Hur man får en specialpedagog att gråta

Man tager en styck träkloss, drämmer den med full kraft mot specialpedagogens mun och knockar tänderna lite lätt. Voilà, specialpedagogen gråter!

Nja, det kanske inte gick till fullt så våldsamt på fredagens AVT men det var nog inte långt ifrån. Henry var i högform och hade vansinnigt roligt, han skrattade, busade, lekte bil (mycket tunga och mycket dregel) och producerade massor av olika ljud. Han visade att han vet hur en katt ser ut, han sa sch - vilket nästan är lika stort som att säga sssss, han byggde torn, han rev torn och han fick faktiskt Specialpedagog-Karin att bli tårögd ett par gånger. Mest på grund av glädje men också av lite smärta eftersom inledningen faktiskt är aningen sann. Övningen vi höll på med innebär klossar som låter på olika sätt - mmmmm, aaaaaa, iiiii och så vidare. För att få dem att låta måste man givetvis hålla dem framför munnen. Specialpedagog-Karin höll dem framför munnen, jag höll dem framför munnen och Henry försökte hålla dem mot Karins mun men missbedömde avståndet något, inte lätt när man bara är 14 månader!