Förskolechefen kallade till möte med oss, henne, förskoleenhetens specialpedagog samt en av pedagogerna på Henrys framtida förskola, för ett tag sedan och igår var det dags. Jag har tidigare mailat förskolechefen lite då och då eftersom jag vill vara uppdaterad kring hela processen hur förskolan bäst ska kunna ta hand om Henry. Med andra ord är jag (och maken, men här är det jag som skriver ur mitt perspektiv) en äkta besvärlig förälder, en roll jag inte direkt älskar men axlar eftersom Henry behöver människor som talar för honom.
Vi hälsades med ett "tack för att ni är så på" som faktiskt kändes genuint, förskolechefen verkade uppskatta att vi är intresserade och ställer frågor, utmanar och ifrågasätter. Vi gick igenom den fysiska miljön och hur pedagogerna tänkt jobba, storlek på barngruppen (alldeles för stor), vikten av teckenkommunikation och vi gick därifrån stärkta i vår förhoppning att det kanske kommer att funka. Specialpedagogen som är knuten till enheten kändes ganska vettig. Som jag uppfattade det har hon inte erfarenhet av barn med hörselnedsättning sedan tidigare utan mest jobbat med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket jag kan tänka mig är väldigt annorlunda. Hon kommer att följa Henry under den tiden han går på förskolan och jag hoppas verkligen att hon är intresserad av att lära sig så mycket som möjligt om hur man som specialpedagog bäst möter hörselfrågor.
Efter vårt senaste möte precis före jul kändes det inte alls särskilt bra, förskolechefen verkade vag och ville egentligen inte säga något alls. Efter det att hon träffat specialpedagogkarin och logopedjonas tillsammans med Henrys framtida pedagoger och de fått mer information om det hela verkar det som att saker och ting börjar hända. De tre pedagoger som jobbar på avdelningen satt en kväll efter jobbet och planerade hur de vill lägga upp arbetet kring Henry; hur de ska dela barngupperna i mindre subgrupper, hur många barn som kommer att sitta tillsammans med Henry och en vuxen vid måltiderna (i separat rum), hur de kan anpassa lokalerna och en massa andra frågor. Det känns bra att de tog sig den här tiden och jag tycker det visar på ett genuint intresse.
Vi har iallafall gått från "nej det här vill vi inte alls" till "jo det här kommer kanske att funka".
Hoppas att det kommer att bli toppen. Kanske går de igång på att få utvecklas?
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaPedagogerna kan söka stöd från Specialpedagogiska skolmyndigheten via www.spsm.se. Där finns specialpedagoger med inriktning hörsel som kan hjälpa personalen att hitta bra arbetssätt och metoder. Det är något jag absolut rekommenderar att du tipsar dem om ifall de skulle ha missat det. Jag arbetar själv där men med syn och förskola. De är ju inte så hiskligt vanliga dehär barnen med hörselnedsättningar eller synnedsättningar och då behövs specialpedagoger som kan det området ordentligt.
Lycka till! (och fortsätt att vara besvärliga föräldrar) :-)