En spricka i hjärtat, att arkivera med dem andra

Jag går hand i hand med min lille pojke. Vi pratar om allt och inget. Ser du cykeln som står där vid trädet? säger jag och min lille pojke svarar den har nog stått där länge, den är alldeles rostig mamma. Viss är det tokigt!? Jaa, säger jag, den är nog ganska gammal.

Vi går vidare. När vi kommer till den grusbelagda triangeln med alla träden utbrister min lille pojke att Här måste jag springa slalom mellan träden. Det tycker jag är jättekul! 

Dagen går, vi bygger järnvägar i hela sovummet och pratar om hur vi ska bygga. Om tågen får plats under bron vi just byggt. Hur vi ska skapa svängen vi vill göra.

Jag kör min lille pojke till ett kalas.

I en gymnastiksal.

Massor av barn.

Två timmar senare hämtar jag honom. Det var inget roligt kalas mamma. Barnen var jättehögljudda och stimmiga. Jag tyckte inte om det mamma.

Mitt hjärta spricker. En liten spricka som lägger sig jämte de andra små sprickorna som finns där. Instinkten som säger SKYDDA DITT BARN kickar in med full styrka och jag vill skydda honom från hela världen. Jag vill ljudsanera hela världen. Jag vill att han ska vara med på SINA villkor, där alla tar hänsyn och tänker sig för. Han älskar ljud, att prata och sjunga. Allt jag vill är att han kan får göra detta utan att mötas av en kaotisk kakofoni. Detta kommer aldrig att hända.

Henry är som alla andra barn. Och samtidigt inte alls.

Bilnörd

Henry gillar bilar. Och motorcyklar. Och traktorer. Väldigt mycket. Allt som låter och har en motor är spännande och roligt att titta på. Har kör runt med sina leksaksbilar, brmmmbrmmmbrmmm säger de. Han kör racerbil med sin gåvagn i trädgården, brmmmbrmmmbrmmm hörs runt husknuten när han är på väg in i depå. Han tecknar BIL så fort han ser en bil som låter mycket. Han stannar upp mitt i leken när han hör en motorcykel på avstånd, ljudet av motorcykeln är så distraherande att bananen landar i ögat istället för munnen. "Taktor" säger han och tecknar TRAKTOR så fort han ser ett fordon som är det minsta traktorlikt.

Jag funderar ofta på om alla dessa höga ljud är obehagliga för honom. Gör det ont eller är det bara spännande att både höra och känna ljuden? Med tanke på att han faktiskt reagerar på ljuden till och med utan sina apparater undrar jag hur han upplever det hela med förstärkning. Han visar inget obehag så jag antar att ljudet är ok för honom. Det ska bli väldigt skönt när han så småningom kan berätta för oss hur han upplever alla ljud, vilka som fungerar och vilka som bara är obehagliga.

Ljudvolym

Henry har jobbat på att öka sin lungkapacitet och träna stämbanden de senaste dagarna, jäklar vad högljudd ungen kan vara. Han har en ordentlig pipa och är inte rädd för att använda rösten, både när han är arg och glad. Jag har förstått att många barn med hörselnedsättning är högljudda och Henry verkar inte vara något undantag. Det får väl bli till att stoppa bomull i öronen och gilla läget.