Under året som gått sedan Henrys diagnos har vi gått med i två hörselorganisationer; HRF (Hörselskadades riksförbund) och DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn). HRF ger ut en medlemstidning som heter Auris och som är ganska intressant. Reportage, ny forskning, insändare. Ja, det vanliga.
DHB är en organisation av och för familjer och de ordnar en hel del aktiviteter. Vi har inte varit med på några av aktiviteterna tidigare med idag var det dags för årsmöte för DHB Södra på Tropikariet i Helsingborg, för att maken skulle få en badrumsrenoveringspaus passade vi på och åkte vi dit. DHB hade fixat en guidad tur och vi fick klappa en krokodilunge, hålla en orm och ha lemurer sittande på våra axlar. Henry ÄLSKADE hela upplevelsen, från att titta på alla som tecknade med varandra till att ansiktskela med en tvättäkta lemur. Vid ett tillfälle såg jag honom bli helt fast framför en av tolkarna som var med, han bara tittade och tittade och tittade.
Efter rundturen var det dags för årsmötet, vilket hastigt och lustigt slutade med att jag blev invald i styrelsen. Hur det nu gick till... En av de ordinarie ledarmöterna skulle avgå och en av föräldrarna som är med i samma facebookgrupp föreslog mig. Oj då! Styrelsen träffas 6-8 gånger per år och det finns alltid en tolk med eftersom två av styrelsemedlemarna är döva. Har inte riktigt vant mig att prata via tolk men det ger sig nog efter ett tag. Idealet hade ju varit om vi inte behövde tolkar men dithän är det långt. Jag lyckade iallafall förstå när pappan från facebookgruppen undrade om det var jag som var Emma, och jag lyckade förstå när han presenterade sig och sina barn. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar