CI - första dagen

Allt gick hur bra som helst idag, till och med lite av ett antiklimax vid inkopplingstillfället. Med tanke på Henrys reaktion när han fick sina hörapparater var jag verkligen redo att möta en liknande reaktion. Reaktionen uteblev nästan helt, han tittade upp lite, höjde lite på ögonbrynen, snörpte ihop munnen en aning och fortsatte sedan att leka med de roliga klossarna. När han var klar låg varenda kloss på golvet och en mycket nöjd Henry satt och snackade med audionomen mitt över bordet.

Efter inkopplingen, som gjordes av en CI-ingenjör, fick vi träffa logopeden J och en kollega till honom för en AVT-stund. Henry satt och studsade i stolen när lådan med leksaker kom fram, en massa babababa, gagaga och mmmmmaammmaama, leenden, skratt och allmänt armviftande. En lycklig unge helt enkelt. Efter ungefär 45mins lek var lillstumpen helt färdig så vi avbröt, åt en ganska otrevlig lunch i sjukhuskafeterian och sedan däckade vi, alla tre, i vårt rum på patienthotellet. Henry, som i vanliga fall sover max 1,5 timmar som i nästan 2,5. Man blir lätt lite trött när hjärnan ska tolka en massa nya intryck.

Efter luppluren trotsade vi lundasnön och gick en runda på stan. Processorn ramlade av konstant eftersom jackans krage "lyfte" processorn från örat, trots en gummiring som sitter runt örat för att hålla processorn på plats. Magneten som sitter på telespolen är också ganska svag (för att inte skada huden) vilket gör att även den ramlar av precis hela tiden. Tror att vi kommer att få lägga mycket, mycket, mycket tid på att sätta fast processorn, eller cippen, som den kallas av vissa.

Imorgon är det åter igen dags för AVT direkt på morgonen och sedan har vi en dejt med ingenjören igen. Ljudet i CI't ska höjas successivt under totalt fem dagar under denna och nästa vecka för att sedan landa på en nivå som förhoppningsvis passar Henry. Imorgon får vi också alla tillbehör och fjärrkontroll och antagligen en lektion eller två om hur det hela funkar.