Yttrandefrihet

Rätten att fritt hysa en åsikt och att uttrycka den i tal, skrift eller bild slås fast i den allmänna förklaringens artikel 19 liksom i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 19. 

 (Källa: http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det/yttrandefrihet)

Jag hade på känn att gårdagens blogginlägg nog skulle skapa en reaktion och jag hade helt rätt. Under förmiddagen plingade det till i min mailkorg, en mailkorg som bjöd på ett mindre trevligt mail från förskolechefen. I toner som jag bara kan tolka som passivt aggressiva skrevs bland annat;

"Tyvärr har vårt arbete uppenbarligen inte varit tillräckligt för er under den här tiden. Jag hoppas att ni kommer vara bli mer nöjda på den andra förskolan och att ni lyckas bättre i kommunikationen med de som kommer arbeta med Henry framöver."

samt min personliga favorit som gjorde mig så arg så arg, och samtidigt så väldigt väldigt ledsen; 

"Vill även informera om att jag har berättat för personalen om att du skrivit på din blogg att du hoppas de läser vad du skriver om dem. Jag har tidigare bett dem att inte följa den pga att de tog illa vid sig. Tråkigt att du inte ville lyssna och respektera pedagogernas önskan."

Jag väljer att citera delar av detta mail eftersom jag tycker att det är djupt oetiskt av en förskolechef att be en förälder att avstå sin rätt att fritt uttrycka sin åsikt. Jag har aldrig någonsin namngett förskola eller personal och kommer inte heller att göra så. I yttrandefriheten finns ett ansvar gentemot de personer eller institutioner jag har en åsikt om och därför skulle jag ALDRIG namnge dem. Samtidigt har jag all rätt i världen att skriva precis vad jag vill, känner någon sig träffad så kanske de kan ta åt sig av vad jag skriver och kanske ändra ett beteende. Kanske till och med se kritiken som ett sätt att växa, utvecklas och förändras.

Jag är fullt medveten om att jag antagligen har ett mail till att se fram emot efter det att jag publicerar detta men att censurera mig själv är inget alternativ. Jag är ingen aggressiv person, jag avskyr konflikter och jag avskyr att vara besvärlig. Men, jag har ett uppdrag gentemot min son och i detta uppdrag ingår att vara besvärlig och ställa krav. Kan inte omgivningen hantera detta är det inte mitt problem och därför ska jag inte heller tystas.

Och ja, jag svarade förskolechefen med vändande post, med en väldigt tydlig markering att innehållet i delar av mailet var helt oacceptabelt.

Detta är inte okej.