars 2013
Eufori
Elever från Manillaskolan och Adolf Fredriks Musikklasser framför Loreens Euphoria. Ganska häftigt tycker jag!
Middagskonversation
Hur många 16-månadersbebisar/barn kan säga att de vill leka på golvet när de sitter i sin barnstol och äter middag? Storasyster kunde inte säga det och Henry kan definitivt inte säga det. Däremot tecknar han det!
Ganska coolt faktiskt.



Ganska coolt faktiskt.



tisdag 5 mars 2013
CI 2
Maken och jag har under en längre tid varit rörande överens om hur vi ställer oss till ett andra CI för Henry och idag var det dags att träffa LäkarKarolina nere på CI-teamet i Lund för att få hennes och övriga CI-teamets åsikt. Henry var glad som en lärka och pratade med allt och alla, flirtade med Karolina och var allmänt underhållande. Till och med öronkollen, inklusive världens snabbaste vaxborttagning, var helt ok (i vanliga fall skriker han som en stucken gris men idag var det tydligen ok att kolla i öronen).
Vi fick kolla lite mer detaljerat på det senaste audiogrammet som gjordes när vi var nere för senaste CI-kontrollen och sedan ville läkaren veta hur vi kände inför ett eventuellt CI 2. Vi är båda överens om att Henry hör för bra med hörapparat, till och med för bra utan hörapparat, för att förstöra den naturliga hörsel han har kvar. Det händer också oerhört mycket inom hörselforskningen och det, sammantaget med vår upplevelse av Henrys hörsel, gör att vi ställer oss mycket tveksamma till ett CI till.
LäkarKarolina höll helt med oss! Oftast får man en mycket bättre ljudbild om man kan kombinera CI med hörapparat, CI't förstärker diskanten så att vokalljuden blir bättre och tydligare medan hörapparaten ger mer stöd åt basen och därmed också språkmelodin. Kontentan av det hela är att så som Henrys hörsel är i dagsläget blir det inget andra CI. Skulle hans hörsel blir oändligt mycket sämre i framtiden (ett år, fem år, tio år. Vem vet.) får vi ta ställning till frågan igen men just nu är det iallafall inte aktuellt.
Det känns väldigt skönt att både vi och professionen har samma åsikt i denna fråga. Vi har givetvis all rätt att säga nej men att veta att proffsen uppfattar Henrys hörsel på samma sätt som vi känns bra. Det är skönt att för en gång skull inte behöva kämpa och slåss för vårt beslut och vår åsikt. Mycket skönt.
Vi fick kolla lite mer detaljerat på det senaste audiogrammet som gjordes när vi var nere för senaste CI-kontrollen och sedan ville läkaren veta hur vi kände inför ett eventuellt CI 2. Vi är båda överens om att Henry hör för bra med hörapparat, till och med för bra utan hörapparat, för att förstöra den naturliga hörsel han har kvar. Det händer också oerhört mycket inom hörselforskningen och det, sammantaget med vår upplevelse av Henrys hörsel, gör att vi ställer oss mycket tveksamma till ett CI till.
LäkarKarolina höll helt med oss! Oftast får man en mycket bättre ljudbild om man kan kombinera CI med hörapparat, CI't förstärker diskanten så att vokalljuden blir bättre och tydligare medan hörapparaten ger mer stöd åt basen och därmed också språkmelodin. Kontentan av det hela är att så som Henrys hörsel är i dagsläget blir det inget andra CI. Skulle hans hörsel blir oändligt mycket sämre i framtiden (ett år, fem år, tio år. Vem vet.) får vi ta ställning till frågan igen men just nu är det iallafall inte aktuellt.
Det känns väldigt skönt att både vi och professionen har samma åsikt i denna fråga. Vi har givetvis all rätt att säga nej men att veta att proffsen uppfattar Henrys hörsel på samma sätt som vi känns bra. Det är skönt att för en gång skull inte behöva kämpa och slåss för vårt beslut och vår åsikt. Mycket skönt.
söndag 3 mars 2013
Henry leker AVT
"Först stoppar jag i en massa saker i lådan och sen skakar jag den. Sen kollar jag att dom lyssnar, så här *sätter handen på örat*. Sen knackar jag på lådan och så plockar jag upp ett flygplan och flygplanet låter aaaaaaaa *säger aaaaa i ett glissando upp och ner* och sen lägger jag tillbaka flygplanetet och säger bye bye. Sen häller jag ut alla sakerna på golvet och kör i väg med bilen."
torsdag 28 februari 2013
Tvåteckenmening och logopedbesök
Igår tecknade Henry för första gången en tvåordsmening! Efter att ha ätit upp sin tilltjatade smörgås (istället för lagad middag, svårt att stå emot en charmör som både tecknar och säger ah-ah samtidigt som han ler med hela huvudet) tecknade han "mat slut". Inte utan att man blir aningens stolt över ättelägget!
Dagens huvudperson inom den skånska vården har faktiskt varit storasyster, för en gång skull har fokus inte legat på Henrys språkutveckling utan storasysters. Vi tog ju med storasyster till Lund för ett tag sedan med ambitionen att få ett utlåtande från Henrys logoped, så där lite vid sidan om, och det lyckades vi med. En dryg månad efter vår egenremiss var det då dags för logopedbeök. Storasyster var väldigt exalterad och tyckte det var kul att det var hennes tur att få all uppmärksamhet. Kontentan av det hela var iallafall att vi ska komma tillbaka fem gånger i april och maj för att träna på att få de bakre konsonanterna att flyttas framåt i munnen så att språkljuden blir korrekta. Storasysters språkförmåga är mycket god, med bra grammatik och en ett stort ordförråd, men med uttalet är det lite si och så.
