Hörapparatslöst

Storasyster hämtades från lyxsemestern hos mormor och morfar igår, glass tre gånger om dagen, lite fika på det och mängder av oavbruten uppmärksamhet. Med andra ord en lycklig liten unge som mötte Henry och mig när vi kom fram.

Henry själv var ungefär lika lycklig, inte över att träffa syrran men att få hänga med morföräldrarna. Efter massor av bus var det dags för oss att köra hem igen. Båda barnen däckade i bilen och sov sedan djupt och gott. När vi kom hem såg jag att Henry inte hade sin hörapparat. Var är den, frågade jag. Hos morfar, fick jag till svar. (Så småningom hittad bakom soffan i mitt föräldrahem.)

Under eftermiddagen fick vi klart för oss hur mycket hörapparaten faktiskt hjälper honom. Hans riktningshörsel blev markant sämre och han hade riktigt svårt att lokalisera var ljudet kom ifrån. Det här var en skön bekräftelse, vi har varit lite undrande om hörapparaten verkligen hjälper honom men nu fick vi svart på vitt att den faktiskt spelar roll. 

Bra så.