söndag 7 oktober 2012

Förskoletankar

Henry kommer att börja förskolan ganska sent, i augusti nästa år blir det förskolepremiär. När Henry föddes satt vi och räknade på våra föräldradagar och kom fram till att augusti nog skulle bli ganska bra, alternativet att börja precis innan sommaren och ta sig igenom sommarvikarier och sammanslagning av förskolor kändes inte exakt klockrent. Med hjälp av semesterdagar och storasysters sista föräldrapengsdagar kan vi hanka oss fram till vecka 33 år 2013. Så här med facit i hand, med tanke på Henrys hörselnedsättning, känns det väldigt bra att han kan vara hemma såpass länge (sen kan vi alltid hoppas på ett vårdbidrag så att en av oss kanske kan gå ner lite i arbetstid, men det ligger inte i våra händer).

Planen är att Henry ska gå integrerat med hörande barn på samma förskola som storasyster, hon trivs fantastisk bra och vi hoppas att Henry också kommer göra det. Samtidigt oroar jag mig mycket över det faktum att inga andra barn med hörselskador går där, personalen har inte lika stor erfarenhet av hörselskador som på en hörselförskola och lokalerna kanske inte är optimala ur akustiksynpunkt (förskolan ska flytta till nybyggda lokaler när Henry börjar men nybyggen tenderar att bli försenade. De nuvarande lokalerna är katastrofala akustikmässigt sett). Barngruppen blir antagligen större än på en hörselförskola, personalen kan inte teckenspråk, inte heller teckenstöd (TSS, TAKK. Tecken som stöd, tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) som hade varit bättre än inga tecken alls. Jag hoppas givetvis att barngruppen blir så lite som möjligt och att en extra resurs till hela gruppen kanske kan vara möjlig men ändå oroar hela situationen mig.

Inget är huggit i sten och visar det sig efter ett antal månader att det bästa för Henry inte är den lokala förskolan finns alternativ. Kommunal hörselförskola finns i Helsingborg och Hässleholm men båda alternativen innebär taxiresor. Det känns inte kul att behöva sätta sitt barn i taxi för att komma till förskolan men om det är det som krävs får vi väl göra så. Jag har förlikat mig med tanken att Henry nog inte kommer att spendera hela sin skoltid på hemmaplan. Kanske kommer han att gå inkluderat i några år, kanske kommer han att gå i kommunal hörselklass, kanske kommer han att gå i specialskola i Lund. Vem vet. Rent spontant ställer jag mig tveksam till att gå inkluderat med hörande barn i stora klasser med pedagoger som kanske inte har någon erfarenhet av hörselskador och vad det innebär för barnet. Vi har som tur var några år på oss att fundera.
Lyckligt ovetandes och suddigt lycklig

3 kommentarer:

  1. Mötte en kille på lekplatsen i veckan. Han var ca 4,5 - 5 år. Han kom utspringande själv och vi pratade lite för han tappade sin toffla när han gungade och behövde hjälp. Det dröjde en stund innan jag såg att han hade CI. Hans var blå. De matchade tröjan och tofflorna så kanske var det därför jag inte såg dem eller så var det helt enkelt för att vi pratade obehindrat med varandra. Efter ett tag snodde han en grej från Elliot och jag sa till honom när han sprang omkring med dem. Han ignorerade mig, men jag tänkte väl mest att det var för att han var en 4,5-åring.

    Hans mamma kom ut just då och hörde när jag sa till och sa till hon med och då slutade han. Jag frågade henne om hand CI och sa att jag kände någon med en hörselskadad son som var aktuell för CI och undrade hur det funkade för honom, om han gick i vanlig förskola och så vidare. Han var helt döv, men gick på förskolan med stödperson. Det funkade bra, men hon sa samtidigt att hon trodde inte att han hört vad jag sa när jag sa till honom, jag hade pratat för fort. Den lille grabben hade inet fötts döv dock utan fått hjärnhinneinflammation. Jag glömde fråga hur gammal han var då, men med tanke på att han pratade som vem som helst så utgår jag från att han redan hade språket. En klar fördel så klart.

    Hursom, det var en pigg glad kille och det första man tänkte på när man såg honom var i alla fall inte hans CI.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att de allra flesta nog går integrerat, speciellt på förskolan, det verkar så iallafall. Skönt att höra att det funkar bra! Har själv inte träffat något barn med CI ännu men det kommer nog :-)

      Radera
  2. Det där med att välja förskola, skola osv, är ett helt kapitel för sig! Av mina hörselskadade vänner har alla gått olika vägar när det gäller skolgång. Och med varierat resultat.
    Själv gick jag i vanlig förskola, plus integrerat i vanlig klass fram till och med femman. Sen var det Silviaskolan resten av grundskolan, och därefter RGH i Örebro.

    Fördelar med att gå integrerat i hemkommunen är ju att man får sina kompisar på hemmaplan, slippa resa osv. Nackdelarna är nog att man som förälder får jobba lite extra med att se till att ens unge får alla hjälpmedel och stöd i skolgången (dvs att gnabbas med kommunen).

    Fördelarna med anpassad hörselförskola/skola är att all teknik finns på plats, utbildade lärare för hörselskadade samt att man kan få känna sig samhörig med andra i samma situation. Nackdelarna är ju resandet, att man kommer bort ifrån sin hembygd med vänner osv (istället brukar de finnas lite utspridda i regionen) :-)

    För min del var det GULD att komma ifrån den kommunala skolan- Urkassa lärare som inte brydde sig, dålig skolledning, väldigt dåliga klasser gjorde att jag varken kom någonstans med mina studier eller hade vänner. Så att få byta till hörselskola gjorde ALLT för mig.
    Jag skall tillägga att om skolan hade fungerat med bra lärare som hade brytt sig och stöd ifrån kommunen, så hade jag inte bytt. Så mycket ligger på hur skolan ser ut och hur villiga kommunen är på att stötta (samt hur mycket man som förälder orkar kämpa).

    oj vilket långt inlägg (och lite off topic)...aja hoppas något är till nytta i texten :-)

    //Tobbe

    SvaraRadera