Förskola

Nu är det klart.

Nu ska vi äntligen byta förskola!

För nästan precis ett år sedan började vi på allvar fundera på ett byte, maken gick på ett första möte på den förskola vi ville byta till och blev väldigt väl bemött. Någon månad senare hade Henrys specialpedagog och jag ett möte med förskolechefen, ett möte som kändes bra. Dock var förskolan i det skedet i en uppstartsfas och visste därför inte hur verksamheten skulle se ut fullt utbyggd och hur Henry skulle passa in i det hela. Hade vi insisterat hade de säkert tagit emot barnen men vi valde att avvakta.

Precis innan sommaren kände vi att det återigen blev väldigt aktuellt att byta förskola, av många olika skäl. Jag kontaktade förskolan igen för att få reda på status och plats inför hösten och vi bokade in ett möte efter semestrarna. Maken och jag träffade förskolechefen för ett par veckor sedan och trots att de inte har någon erfarenhet av barn med hörselnedsättning och trots att lokalerna inte är helt optimala ljudmässigt känner vi båda att vi vill ha våra barn på den här förskolan.

Med den nuvarande förskolan känner vi att vi hela tiden kämpat i en uppförsbacke, speciellt i kontakten med förskolechefen, och det har alltid varit en sak efter den andra. Småsaker förvisso men som talesättet säger, många bäckar små gör en stor år. Saker och ting har dragit ut på tiden, löften har inte infriats och barnen befinner sig i en barack som är så långt ifrån en bra ljudmiljö som det bara går att komma. Golv som fungerar som en resonanslåda, hög ljudnivå trots diverse ljuddämpande åtgärder och mycket tid inomhus.

Droppen som fick bägaren att rinna över var kommentaren "vi tycker det är jobbigt att du bloggar" jag fick på vårt lilla krismöte i våras. Det är sällan jag blir upprörd men när jag fick den kommentaren såg jag rött. Jag informerade personalen att jag har all rätt i världen att blogga, att uttrycka mina åsikter är min medborgerliga rättighet och de ska på ren svenska skita i vad jag skriver. Jag har aldrig skrivit illa om personalen men nu väljer jag att göra så. De sårade mig djupt och jag hoppas att de läser detta. De har jobbat väl med Henry utifrån de förutsättningar de haft men detta var inte okej. Inte på något sätt okej.

Jag informerade förskolechefen häromdagen och har mötts av kompakt tystnad. Informerade en ur personalen vid hämtningen att vi kommer att byta och möttes vid hämtningen dagen efter av annan pedagog som var surare än ättika. Hen vägrade i princip att prata med mig. Mycket tråkigt. Hen har spelat en väldigt viktig roll i framför allt storasysters liv och är älskad av båda barnen.

Kommer det bli bättre att byta till en helt obeprövad förskola, att börja om från början? Vem vet. Det enda vi vet är att vårt förtroende för nuvarande förskola är förbrukat. Om allt från och med nu skulle vara helt perfekt och fungera klanderfritt kommer vi ändå inte vara nöjda, för mycket bagage finns och för många saker har hänt och sagts.

Nu ser vi fram emot dagen efter första älgjaktsdagen då inskolningen börjar!