Efter besöket fick stora damen följa med till jobbet en stund innan Henry och daddy kom och hämtade henne. Väldigt kul i 10 minuter och sedan, när tejpen tagit slut och pappret var färdigritat och stämplat, hur tråkigt som helst.
Dagens huvudperson inom den skånska vården har faktiskt varit storasyster, för en gång skull har fokus inte legat på Henrys språkutveckling utan storasysters. Vi tog ju med storasyster till Lund för ett tag sedan med ambitionen att få ett utlåtande från Henrys logoped, så där lite vid sidan om, och det lyckades vi med. En dryg månad efter vår egenremiss var det då dags för logopedbeök. Storasyster var väldigt exalterad och tyckte det var kul att det var hennes tur att få all uppmärksamhet. Kontentan av det hela var iallafall att vi ska komma tillbaka fem gånger i april och maj för att träna på att få de bakre konsonanterna att flyttas framåt i munnen så att språkljuden blir korrekta. Storasysters språkförmåga är mycket god, med bra grammatik och en ett stort ordförråd, men med uttalet är det lite si och så.
Efter besöket fick stora damen följa med till jobbet en stund innan Henry och daddy kom och hämtade henne. Väldigt kul i 10 minuter och sedan, när tejpen tagit slut och pappret var färdigritat och stämplat, hur tråkigt som helst.
måndag 25 februari 2013
Paddor och appar
Henrys absoluta favorit just nu är den nya iPad som införskaffades igår. Vi har länge velat ha en läsplatta och eftersom Apple har de absolut bästa pedagogiska apparna blev det en iPad. En lyckligare unge än Henry är svårt att hitta, han sitter i makens knä och knädansar till musiken, han tecknar hund när han hör hundskall och katt när han ser foton på katter och han ser rakt av lycklig ut.
Henrys andra stora intresse, förutom iPaden, är lampor. Så fort han ser en lampa tecknar han och säger "ampa". Träffar han nya människor spänner han ögonen i dem och pekar genast ut närmsta lampa. Häromdagen pekade han ut varenda gatlampa på väg till affären och hem igen, och igår konverserade han en dam i lunchkön på Ikea, 10 minuter av "ampa dä" och mycket pekande samt tecknande.
Överlag kommunicerar Henry extremt mycket för tillfället, det är mycket tecknande, mycket prat och en extremt tydlig och livlig mimik. Inga riktiga ord förutom "ampa dä" men väldigt mycket ljudande och härmande, han tecknar både daddy och storasysters persontecken (men vägrar försöka sig på mamma....) och pekar på allt han ser. Bilar, fåglar, lastbilar, hundar, ja allt låter ungefär likadant (bwmm-bwmm-bwmm). Hästar, hundar och kor är spännande men inte lika spännande som apor och elefanter.
Henrys andra stora intresse, förutom iPaden, är lampor. Så fort han ser en lampa tecknar han och säger "ampa". Träffar han nya människor spänner han ögonen i dem och pekar genast ut närmsta lampa. Häromdagen pekade han ut varenda gatlampa på väg till affären och hem igen, och igår konverserade han en dam i lunchkön på Ikea, 10 minuter av "ampa dä" och mycket pekande samt tecknande.
Överlag kommunicerar Henry extremt mycket för tillfället, det är mycket tecknande, mycket prat och en extremt tydlig och livlig mimik. Inga riktiga ord förutom "ampa dä" men väldigt mycket ljudande och härmande, han tecknar både daddy och storasysters persontecken (men vägrar försöka sig på mamma....) och pekar på allt han ser. Bilar, fåglar, lastbilar, hundar, ja allt låter ungefär likadant (bwmm-bwmm-bwmm). Hästar, hundar och kor är spännande men inte lika spännande som apor och elefanter.
fredag 22 februari 2013
Hemma igen
En intensiv teckenspråksvecka är till ända och jag, såväl som resten av familjen, är helt slut. Det har varit fantastiskt roligt att få lära mer teckenspråk, och att samtidigt få träffa familjer som befinner sig i liknande situationer. Vi är alla olika, med olika bakgrunder och förutsättningar men med en gemensam beröringspunkt, hörsel. Vi har barn som är döva, som har hörselskador, som har dövblindhet, som har npf-diagnoser, men alla ha de hörseln gemensamt. Det är så skönt att umgås med människor som fattar, med människor som förstår storheten i att höra sitt barn säga bokstaven s eller teckna ett nytt ord för första gången. Människor som man kan spy galla tillsammans med över dumma försäkringsbolag och försäkringskassor. Människor som delar ens oro inför förskola och skola, som har en massa erfarenhet och tips att dela med sig. Det är skönt att inte känna sig ensam.
Nu fortsätter jag med självstudier, börjar med luntan Teckenspråk och teckenspråkiga och fortsätter med lärtecken.se men innan dess ska jag sova. God natt!
Nu fortsätter jag med självstudier, börjar med luntan Teckenspråk och teckenspråkiga och fortsätter med lärtecken.se men innan dess ska jag sova. God natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

.jpg)






